Sunday, December 17, 2006

utan avsändare

Innan jag somnade igår så kom jag på en kul grej jag hade tänkt skriva om idag. Så när jag vaknade låg orden redan klara på kudden bredvid mig, skulle bara ta och lägga dem på plats här. När jag tar mig ut i hallen för att först uppsöka toaletten så ser jag att det ligger något precis innanför dörren. Jag gnuggar sömnen ur mina morgontrötta ögon och plockar upp ett julkort. Eftresom det inte låg där igår när jag gick och la mig vid halv ett, så tänkte jag att nu jävlar kör posten hårt! Skicka ut sina stackars brevbärare innan halv åtta, det är lite väl grymt.
Jag vänder på kortet, och där står följande:

God Jul&Gott Nytt År, från huset mittemot! / M.

Inget mer. Ingen ledtråd.
Eftersom jag har en tendens att glömma av att jag har full insyn från just huset mittemot, börjar hjärnan ticka igång rejält! Jag känner bara en person i det huset och hon är en gammal tant som med 100 procents säkerhet skulle skriva ut sitt namn, om hon mot förmodan skulle gå över och lägga ett julkort i min brevlåda klockan sju på morgonen. Det har hon heller aldrig gjort tidigare. Ja jag känner en till, en mamma vars dotter min flicka lekt med några gånger. Men jag har ingen aning om vad hon heter...

Får väl helt enkelt vänta och se. Det kan ju vara den gamla damen som tycker att jag behöver lite juluppmuntran. Men jag tänker fantisera om något helt annat tills motsatsen bevisats.

18 comments:

Anonymous said...

Jag undrar om jag en dag vaknar upp och inser att jag blivit en sådan där "gammal dam" som de unga männen mittemot kallar de äldre.
Känns lite granna så redan, visst är det konstigt hur man själv inte inser hur andra uppfattar en förrsen man står där en dag, och någon säger Ma'am istället för miss, eller lady istället för girl...

Katrine K said...

Kanskje den gamle damen er hemmelig forelsket, og derfor ikke tør å skrive sitt navn... -Men hva slags håndskrift var det? Man pleier å se forskjell på skriften til en gammel dame og en yngre dame!?
Så spennende å våkne opp til hemmelig julekort!

Johnny said...

swedette: ja ibland är det svårt att hänga med. Men å andra sidan så är det ju ändå bara deras uppfattning, någon annan har säkert helt andra tankar om dig. Alla har vi väl hört mamman som säger till sitt barn, "ge pengarna till tanten nu". Tanten brukar vara tjugo år och sitta i kassan på Konsum.

katrine k: haha, nej det tror jag inte! och det ser inte ut som en äldre dams handskrift..
Visst är det!

Anonymous said...

Kul. Som ett dockhus där grannen kan se rakt in i ditt liv. Och du i hennes. Nu kan du starta den där detektivbyrån du antagligen drömt om sedan barnsben. Glöm inte skylten på glasdörren. : )

Johnny said...

fredo: tyvärr har grannarna mittemot bättre insyn än jag, deras hus ligger lite högre. Men visst har du rätt, tanken på en deckarbyrå är kittlande. Skylten på glasdörren är något jag aaaaaaldrig skulle missa :-)

Johnny said...

jorid: vad menar du? jag som bönad och bad att få vara med på din lista! Räknas inte det?

Anonymous said...

Damn, jag skrev fel. Det ska stå "E", inte "M".

Anonymous said...

She loves you, yeah yeah yeah... :)

Johnny said...

jorid: ska skicka meddelande till mina norska bröder :-)

ellen: Precis vad jag gick och hoppades på! Då ändrar jag det själv :-)

salt: tror du? ja det vore ju en fin julklapp:-)

Anonymous said...

Ja, jag tror inte hon gjort sig den ansträngningen utan orsak! Nu vill hon att du ska gissa rätt och tacka för det fina kortet... med en fika.

Anonymous said...

Salt har rätt. Som vanligt. Iväg till kondiset med dig bara!

Johnny said...

skrivkramp: Hmmm, tänkte ju prova ditt musselrecept :-)

Anonymous said...

Det är nästan osportsligt, stackarn är ju chanslös!

:-)

Johnny said...

skrivkramp: haha, ja lite taskigt, men ibland behöver man lite doping!

Anonymous said...

Spännande. Och musselreceptet är ju till för att användas - så varför inte.
Jag räknar kallt med att detta blir en följetong. Vilken cliffhanger:-)

Langri

Johnny said...

langri: stay tuned!

Anonymous said...

Vad kul! Har du klurat ut vem hon är? Hoppas du berättar hur det går... En gång för längesen fick jag en anonym telefon från en tjej. Jag var chanslös på att koppla hennes röst. Hon ville på fika och bio, och så blev det... det var en vecka fylld med förväntan och spänning. Tyvärr blev det inte någon riktig romans, men kul var det ändå.

Johnny said...

hobbyfilosofen: nej jag vet inte alls. om jag får reda på edt så kommer jag berätta, jag lovar!
Synd att det inte blev något för er, låter som en bra chans annars.