Friday, December 22, 2006

Borta, men ändå kvar.

Tjena T P,

ville bara passa på att önska Dig en God Jul så här dan före dan före dopparedan. Eftersom jag inte kan säga det till Dig personligen så hoppas jag du läser det här, var du än må befinna dig. Du vet den där kvällen för tre år sedan när du ringde och frågade om jag kunde hjälpa dig dagen efter, du vet med alla saker och så? Jag insåg aldrig att det antagligen var sista gången vi sågs. Iallafall i det här livet. Efter att jag kom hem den dagen så frågade lill J om jag var ledsen för att du hade åkt. Jag var inte det då. För jag förstod inte. Ville nog inte förstå att vi inte skulle ses mer, ville inte känna det som följde med insikten. För vi hade ju inte kontakt dagligen precis. Det behövdes inte, vi kände varandra på ett sätt som man bara kan när man växer upp ihop. Koder som ingen utomstående kan förstå.

Efter jag fullständigt kraschade efter separationen med M så var du som vanligt den som behandlade mig allra mest naturligt. Jag minns min rädsla inför vår första golfrunda på lång tid. Jag hade gått ner tjugo kilo och kände mig allmänt olustig. Ditt varma sätt sopade bort alla tvivel och snart skrattade vi lika innerligt som vi alltid gjort. Tack för det min vän, det var så viktigt för mig. Speciellt sedan andra "vänner" lämnade min sida för att de inte kunde hantera att jag mådde dåligt. Egentligen mådde jag inte dåligt då, jag hade kommit ur det hela men det tog ett tag att äta upp sig :-) Men det jag ville komma fram till var att vår vänskap sett likadan ut genom tiden, hur våra liv än sett ut. För herregud, du hade det så tufft i många år, ekonomiskt framförallt. Men ditt humör var alltid lika fantastiskt. Du kunde alltid locka fram ett skratt, både hos oss omkring dig, såväl som hos dig själv. Jag högaktar dig för det. För det var alltid äkta, precis som du.

Kommer du ihåg när vi sprang runt på gräset i bara kalsonger, två små killar som inte visste vad som komma skulle? När vi bara några år gamla slängde ut alla dina leksaker genom fönstret för vi tyckte ditt rum var för litet? Inte så populärt hos dina föräldrar! Men vi hade kul. Ja jävlar. Eller när vi drev min mamma till vansinne med vårt kiss och bajssnack. Till slut förbjöd hon oss att säga det, och då kom vi på det genialiska i att säga "kitt och batt" istället! 1-0 till oss.

Eller alla kojjor och hyddor vi byggde i bergen? Alla gånger vi smög där och fantiserade, låtsandes att vi var cowboys och indianer.
Eller alla fotbollsmatcher vi spelade på vår gräsmatta. Du fick alltid vara Öster och jag var Blåvitt. Resultatet kan man ju lista ut :-)
Jag kommer ihåg när jag jagade dig på Jonas baksida och du föll framstupa och begravde tänderna i trappan till deras altan. Har aldrig sett så mycket blod spruta och aldrig hört någon skrika så högt. Otroligt att du fick så grymma gaddar trots det. Kunde man inte tro då.

Ja det finns så mycket jag skulle kunna ta upp. Det skulle med lätthet gå att fylla en bok med alla våra äventyr. Ska fundera på det, tror det skulle bli en bestseller. Trettiotvå års vänskap, så nära släktskap utan att ha samma blod i ådrorna. Därför var det fullständigt naturligt att komma när du bad mig närvara vid din fars begravning för sex år sedan. Hur skulle jag kunna tacka nej? Och om du visste hur hedrad jag var att du ville ha mig där. Jag vet att du sa att min närvaro underlättade det hela för dig, och det kändes bra. Hoppas han har det bättre nu. Jag tyckte mycket om honom, en man med gott hjärta.

Jag var hemma hos din mamma och G för ett tag sedan De visade bilderna från ditt bröllop och jag fick kämpa för att inte börja gråta. Jag insåg hur mycket jag saknade din vänskap, och hur konstigt det var att inte stå där bredvid dig på bilderna. Men Du såg lycklig ut, och hon likaså. Ni verkar passa bra ihop och jag skickar mina hjärtligaste gratulationer. Må det vara i evighet. Din mamma är fantastisk, men det vet du. Vi ringer varandra ibland, det har till och med blivit lunch ett par gånger. Din familj är ju som min extrafamilj, det är så härligt.

Nej, det börjar bli dags att runda av. Jag vet inte var du befinner dig, jag vet att du inte kan komma hem och jag vet varför vi inte kan höras av. Det är så tråkigt ändå. Jag vet att vi antagligen inte kommer ses mer heller. Våra barn kommer inte leka tillsammans som vi gjorde, och du kommer aldrig få mig att brista ut i ett asgarv igen. Jag önskar att jag kunde ringa dig ibland när det känns tungt. Men det går inte, jag vet. Så var rädd om dig käre vän. Må lyckan för alltid vandra i dina fotspår, vart de än må föra Dig.

16 comments:

Anonymous said...

Amen.

Gud vare med alla som är på den eviga resan. Och de som skriver så att man får ont i magen.

Anonymous said...

Wow, vilket brev. Jag är alldeles tagen. Jag trodde att ordrika karlar bara fanns på TV,,,

Visionary soul said...

