Jag hör ljudet av Metallica ur högtalarna, eller vänta, Def Leppard tror jag, och jag lutar mig tillbaka, drar händerna genom det långa håret och sluter ögonen. Sitter i min gamla Toyota Celica med det färska körkortet i handen. Den vita vinylklädseln knarrar skönt under rumpan när jag sträcker mig framåt och höjer volymen. Aldrig mer ska jag vänta på en spårvagn i ösregn tänker jag. Jag vevar ner rutan och hänger ut armbågen på dörrkanten, fäller ner solglasögonen och rullar in på Burgårdens gymnasiums parkeringsplats. Stoltheten bubblar i kroppen när jag ser mina kompisar komma gående emot mig. Jag parkerar och kliver ur. Friheten är min, bilen symbolen.
Jag lyssnar på Christer i P3 och man får ringa in och prata om vuxen kontra ungdom, om hur det känns att bli vuxen och om det var bättre förr, typ. Hör en ung tjej prata om hur hon längtar efter att bli gammal och slippa vara vilsen och sökande.
Lycka till, tänker jag. För även om min inledning var för exakt halva mitt liv sedan, så söker jag fortfarande. Jag är förvisso vuxen enligt passet, men det innebär inte per automatik att livet blir så mycket enklare för det. Men annorlunda, ja visst. Men livets stora frågor fortsätter vara obesvarade. Kanske är det något enklare. Vissa dagar i allafall.
Jag tillhör dem som tycker att det var förbannat kul att vara ung. Glad, stark och med massor av energi. Det var en tid då man kunde partaja hela natten, sova två timmar och dra iväg och spela match dagen efter. När det var fotboll varje dag, och den blåvitrandiga tröjan var symbolen för den goda framtiden. Att spela fotboll sju dagar i veckan var bara kul, hela tiden. Konstigt kan jag tycka idag. Hur hann jag med allt annat? Kompisar, tjejer, partaj, skola...ja just skolan var väl det minst intressanta, men det fick plats. Jobbade extra också, hela gymnasiet. Går tiden fortare nu? Vet inte, men det känns så.
Att bli lite äldre har också sin glädje. Jag är glad att jag av naturen är positiv och tycker om livet, det gör att jag fortfarande är nyfiken och hoppar på intressanta erbjudanden. Som det jag gör nu. Och i mitt sinne kan jag snabbt glida tillbaka till den lille sprallige pojken, vara barnslig och flamsig. Det gör att jag om inte annat har lätt att umgås med barn. Och andra killar.
Så om det var bättre förr? Nä, men annorlunda. Om inte annat var det roligare att kunna äta vad som helst. Utan att det satte några spår. Och att det numera tar flera dagar innan man blir människa igen efter att ha spenderat hela natten på krogen. Det är inte direkt så att man funderar på att åka och spela match dagen efter, om man säger så. Men det finns ju andra saker som är viktigare än det. Jag tror ni vet vad jag menar.
Ungefär så hade jag sagt, om jag hade kommit fram till Christer, i P3.
Jag lyssnar på Christer i P3 och man får ringa in och prata om vuxen kontra ungdom, om hur det känns att bli vuxen och om det var bättre förr, typ. Hör en ung tjej prata om hur hon längtar efter att bli gammal och slippa vara vilsen och sökande.
Lycka till, tänker jag. För även om min inledning var för exakt halva mitt liv sedan, så söker jag fortfarande. Jag är förvisso vuxen enligt passet, men det innebär inte per automatik att livet blir så mycket enklare för det. Men annorlunda, ja visst. Men livets stora frågor fortsätter vara obesvarade. Kanske är det något enklare. Vissa dagar i allafall.
Jag tillhör dem som tycker att det var förbannat kul att vara ung. Glad, stark och med massor av energi. Det var en tid då man kunde partaja hela natten, sova två timmar och dra iväg och spela match dagen efter. När det var fotboll varje dag, och den blåvitrandiga tröjan var symbolen för den goda framtiden. Att spela fotboll sju dagar i veckan var bara kul, hela tiden. Konstigt kan jag tycka idag. Hur hann jag med allt annat? Kompisar, tjejer, partaj, skola...ja just skolan var väl det minst intressanta, men det fick plats. Jobbade extra också, hela gymnasiet. Går tiden fortare nu? Vet inte, men det känns så.
