När allt faller på plats

"Ta min hand"
Hon tittar på mig med sina vackra ögon. De glittrar i solljuset och jag känner mig alldeles varm. Hennes mun ler och jag kan inte låta bli att göra detsamma. Jag tar hennes utsträckta hand och låter fingrarna sluta sig om den. Den är varm och mjuk, precis som hon. Jag drar henne till mig och kysser henne samtidigt som jag låter ögonlocken falla ner och slappna av. Det brusar och dånar i mitt huvud, ett helt vattenfall rasar fram och jag blir yr. Vi står så en stund, omöjligt att säga hur länge. Jag bryr mig inte heller. Ingenting annat känns ändå viktigt just nu. Till slut släpper vi taget och andas in den klara kvällsluften.

"Vet du hur underbar du är just nu", frågar jag henne.

"Inte exakt, men jag har en aning. Om det är nära hur jag tycker om dig så måste jag vara ganska fantastisk", svarar hon.

På det har jag inget svar för det är så bra, precis som hon är. Vi tar varandra i handen och börjar gå tillbaka till bilen. Det är sommar i luften och det surrar bland buskarna. Just där inser jag att jag vill aldrig släppa taget om henne, vill aldrig att hon ska gå. Så jag stannar. Hon tittar på mig med förvåning i blicken.

"Vad är det? Varför stannar du"?

Jag tar ett djupt andetag och går ner på knä. Hon inser vad som håller på att hända, och tårarna faller nerför hennes kinder. Jag tar hennes händer i mina.

"Du är den mest underbara människa jag någonsin träffat", börjar jag. "Jag inser att jag vill att du ska vara vid min sida resten av livet, som jag vid din. Att vakna bredvid dig på morgonen, att hämta dig på jobbet, äta frukost tillsammans, planera resor....ja allt vi gör är bara underbart. Därför vill jag fråga dig om jag får bli din man, för alltid. Ja, jag frågar om du vill gifta dig med mig."

Det är alldeles tyst på den lilla vägen ute vid havet. Det enda som hörs är hennes tysta snyftningar, och kanske min tunga andhämtning i väntan på hennes svar. Fåglarna och insekterna verkar ha stannat av i sina läten.

"Ja", svarar hon. "Ja, jag vill gifta mig med dig. Jag vill vara med dig också, alltid. Jag vill, jag vill"!
Hon skriker ut de sista orden som en explosion i tystnaden. Alla ljud runt omkring kommer till liv igen, fåglar som sjunger, bin som surrar. Hon kastar sig i min famn och vi kramar varandra hårt. Jag känner hennes hjärta dunka mot mitt bröst, och våg efter våg av lycka rullar genom min kropp.

"Jag älskar dig", viskar jag i hennes öra.
"Och jag älskar dig, för alltid", viskar hon i mitt.


Ungefär så tänker jag mig det ska vara när det är dags.....