Kalas!

Idag blev jag väckt med frukost på sängen. Vem gillar inte det? Jag tyckte iallafall det var riktigt gott att ligga i sängen och se Tilde de Paula stressa en stackars Triss-skrapare halvt fördärvad, samtidigt som jag åt mackor och drack the. Senare på dagen bar det iväg mot lantligare trakter, min far skulle ju firas, gårdagens födelsedag och Fars dag kunde lämpligen läggas i samma presentkartong. Jag och pappa hann dessutom lägga på vinterdäcken, så nu är man redo kung Bore!

Vi är en tight familj. Vi träffas ganska mycket och de flesta kommer när någon fyller år. Ibland är man inte lika sugen, men det brukar vara kul när man väl är där. Idag var det kul. Det är lustigt med familjer, alla har sina givna roller. Jag är den rolige. Toastmaster på livstid. Missförstå nu inte det här, jag är ingen fånig clown som knäcker putslustiga skämt till höger och vänster. Som slänger snabba kommentarer som alla skrattar åt...eller vänta nu...precis så är det ju...eller ja, jag vet inte. Ibland kan det kännas så. Du vet, när man inte är på humör och partajet tappar tempo, folk sitter och hummar och harklar sig. Och värden tittar på dig..(Gör något för fan, please, det här går åt h-vete med sjumilakliv!) Nä jag är ingen clown eller joker, det är jag inte. Men jag tycker om när folk har roligt, att skapa en trevlig stämning. Och jag tror ingen annan har några sådana förväntningar på mig, isåfall bara jag själv.

Min mamma är som den italienska stormamman. Lagar god mat i stora portioner, sitter inte ner själv förrän alla andra ätit, alltid på gott humör. Mina bröder och deras respektive har redan minst 20 år tillsammans, lever sina familjeliv på landet. De passar så bra ihop. Har aldrig hört någon av dem någonsin säga att de skulle vilja lämna den andre och dra, hitta något annat. Tvärtom. Mina föräldrar har varit gifta över 45 år. Respekt! Har säkert influerat oss barn. Eller iallafall de andra två. Jag missade hela grejen tydligen. Nädå, jag har bara inte träffat rätt, vänta bara!

Min pappa är nog en kandidat till världens snällaste man. Har aldrig hört ett ont ord om honom, men massor av gott. Och vi har ändå jobbat på samma ställe flera år. Han var chef där, men så omtyckt. En god, god man.

Min bröders barn skrattar ihop med min dotter, de är riktigt goda vänner. Skönt att se.

Tårtan kommer fram och vi sjunger för el padre. Kul tårta idag, vit marsipan med en blå slips på. Barnen blir ovänner över vem som fick mest slips, men så är det. Själv fick jag ingen slips alls när jag tänker efter. Efter sången kommer jag med min standardfråga, om vi inte ska hissa honom också? Ingen ställer upp. Som vanligt det med. Hursomhelst så slås jag av vilken värme det är där i köket. Och det beror inte bara på att vi sitter 16 stycken hopklämda runt bordet och ugnen inte svalnat ännu. Nej, det här är en annan värme. En som inte går att köpa för pengar eller ladda ner på nätet.
Åker hemåt med en skön känsla i magen.

Väl hemma har min dotter förberett min present. Den består av en egenkomponerad sånguppvisning, ett fantastiskt kort hon gjort själv där texten kan sammanfattas i att jag är bäst i världen, och som grädde på moset, en Twistpåse! Vad mer kan man begära? Jag är lycklig idag. En kalasdag, från morgon till kväll.