Rickard Olsson, släng dig i väggen!

Ja för att uppfylla drömmar och önskningar, det har du inte patent på! By the way, hur svårt är det att stå med en snuskigt hög lön och dela ut vinster som någon annan pröjsat? Ja jag pratar om Bingolotto-Rickard såklart. Låt mig berätta hur min eftermiddag såg ut...

Min tioåriga dotter hade bönat och bett om att vi skulle åka och shoppa i stan. Speciellt en affär var det som lockade, Glow.Hennes kompisar hade varit där och köpt hur coola kläder som helst. Så självklart gjorde vi det. Hittade affären ganska snabbt och in vi gick. Min dotter blev helt överlycklig! Och jag med. Nja, kanske inte, men det var en skön affär, coola kläder, mycket lampor, bra musik, trevliga...eller hjälpsamma tjejer som jobbade där.. I vilket fall som helst så följde en orgie i klädprovning. I stort sett alla plagg provades, och i olika storlekar...som Man kan man inte låta bli att imponeras! Det måste vara genetiskt. När vi till slut betalat, det blev några tröjor och t-shirtar, insåg jag att det allra bästa var den absolut stencoola bagen man fick att ha kläderna i! Det var den som var det primära målet. Ingen sketen plastpåse där inte. När vi kom ut tittade jag på klockan. Två timmar. Två timmar i en affär mindre än min lägenhet! Jaja, vad är det man säger, tiden går fort när man har roligt.....för det hade vi. Och det har vi, alltid. Jag och Du. Du och jag. Det finns ingen jag hellre spenderar min tid med. Ditt skarpa sinne förbluffar mig ständigt, dina kommentarer som får mig att brista ut i gapskratt. Eller alla gånger det varit avslutning eller uppträdande av något slag, ja då sitter jag där. Med en klump i halsen och bröstet så fyllt av kärlek, av stolthet. Alla gånger jag fått höra vilken vacker flicka Du är. Men minst lika många gånger vilken underbar person Du är. Så god, så väluppfostrad och omtänksam. Att Du skulle bli så lik pappa ändå....

Nu ligger Du där och sover på soffan med klädbagen bredvid dig. Jag vet att du kommer vara besviken att du missade slutet av Idol, och Heybaberiba! Men hey, shopping har sitt pris. Ofta när Du somnat sådär fridfullt så tänker jag på hur allt blev. Inte så som jag planerat, jag lovar. Men jag har gjort så gott jag kunnat. Och mer därtill oftast. Men det vet jag att du vet, Du är så klok. Och Du, tack för allt jag lärt mig tack vare dig. Förr betydde tallriksmodellen för mig att man la upp sin pizza eller kebab på densamma. Nu kan jag ju laga mat. Tydligen godare än din mamma, hehe! (Undrar vad du säger när du är där...) Men det här med delad vårdnad suger, som ungdomarna säger. Men vad gör man. Så gott man kan.

Nej, jag får väl försöka väcka dig så du kan gå in och lägga dig...låter skumt. Orkar inte bära in dig längre. Eller jo det gör jag väl, men risken för ryggskott är för stor. Annat var det förr. När jag flyttade ifrån din mamma till den där lägenheten. Som låg högst upp på tredje våningen, utan hiss. Kanske inte låter så farligt, men eftersom enda lediga parkeringen på kvällar låg 500 meter bort och man inte gärna väckte dig efter klockan 20, så innebar det att bära en treåring i famnen 500 meter innan man skulle upp för trapporna! Inte sällan hade man också ett antal kassar i ena handen medans man försökte låsa upp ytterdörren. Ibland var jag så trött att jag bara grät. Ibland grät jag för att jag saknade dig när jag lämnat dig och visste att vi inte skulle ses på en vecka. Men jag har många minnen, och de flesta är ren glädje. För det är vad du är för mig. Lycka i dess vackraste form. Jag älskar Dig. Av hela mitt hjärta.