Satt på vägen hem och tänkte på en sak som Deepak Chopra berättade när jag var på en kurs med honom. Det var en historia från när han gick på college. Deepak och hans bäste vän satt varje lektion bakom en söt flicka, och vännen var ordentligt förälskad i henne. Varje dag sa han att han skulle berätta för henne vad han kände och ville. Men det gjorde han inte. Vågade inte. Skolan tog slut och de sa hej då utan att han någonsin vågade ta mod till sig. Trots att hon visade att det fanns känslor hos henne också.
Han kunde aldrig glömma henne och lång tid efteråt bestämde han sig för att söka upp henne. När han fick tag på henne så visade det sig att hon aldrig glömt honom heller. Bara det att hon hade cancer och dog strax efter att de äntligen fått berätta för varandra.
För många år sedan var jag i Spanien i tre veckor med en kompis. Varje dag gick vi förbi en affär där det jobbade en jättesöt tjej. Varje dag kom hon ut på gatan och vinkade till mig. Min kompis tjatade och tyckte jag skulle prata med henne. Jag gjorde aldrig det.
Vad herr Chopra ville säga var att vi är så rädda för att få ett nej, att vårt ego hindrar oss från att uppleva saker som kanske skulle leda till fantastiska stunder. Om vi bara vågade. Varför är vi så rädda? Det är ju bara ett ord. Nej. Få saker skrämmer oss mer. Sparka egot i arslet och fråga. Det kan ju bli ett JA.
9 comments:
Jag var en av dem som var otroligt rädd för "nejet" när jag var yngre. Jag var fegare en Lille Skutt. Men det är inte så längre, tack och lov. Sedan några år tillbaka frontar jag både flickor och livet. Och jag måste säga det: Lyckan står tamejtusan den djärve bi.
Med åren blir man modigare, kanske är det vetskapen att man har döden i hälarna;-)
ps. en fråga: menar du att du var på kurs MED Deepak eller att han höll kursen? S-G
pps. Lunchölen du ordinerade fick skrivkrampen att släppa.
Fegare ÄN lille skutt skall det vara. Lite vinstinn såhär på fredagskvisten. Ursäkta svamlet:-) d.s.
Jag är tokfeg och jätteblyg. Skulle aldrig våga fråga.
"Nääeeeeh, kan jag aldrig tänka mig, du som är sååå glad och framåt tjej!!"
Fatta f*n, jag är blyg. Jobbigt.
Tack J. Det där behövde jag. Befinner mig just nu i nån slags bubbla. Men jag tror bara att det är ödet som väntar på mitt nästa steg. För det är upp till mig, helt enkelt. Ska bara bli helt fri från min lätta alkoholförgiftning från i torsdags.
Ett ja kan ju också vara skrämmande... men spännande.
s-g: Du ser, du är det levande exemplet!
Jag var deltagare. Annars hade jag varit mycket kaxigare :-)
Skönt att det funkade:-)
och det är helt okej lille skutt.
annan: ja men det är du inte ensam om. fast det brukar vara skillnad mellan jobbet och privat, om jag förstår dig så är det så?
fredo: om jag på något minsta sätt kan hjälpa dig så blir jag glad. känns som stora saker väntar på dig. vi ser det, hoppas du hittar rätt spår för att komma fram. och hoppas kroppen kommer tillbaka till jorden, måste varit ett skönt partaj!
isprinsessan: ja det är helt sant. men ett ja brukar ha en annan effekt, inte sant?
johnny: Ja,,, du förstår mig. På jobbet "måste" man. Spelar en fantastisk roll som anställd, den rollen kan spelas som förälder också på föräldrarmöten. Där emellan tittar man helst på skospetsarna, skitskraj för omvärlden.
Jag vågade men det hjälpte inte. Han vill inte ha mig fast jag var så modig.
annan; tyvärr är det nog så att många av oss känner igen det där. men det går att ändra sig, men med små steg. har du kollat in kay pollak:s bok som jag skrev om? jag tycker den är grym, speciellt när det gäller såna känslor. kanske något också för dig? jag har haft mycket hjälp av den.
shy: starkt av dig! men ett nej kan ju också leda till något bra, om ett tag kan du gå vidare utan lägga mer tid på honom. någon annan, bättre för dig, väntar säkert bakom hörnet. hoppas du inte tappat modet.
Post a Comment