Men hörru... nu får du ju sluta skriva sånt som man närapå börjar gråta av... eller förresten, sluta inte. Inte för att jag vill gråta, utan för att det är otroligt gripande.

Man vill veta mer. Varför? Vad hände? Vadå, du tappade tjugo kilo?? Krasch... varför då, hur blev det så? Och jag fattar att du inte kan berätta vad som hände med vännen... här. Det blir nog en bok, som du håller på. Rätt ambitioner.

Jag blir nästan arg för att det du skriver berör mig så. Förbaskade människa, låt bli att beröra mig!! ;-) Jaja, du behöver inte säga det, jag vet... det är i mig det händer, jag väljer själv om det ska beröra mig eller inte, bla bla bla, visst, jag är inte född igår... ;-)

Det blir en bok, helt klart. Det tycks som om du har intressanta saker att berätta. Du får gärna också berätta för mig hur din skrivarplan ser ut... jag behöver fortfarande input, på jobbfronten, kommer att ägna hela ledigheten åt att fundera på det... om du vill dela med dig.

Vanja said...

Känner att det är dags för en av mina cyberkramar igen... och så vill jag ju önska dig en god jul förstås. Ta hand om dig!

B said...

Jeg er innom hver eneste dag og nyter det jeg leser, men jeg har ikke følt at jeg har hatt nok å bidra med, så jeg har ikke kommentert noe særlig. Nå er det jul, og det er jo en fantastisk grunn til å kommentere uten å få prestasjonangst - jeg kan jo bare si "GOD JUL!" og så legge til at jeg synes du skriver helt vidunderlig, og jeg er glad for at jeg fant frem til siden din :-)

:-) Plask (som stort sett bare spionerer på deg)

Johnny said...

fredo: Så är han också me dig. God Jul min vän.

annan: Nej, det finns gott om dem, iallafal här på nätet. Det har jag insett när jag lästa alla underbara storys. God Jul önskar jag Dig.

v.soul: Tack för dina underbara inlägg. jag ska uppdatera dig om skrivarplanerna. Om jag kan hjälpa dig så gör jag det. Men nu måste jag först vila mig lite. Önskar dig en underbar God Jul!

vanja: Tack kära Du! Jag skickar en stor Julkram till DIg!

plask: Tack så jättemycket! Och skriv gärna om du är inne, jag uppskattar dina kloka ord. Önskar Dig en riktigt God Jul!

Anonymous said...

Glömde såklart att säga att du numer finns länkad från min hörna av den här världen. God Jul till dig och din familj!

Anonymous said...

Rörande, berörande; kan inte hjälpa att jag blir lite stolt över dig, Johnny! Och efteråt sitter jag här och funderar på vad det vad som hände. Från början känns det som självklart att det är en död vän du skriver till, men på slutet är jag inte så säker längre. Hoppas nästan att han bara är långt borta av något annat skäl. För då finns han kvar mer än i ditt hjärta.

Och du: god jul och varma hälsningar,
Erik J.
PS: det kommer att bli ett underbart, kreativt och produktivt år

Katrine K said...

åh, nå ble jeg nesten på gråten, dette er så trist. Jeg lurer også på om han er død, eller om han bare er et sted langt, langt borte, du vet kanskje ikke hvor han er...

Johnny said...

skrivkramp: Ja jag förstår att det inte är helt tydligt. Med mening. Men han är inte död. Dock är han för alltid borta ur mitt liv. Och ja, han är långt borta av andra skäl.
Tack så mycket också, jag har lärt mig mycket av dig. Önskar dig en underbar jul min vän. Hoppas det blir så som du säger!

katrine: nej jag vet inte var han är...

Anonymous said...

Jisses, vackra ord och berörande, och jag blir så nyfiken på vad som hänt med din vän, varför han är så totalt ute ur ditt liv, men nyfikenhet är en ganska ful och egoistisk känsla så jag kämpar emot.

Jag tycker du har en så varm och nära blogg.

Johnny said...

carola: tack så jättemycket! Och tyvärr kan jag inte avslöja varför, men det är tråkigt. Å andra sidan får din fantasi fritt spelrum. Hoppas du kommer tillbaka. Ha det gott

Johnny said...

jorid: tur att du kom tillbaka! Har saknat dina kommentarer ju :-) Det hade varit skönt att berätta den om det, men det går inte. tyvärr.

Anonymous said...

Code name: Toilet Paper.
Mission: Accomplished.
Current Status: WPP (Witness Protection Program)
Cause: Infiltrating Hell's Angels and their plot to put GWB on the Swedish Throne, forcefully abdicating the rightful, peaceful heir, King Carl XVI Gustav. All in order to ensure oil flowing free to the small, narrow nation with roads meant to ride in the freedom of the death squad angels, sub-zero breeze in their greasy, oily hair. Plans to invade Norway were fully developed, when this fearless under cover agent caught whiff of them, and as his code name indicates, wiped the poop off and flushed the threat down the toilet.
GWB fled to his home country, where he licked his wounds and swore to avenge the injustices done to him. TP married his HA sweetheart, moved to Bergen, and was seldom heard from again. The citizens of the even smaller, narrower nation to the west never knew what this happy baker had done for them.
In the farther west, in the land where the only narrow thing is the bible-belt minds, in a big state void of angels, a village is still missing its idiot.

Johnny said...

swedette, du är fantastisk! vet inte vad jag ska säga mer..

Anonymous said...

Nada more...(blush)