" Vi vill ha ett bättre Sverige, åh fan?"
Lars Winnerbäck sjunger på min bilstereo om hur trött han är på all valpropaganda. Jag ler åt hans fyndiga texter samtidigt som regnet smattrar mot rutan. Göteborg har den senaste veckan förvandlats till ett enda gigantiskt Skara sommarland. Skillnaden är att vattnet är kallt och att det inte på något sätt är kul. Jag är glad att jag tog bilen, glad att jag bestämde mig för att inte dricka något. Jag har nämligen varit på julbord. En företeelse som inte ligger långt från grisfesten på Kanarieöarna. Vet inte vad det är som får oss svenskar att gå igång så förbannat på ett bord dukat med saker vi äter i stort sett hela året? Köttbullar, korv, sill, ja janssons frestelse kanske man inte äter varje vecka, men potatis är ju basen. Mat som står på värmning i timmar, där alla hänger över grytorna för att se vad för spännande som ryms här i då! Jaha, det var den lilla köttbullen! Åh fan. Nä, jag tror att det som vanligt är en anledning att dricka snaps och bli full. Likheten med midsommarfesten är slående. Plockmat och snaps. Dyngrak och magsjuk. Och aldrig skiljas de två. Jo sen är det ju gratis, det får man inte glömma! Då stiger helt plötsligt värdet med orkanstyrka. Ta dig till något av ställena i stan på fredag eftermiddag när det är After Work, och se folket köa för att äta kycklingvingar och tacobuffe på minimala papperstallrikar. Eller utmana ödet och träng dig i kön. Då är chansen stor att du får prova på Sahlgrenska sjukhusets matsedel istället. Förvisso inte helt gratis, men det serveras på en liten vagn direkt till din säng, vad sägs om det?
Det blev en tidig sorti från spektaklet. Jag har heller aldrig känt mig hemma bland den typen av människor som tillhör den här kretsen. Men jag är en väluppfostrad kille och vet vikten av att vara socialt kompatibel. Eftersom min bäste vän var där så hade vi som vanligt riktigt kul ändå. Ända tills coverbandet började spela. Det var signalen att kvällens belevade uppträdande officiellt hade upphört att existera. Jag tänker på killen som jag sett tidigare under kvällen så artigt sitta och konversera med några kvinnor vid sitt bord, men när coverbandet börjar spela så flyger han ut på dansgolvet med en öl i näven och går fullständigt i spinn! Han vrålar och hoppar till en trött Gyllene Tiderlåt. Själv så slås jag av tanken att det är antagligen första spelningen för dessa killar. De står som stenstoder och stirrar i marken medans händerna gör sitt mekaniska arbete på strängar och trummor. Publikens spritglada kärleksbemötande får dock sångaren att inte riktigt veta hur han ska bete sig. Han är så glad att han inte vet till sig, han drar en Ledinklassiker och den går också hem! Han är så glad att han nästan kissar på sig, han skuttar och svänger okontrollerat. Allt flyter på tills han blir övermodig och skriker åt publiken att vifta med armarna i luften. Inga armar kommer upp. Han försöker igen, men resultatet blir detsamma. Han byter taktik och drar igång en Beatleslåt. Publiken är lycklig, sångaren är lycklig. Jag är lycklig för hans skull. Jag tycker det är jobbigt att se folk hamna i såna situationer, när det inte funkar. Nu kan jag gå hem i lugn och ro, det känns tryggt.
Det är modigt ändå tänker jag. Att gå upp på scenen och spela inför en massa okända människor. Fast å andra sidan har jag trängt mig i kön på After Worken en gång. Sug på den Herr coverband!
8 comments:
Det er nok noe magisk med gratis sprit for oss skandinaver. Nordmenn passer også bra i din beskrivelse. Maten er litt annerledes, vi spiser for eksempel ikke Janssons frestelse, men gjerne "Pinnekjøtt", som svensker flest ikke vet hva er...
