Det finns en plats dit jag går när jag behöver vara ensam. När energins låga börjar flämta och ropa på hjälp, då återvänder jag dit. Till min egen plats. Jag kan sitta där och och bara andas in den rena luften, fylld av syre och väldoft från allt det vackra runt omkring. Sedan reser jag mig upp och går in mellan de höga barrträden från USA. Doften från de gröna barren ger mig ro, en känsla av igenkännande. Ibland lägger jag mig högst upp på berget och låter alla tankar fara omkring tills de stannar. Där ser man ut över staden som bor i mitt hjärta. Där känner jag mig trygg.
Det har nog framgått att den senaste tiden varit fylld av känslor och konflikter. Förr undvek jag konflikter till vilket pris som helst. Under min uppväxt fanns inga schismer, iallafall inga som jag kunde uppfatta, så hur skulle jag lära mig att hantera det då? När man blir vuxen och har seriösa relationer så förstår man ganska snart att konflikter är en del av vardagen. Och väljer man att inte ta dem när de dyker upp, med den det rör, då kanske man gör som jag gjorde förut. Tog dem med sig själv, inuti. Att utgå från att det alltid ska råda harmoni är en utopi, även om jag och säkert de flesta skulle önska att det inte var så. Men hur skulle vi växa, lära oss om vilka vi egentligen är om vi aldrig stod upp för oss själva? Jag jagar inte på något sätt konflikter, men jag backar inte heller för att ta dem längre. Jag ringer hellre det där samtalet och reder ut det som känns fel. Ibland innebär det att jag får backa och tänka om, men lika ofta att den andre får reda på vad jag tycker och förhoppningsvis respekterar det. Men det är upp till dem. Att få en annan människa att ändra sig är omöjligt. Men om man inte talar om vad man själv känner och tycker finns det ingen möjlighet alls. Då återstår bara att fly. Det är ingen väg jag föredrar längre.
Ibland faller jag tillbaka in i gamla mönster och väntar. Väntar på att det jobbiga ska försvinna och lösa sig på egen hand. Men det gör det sällan. Som barn kunde man stoppa huvudet i sanden och vänta på att det skulle blåsa över. Funkar inte lika bra som vuxen. Men jag är medveten om det och påminner mig själv om att det är dags att agera. Tänk vad mycket onödig tankeenergi som går åt till att fundera på egen hand. Det blir oftast inte som man föreställt sig ändå, och efteråt tänker man, "varför har jag väntat så länge med att ta upp det här"?
Hur gör du, tar du tag i och löser konflikter, eller väljer du den andra vägen?
13 comments:
Jag har nog gått i motsatt riktning, mot hur du har gjort. Från att ha tagit konflikterna utan att tveka... har jag lärt mig att hellre fly. För att det kostar mig för mycket att ta de flesta konflikter.
Vet inte säkert om det är så att jag har gett upp... eller om det är en konstruktiv väg att gå. Jag tror att jag i större utsträckning har valt att låtsas passa in i den väldigt trånga kvinnorollen... med åren. För att inte stryka med, när jag råkar hamna i fight med någon av de riktigt våldsamma, psykopatartade hannarna... för det är tyvärr hannarna som är mest gränslöst våldsamma, som oftare inte har några spärrar för hur de tillåter sig att bete sig. Jag har varit så nära att stryka med... så jag har lärt mig att dra mig undan, inte bry mig om, inte låtsas som om det är viktigt... nej, det är nog inte så bra. Men man måste överleva också.
v.soul: jag förstår dig, ibland måste man välja den väg som fungerar för att överleva. Jag är ledsen att du behövt hamna i sådana situationer, men ge inte upp, det finns bra män därute och jag hoppas du träffar en av dem. sköt om dig.
Muskets away!!!
Man far fraga sig om konflikten ar vard samtalet - om det ar en olosbar situation, sa ar det battre att erkanna det och move on! Mot gladare strander! Jag ar lite ledsen for v.s. skull, sadana hannar far man fly ifran, sa man kan vara sig sjalv!
Lycka till!
Jag är konflikträdd. Jag är den som skriker "kan inte alla bara vara vänner" eller som diplomatiskt reder ut situationen på tumanhand om flera är inblandade. Att plötsligt befinna mej mitt i ett högljutt gräl är min största mardröm. Jag blir så elak.
När man som jag inte räds konflikter, hamnar man lätt i onödiga energislukande gräl. Konflikter behöver inte alltid betyda gräl, men när man argumenterar leder det ibland till bråk. För mig handlar det nuförtiden om att försöka bara välja att ta de konflikter, som kan leda till förändring till det bättre. Det är ibland värt att rensa luften.
swedette: absolut, vissa slag är inte värda att vinna. det är väl frågan man måste ställa sig.
malin: när jag var liten brukade jag springa runt och skrika " alla ska vara glada", så jag vet vad du menar. men det får inte bli så att man själv mår dåligt, eller hur? hur blir du elak?
johanna: jo jag vet hur du tänker. som sagt, det gäller att fundera på om det är värt att ta konflikten eller inte. men så fort man tänker annorlunda så blir det ju en konflikt, eller hur?
Åh, Änggårdsbergen är bäst. Om det nu var där du var. Jag är inte konflikträdd men däremot rädd för folk som är det - konflikträdda. Ibland är dock inte vissa konflikter värda att ägna energi åt. Det är en balansgång det där.
helena: visst är det gott där, och du hade rätt, dit går jag när jag behöver det.
visst är det en balansgång, jag syftade på att ändra sitt beteende från att skjuta saker framför sig till att handla. det verkar du inte ha något problem med, men jag har fått jobba med det. hoppas du har det bra!
Jeg har nok også blitt flinkere og mer bevisst på å ta opp konflikter ettersom jeg blir eldre, men dette er noe jeg stadig må jobbe med så jeg blir flinkere.
Samtidig er det også noen ting jeg velger å ikke ta opp kampen med. Noen ganger prøver jeg å vente litt for å se om konflikten går over, og hvis den fortsetter å være et problem, ja da må jeg bare konfrontere noen med det.
Kjempebra at dette er noe du har blitt flinkere med!
Jeg var nok ganske lik deg som barn, kjenner igjen meg.
Jeg har nok også blitt flinkere og mer bevisst på å ta opp konflikter ettersom jeg blir eldre, men dette er noe jeg stadig må jobbe med så jeg blir flinkere.
Samtidig er det også noen ting jeg velger å ikke ta opp kampen med. Noen ganger prøver jeg å vente litt for å se om konflikten går over, og hvis den fortsetter å være et problem, ja da må jeg bare konfrontere noen med det.
Kjempebra at dette er noe du har blitt flinkere med!
Jeg var nok ganske lik deg som barn, kjenner igjen meg.
katrine k: ja bättre men det är ständig träning. kan tänka mig att vi är ganska lika:-)
Jag löser konflikten, hur svår den än är, sen går jag med brännande kinder och svidande ögon till havet. Sitter ensam på en öde strand en stund och andas djupt. Går tillbaka lite lättare och en konflikt mindre. "Ryggsäcken" blir lättare även om det kan göra riktigt jävla ont att öppna den och släppa ut det tunga.
rosa: vilken bra inställning! jag ska tänka på dina ord om jag behöver det.
Post a Comment