Att bli lite äldre har också sin glädje. Jag är glad att jag av naturen är positiv och tycker om livet, det gör att jag fortfarande är nyfiken och hoppar på intressanta erbjudanden. Som det jag gör nu. Och i mitt sinne kan jag snabbt glida tillbaka till den lille sprallige pojken, vara barnslig och flamsig. Det gör att jag om inte annat har lätt att umgås med barn. Och andra killar.
Så om det var bättre förr? Nä, men annorlunda. Om inte annat var det roligare att kunna äta vad som helst. Utan att det satte några spår. Och att det numera tar flera dagar innan man blir människa igen efter att ha spenderat hela natten på krogen. Det är inte direkt så att man funderar på att åka och spela match dagen efter, om man säger så. Men det finns ju andra saker som är viktigare än det. Jag tror ni vet vad jag menar.
Ungefär så hade jag sagt, om jag hade kommit fram till Christer, i P3.
13 comments:
Haha, jag har nog alltid varit gammal - det är ju skitjobbigt att göra något dagen efter =) Det var egentligen i högstadieåldern jag orkade som bäst. Då var jag elitidrottare, festade varje helg, umgicks med vänner och killar vareviga dag och det ena och det andra. Men så kraschade knät och tiden tog slut.
Hur gammal (ung =)) är du egentligen?
malin: ungefär samma som jag då, fast jag höll på längre förstås. min ålder? ja i sinnet är jag fortfarande tonåring, men i det verkliga livet säger dom att jag är 36. Jag tror dock det är en komplott, att jag vaknar och är med i Punk´d eller så:-)
Vit vinyl - det låter läckert!
De symboler som stod för frihet när man var yngre: lön, bil, bostad, semester... symboliserar nu mest ett tungt ansvar. Tycker det var roligt förr, men både roligare och mer intressant nu. Känner mig vilsen och sökande fortfarande, men det gör mig nyfiken. Tänk vad trist och sitta helt nöjd med alla svar på livets gåtor.
Underbar läsning! Jag hör dig jdawg, Och håller med. jag har som du bara goda minnen från tonårstiden. Vit vinyl, Flepard i stereon och kikande under lugg - var det inte så det var, J? :-)
Wunderbaar. Vilken kung man var. Framförallt i bilen med det nya körkortet. Och jag kan konstatera att vi är jämnunga. : )
johanna: som vanligt kommer du med bra åsikter. vi tycker nog ganska lika, inte sant?
s-g: jo, det var precis så det var. och vilken tíd det var broder:-)
fredo: visst var man. den där första turen ensam i bilen var både underbar och skrämmande, ingen som satt bredvid och sa något helt plötsligt. okej, då är vi samma årgång, anade att det borde vara ungefär så :-)
Og jeg som ikke har körkort! Undrer om livet hadde vært annerledes MED körkort enn uten... Og så undrer jeg når man kommer til å slutte å søke - når man blir 80 kanskje? Og visst kjenner man igjen det der med natten på krogen...man får sin straff...
Fin tekst :-)
jorid: vet inte, men jag tog det så fort jag bara kunde. jag tror aldrig vi slutar söka, om du frågar mig.
vi får hålla oss från krogen helt enkelt...
och tack!
Morsom tekst, kan se det for meg, hele settingen, du og nytt kjørkort!(eller sertifikat, som det heter på norsk.)
Da jeg var tenåring, tenkte jeg også at jeg gledet meg til å bli eldre, tenkte alt skulle bli lettere. Om det har blitt lettere..? Jeg har forhåpentligvis blitt litt klokere, men jeg har ikke funnet alle svarene ennå, nei.
Vad hände m polisstationinlägget??
katrinek: nej svaren får vi nog fortsätta leta efter, men vi lär oss lite på vägen, inte sant?
elsa: det kommer tillbaka :-)
Jag har inget körkort men jag kommer ihåg hur klädseln knarrade under rumpan ändå... (misstolka mig inte nu!) Det här med att tiden går fortare när man blir äldre stämmer faktiskt om man ska tro relativitetslagen... det är som att plöja en åker, första skåran är alltid tyngst... sen plöjer man på!
Jag läser alltid dina texter högt btw. Vet faktiskt inte varför... Ditt sätt att skriva passar mitt sätt att läsa tror jag :)
vanja: haha, ska försöka låta bli att tolka :-) tack för din underbara tanke om tidens fortgående, jag ser det framför mig. och du har sagt det förut, jag skulle så gärna vilja höra hur det låter!
Post a Comment