Oj då. Johnny är ingen glad gosse. :) Var det så fruktansvärt, allting? Stackars dej... skönt att komma hem till bloggen och få pysa ur sig lite.
Om du inte såg Fredrik Lindström ikväll rekommenderar jag att du försöker fånga en repris (eller se det på nätet) för han avhandlade svenskars förhållande till alkohol.
He he. Klockrent. Mitt i prick. osv.
Det där julbords-känslan är pinsamt välbekant. Men som du säger, med en bästa vän eller två så klarar man det mesta och har oftast lite kul också.
Sov gott.
Julbord är gott när man äter med måtta.
Coverband är gör mindre gott. Den stora frågan är väl varför någon betalar för coverband. Är det inte enklare att bara spela ett best of band? Sen är det ju ett mysterium av rang hur man kan lära sig att spela exempelvis gitarr för att slösa bort "talangen" i covervärlden. Brrr..
Fast värst av allt är alla som dansar till skiten. Langri
Det var flera saker som fick sina fiskar varma, den här gången... ;-) Det var visst inte en av de dagar då ömheten för mänsklighetens skröplighet låg högst upp på din lista av känslor... ;-)
Så kan det ju vara ibland. Julen kan skapa en del irritation, och det faktum att den ska envisas med att inträffa under den tid på året då vi är som allra tröttast gör väl inte saken bättre... Jag tycker att man kunde flytta julen. Se till att den aldrig infaller med mindre än två veckors ledighet före. Det är helt jäkla störtkört att jobba häcken av sig ända fram till två dagar innan julafton (eller en, beroende på hur man ser på det), och samtidigt hinna både fixa allt praktiskt och uppbåda julmyskänslan dessutom.
Tror jag ska starta en rörelse för det. Ska julen nödvändigtvis infalla i slutet av en lång, arbetsam och mörk höst, då får den allt föregås av två veckor ledigt. "Operation Flytta julen"... kan man få med sig några, ateister främst kanske, på det?
Å så bra; så på pricken. Varför känner vi oss så obekväma när vi blir behandlade som en flock???
Men det är skönt med lite medhåll, och här kommer mer. Den första känslan är inspirerad av bloggarkollegan Vinlusen:
Publiken skriker av förtjusning, och det känns som om jag är den ende som har mina förståndgåvor i behåll. Övriga har antingen snortat eller så är de helt enkelt bara dumma i huvudet.
Den andra är Bodil Malmstens kommentar om om författaruppläsningar,
i ”Hör bara hur ditt hjärtta bultar i mig”, men jag tycker nog att den kan ha ett vidare tillämpningsområde:
"Eftersom jag inte vill bli sedd som den sociopatiska särling jag är, så spelar jag med."
Dessutom anser jag att blogg.se ska förbättras. :-(
wow, snart uppe i 1000 besökare!
ett tusen bloggläsare kan inte ha fel; du är grym!
hobbyfilosofen: Pinnekjött må jag pröve! Låter gott. Vi nordbor är nog ganska lika, helt klart.
salt: nja nu tror jag du misstolkade lite, allting var inte fruktansvärt. jag hade ju till och med kul vill jag minnas. problemet var nog för lite sprit! (ska kolla reprisen!)
ellen: ja det var precis så. Och tack, jag sov gott :-)
v. soul: jag vet inte det, jag ömmade ju ganska mycket för herr coverbandsångare, inte sant:-) sedan är det som vanligt, tiden går fort, människan springer efter. visst är det synd att det ska bli sån stress innan jul.
langri: ja jag gillar också julmat, tro inget annat. det var väl mer formen det var ett visst missnöje med. hade jag druckit som de andra finns risken att jag stått där med slipsen runt pannan och skrikit efter "några goa låtar".
jorid: du blir säkert finast på den bjudningen!
skrivkramp: haha, ja det finns många bloggers med huvudet på skaft! och jag håller med dig i övriga frågor:-)
ellen: Tack, du är för go!
Post a Comment