Jag hör ljudet av Metallica ur högtalarna, eller vänta, Def Leppard tror jag, och jag lutar mig tillbaka, drar händerna genom det långa håret och sluter ögonen. Sitter i min gamla Toyota Celica med det färska körkortet i handen. Den vita vinylklädseln knarrar skönt under rumpan när jag sträcker mig framåt och höjer volymen. Aldrig mer ska jag vänta på en spårvagn i ösregn tänker jag. Jag vevar ner rutan och hänger ut armbågen på dörrkanten, fäller ner solglasögonen och rullar in på Burgårdens gymnasiums parkeringsplats. Stoltheten bubblar i kroppen när jag ser mina kompisar komma gående emot mig. Jag parkerar och kliver ur. Friheten är min, bilen symbolen.
Jag lyssnar på Christer i P3 och man får ringa in och prata om vuxen kontra ungdom, om hur det känns att bli vuxen och om det var bättre förr, typ. Hör en ung tjej prata om hur hon längtar efter att bli gammal och slippa vara vilsen och sökande.
Lycka till, tänker jag. För även om min inledning var för exakt halva mitt liv sedan, så söker jag fortfarande. Jag är förvisso vuxen enligt passet, men det innebär inte per automatik att livet blir så mycket enklare för det. Men annorlunda, ja visst. Men livets stora frågor fortsätter vara obesvarade. Kanske är det något enklare. Vissa dagar i allafall.
Jag tillhör dem som tycker att det var förbannat kul att vara ung. Glad, stark och med massor av energi. Det var en tid då man kunde partaja hela natten, sova två timmar och dra iväg och spela match dagen efter. När det var fotboll varje dag, och den blåvitrandiga tröjan var symbolen för den goda framtiden. Att spela fotboll sju dagar i veckan var bara kul, hela tiden. Konstigt kan jag tycka idag. Hur hann jag med allt annat? Kompisar, tjejer, partaj, skola...ja just skolan var väl det minst intressanta, men det fick plats. Jobbade extra också, hela gymnasiet. Går tiden fortare nu? Vet inte, men det känns så.
Att bli lite äldre har också sin glädje. Jag är glad att jag av naturen är positiv och tycker om livet, det gör att jag fortfarande är nyfiken och hoppar på intressanta erbjudanden. Som det jag gör nu. Och i mitt sinne kan jag snabbt glida tillbaka till den lille sprallige pojken, vara barnslig och flamsig. Det gör att jag om inte annat har lätt att umgås med barn. Och andra killar.
Så om det var bättre förr? Nä, men annorlunda. Om inte annat var det roligare att kunna äta vad som helst. Utan att det satte några spår. Och att det numera tar flera dagar innan man blir människa igen efter att ha spenderat hela natten på krogen. Det är inte direkt så att man funderar på att åka och spela match dagen efter, om man säger så. Men det finns ju andra saker som är viktigare än det. Jag tror ni vet vad jag menar.
Ungefär så hade jag sagt, om jag hade kommit fram till Christer, i P3.
Jag lyssnar på Christer i P3 och man får ringa in och prata om vuxen kontra ungdom, om hur det känns att bli vuxen och om det var bättre förr, typ. Hör en ung tjej prata om hur hon längtar efter att bli gammal och slippa vara vilsen och sökande.
Lycka till, tänker jag. För även om min inledning var för exakt halva mitt liv sedan, så söker jag fortfarande. Jag är förvisso vuxen enligt passet, men det innebär inte per automatik att livet blir så mycket enklare för det. Men annorlunda, ja visst. Men livets stora frågor fortsätter vara obesvarade. Kanske är det något enklare. Vissa dagar i allafall.
Jag tillhör dem som tycker att det var förbannat kul att vara ung. Glad, stark och med massor av energi. Det var en tid då man kunde partaja hela natten, sova två timmar och dra iväg och spela match dagen efter. När det var fotboll varje dag, och den blåvitrandiga tröjan var symbolen för den goda framtiden. Att spela fotboll sju dagar i veckan var bara kul, hela tiden. Konstigt kan jag tycka idag. Hur hann jag med allt annat? Kompisar, tjejer, partaj, skola...ja just skolan var väl det minst intressanta, men det fick plats. Jobbade extra också, hela gymnasiet. Går tiden fortare nu? Vet inte, men det känns så.
Att bli lite äldre har också sin glädje. Jag är glad att jag av naturen är positiv och tycker om livet, det gör att jag fortfarande är nyfiken och hoppar på intressanta erbjudanden. Som det jag gör nu. Och i mitt sinne kan jag snabbt glida tillbaka till den lille sprallige pojken, vara barnslig och flamsig. Det gör att jag om inte annat har lätt att umgås med barn. Och andra killar.
Så om det var bättre förr? Nä, men annorlunda. Om inte annat var det roligare att kunna äta vad som helst. Utan att det satte några spår. Och att det numera tar flera dagar innan man blir människa igen efter att ha spenderat hela natten på krogen. Det är inte direkt så att man funderar på att åka och spela match dagen efter, om man säger så. Men det finns ju andra saker som är viktigare än det. Jag tror ni vet vad jag menar.
Ungefär så hade jag sagt, om jag hade kommit fram till Christer, i P3.