Det är skönt att träffa min länk mellan verkligheten och bloggandets universum. Langri och jag möttes upp för en skön långlunch, vi fick diskuterat både det ena och det andra. Vi har känt varandra i....jättemånga år, men av olika....nja, egentligen bara en anledning, så har vi inte umgåtts bara vi två. Men de senaste åren har vi fått upp farten rejält, och inte bara för att langri sökte min expertis som förälder när han gick i väntans tider :-) Och på något sätt är det häftigt att få nya vänner när man är vuxen. De gamla från uppväxt och skola har sin självklara plats, men kompisar i vuxen ålder förvärvar man ju som ett bevis på att man fungerar relativt väl i samhället. Eller kanske inte. Känner mig lite osäker på den formuleringen. Kul är det med vänner iallafall.
Det är kul att sitta och diskutera känslor och tankar kring sitt skrivande, speciellt när man har tur som jag att ha någon som man själv tycker skriver så bra, som bollplank. Jag tror vi hjälper varandra, iallafall hoppas jag det. Jag är ganska säker på att det är så. Langri, du är en stor man. Jag högaktar dig för din ödmjukhet, du kunde varit en riktig gris, om du fattar vad jag menar. Du är så långt ifrån det som går att komma. Jag är inte kär, men jag gillar dig som fan :-)
Tyvärr fick jag ett telefonsamtal som tvingade mig att abrupt avbryta vår trevliga samvaro. En språngmarsch uppför avenyn, in i bilen och full fart hemåt. För samtal av mindre glädjefull karaktär. Det är tufft i skolvärlden, jag säger bara det. När jag ett par timmar senare kom hem så blev en dags lyssnande till andra människors problem och sorger övermäktigt. Framförallt det sista givetvis. Jag grät som ett barn. Länge, innerligt.
Förut jobbade jag som skolkurator. Det gick bara inte. Inte när man har barn i samma ålder, det är ingen bra idè. Inte för mig i allafall.
Nu ska jag stänga av datorn, lägga mig i soffan och se på Munchen, Spielbergs drama om OS i Munchen 1972. Kuddar, täcke och julmust får bli mitt sällskap. Ibland är det trist att vara singel. Idag är en sådan dag. Fast jag fick välja film själv, det är ju bra.
"Sluta tjöta där bak, filmen har börjat"
Okej, okej! Lights out.
12 comments:
Så fint, du! :-) Aha, så nya kompisar i vuxen ålder är ett tecken på att man funkar i samhället...? Ja, så är det väl antagligen. Själv har jag lyckats både få och bli av med vänner i vuxen ålder. Också. Så jag både funkar och funkar inte, antar jag... ;-)
Åååjo, liite kär är du nog... kanske...? ;-) (Visst får man retas, bara lite? :-)) Allvarligt, det är himla fint att höra er uttrycka er uppskattning för varann. Känns inte som om det är så vanligt att män gör det, på det där icke-macho sättet som ni gör. (Hoppas att ni inte blir generade nu - det var inte min mening!)
Hoppas att telefonsamtalet inte gällde dottern... och ska man arbeta med jobbiga känslor, så är det nog inte så lämpligt om man har nära familj i samma ålder. Annars brukar man säga att lärare bara ska jobba med barn som är i den ålder som de själva skulle kunnat ha barn. Men lärarjobbet är nog oftast inte fullt så... sorg- och bekymmersfullt, som kuratorsjobbet.
Jo, vissa dagar är det trist att vara singel. Du får ha det så mysigt med din film... det låter helt okej, ändå.
Tack och tack detsamma, J!
*ler förläget och skrapar lite med foten*
Tack och tack detsamma,J!
*skrapar förläget foten i gruset oc rodnar*
Jeg syns det er veldig vakkert måten du omtaler vennskapet med langri på...
Syns synd på deg i dag, håper tingene ordnet seg på en eller annen måte, det er sunt å gråte ut iblant...
Kärlek och vänskap är kanske inte samma sak, men jag är rätt säker på att de två känslorna är väldigt nära besläktade.
Liksom vår instinkt att försvara vår avkomma. "Rör inte mitt barn, för då kommer jag att slita dig i stycken, om så krävs med bara händerna!". Problemet är om man ska kombinera sönderslitandet med att få skolan och dess representanter att tänka klart, då kan det bli besvärligt.
(Naturligtvis ska man inte slita sönder folk alls, och jag är inte den typen heller, men det är tillåtet att TÄNKA sådana tankar.)
Håller tummarna för att det ska ordna sig, snabbt och bra!
v.soul: nja, kanske inte helt så, men det är lite svårare att träffa vänner när man är äldre kanske, alla är så upptagna med sitt.
ja vi är nog ganska moderna machomän :-) eller trygga i vår identitet.
jo tyvärr gällde det henne. det är tufft.
langri: tack själv x2 :-)
katrine k: tack, men ibland önskar man att det inte skulle behövas så mycket gråt.
jorid:hade behövt lite tröst. julmust är gott, vi får väl exportera till er.
skrivkramp: du har helt rätt i det resonemang, jag följer dig hela vägen. jag gör vad jag kan för att det ska lösa sig. tack för omtanken!
Hey J,
sorry it was such a shitty day -
München was wonderful in all the right way - s
watched it earlier in the year,
was definitely a film that was needed here.
Sending warm fuzzy thoughts to you and your daughter
she seems to have one heck of a father
if there's ever anything I can do for you,
let me know, but save me some Julmust, too!
Peace.
swedette: some days just seems to be that way.
The movie was good, I really liked it. Good actors and a story with substans and a connection to reality.
I really thank you for your kind and warm spirit, and I will keep that in mind. Maybe I will call upon that later on, and I will let you know, I promise.
The julmust is waiting for you.
swedette: have been posting on your blog, but something seems to be wrong...
//J
I've tried to remedy the problem, and did a test run.
Set myself four comments, and they all published.
They were great and witty to the gogol'th degree, however, I have since deleted them!
Best of luck.
You're and awesome writer.
swedette: wll, I just tried again and it won´t work. I have posted and posted and...you get the picture. And hey, you still have a postcard to send...
swedette: I just wanted to say thank you very much! Have great night. Hope you are not to bruised after the hockey.
Post a Comment