Det hade jag inte trott

Jag startade mitt bloggande för några månader sedan. Min gode vän langri inspirerade mig, tyckte jag skulle sätta igång med mitt skrivande. Jag var tveksam, kände mig osäker. Hade ju ingen erfarenhet av att skriva. Tänk om ingen ville läsa? Eller om de som läste tyckte att det var kasst. Som jag skrivit tidigare har jag närt en dröm om att någon gång få mina ord på pränt och kanske rentav publicerade. Det vore riktigt kul. Jag tänker på att det vore häftigt att lämna något efter mig. En bok som kommer tas ut ur hyllan långt efter jag tagits ut på min sista promenad. Jag har börjat flera gånger, men det har inte blivit något riktigt. Jag kommer ihåg när vi hade besök på skolan av Marianne Fredriksson. Hon beskrev hur hon bara lät alla bilder komma till sig inför sitt inre och rinna ner på pappret. Historierna berättade sig själva. Inget krystat eller på något sätt ansträngt. Så jag väntar på det. Under tiden övar jag mig här. Och vilken fantastisk plats det är. Jag har på något underligt sätt fått flera nya vänner som jag förvisso aldrig träffat, men de känns som mina gamla vänner.

Här kommer de mest underbara kommentarer från Norge, Stockholm, Malmö, Götet, ja till och med USA. Helt fantastiskt. Vill bara passa på att säga att jag uppskattar det oerhört, och det är så roligt att läsa alla suveräna kommentarer. Jag kommer ihåg att jag läste på bullshit bulletin om hur några bloggare träffats däruppe och tagit en krogrunda. Det måste varit skitkul! Att se ansiktena bakom alla tankar och åsikter. För det är väl det som saknas här. Det har såklart både för och nackdelar. Kan vara skönt att vara lite anonym ibland. Men vi människor är nyfikna av naturen, iallafall jag. Jag älskar möten. Möten med nya människor, att känna sig fram och hitta gemensamma beröringspunkter. Möten med gamla vänner, hitta nya saker hos varandra. Men jag har behov av att vara med mig själv också. Det var svårare förr. Men om man inte kan umgås med sig själv i ensamhet, ja då har man nog problem att vara med sig själv tillsammans med andra också.

Det börjar bli sent och min dotter har till slut somnat. Vi skrattade ända fram till hon somnade, alldeles för sent. Hon låg och läste i sin kalender och hittade vem som har namnsdag på min födelsedag: Tiburtius! Det var riktigt roligt tydligen....Jag blev retad av min granne för det när jag var liten, det har jag inte glömt, grrrr :-) Sedan var jag hund och hon råtta i de kinesiska tecknen, och jag hade betydligt lättare att hitta på roliga rimverser på råtta, så nu känns det lite bättre!

Jag säger godnatt fellow bloggers, och önskar er alla en god natt, var Ni än må befinna Er.