" Vi är aldrig så kreativa som när vi tillåter oss att vara sårbara."
De här orden bär jag med mig. Jag träffade en klok man för några år sedan. Han verkade se rakt genom mig, för vi hade aldrig träffats tidigare. Han såg att jag blivit feg. Att jag låtit livet skrämma mig och välja vägar som var trygga, men inte så utvecklande. Den modige pojken som aldrig tackade nej att slå den avgörande straffen, hade valt att sitta kvar på bänken när tränaren ropade hans namn. Men nu står jag där igen. Jag känner adrenalinet pumpa genom kroppen, sinnena fyllas och koncentrationen blandas med glädje. Förväntan. För även om jag avskyr känslan av att inte kunna, att behöva fråga andra hela tiden, så är det ändå då jag känner att jag lever. Ute på den bräckliga isen. Ska den hålla när jag sätter ner min tyngd? Kommer jag våga fortsätta framåt när det börjar knaka? Inte vet jag, men just nu så bara njuter jag. Om jag tvekar kan jag alltid tänka på den här historien.
12 comments:
Klart du kommer fortsätta framåt, även om det inte alltid blir rakt fram. Det är ju när livets väg svänger som vi utvecklas.
Låter ändå grymt bra. Hoppas kunna känna mig lika levande på vardaglig basis snart.
Tycker dock du är lite hård mot dig själv. Det är svårt att köra livet i omkörningsfilen rakt igenom. Ibland måste man svänga in och ta det lite lugnare.
"Vad helst du kan göra eller drömmer att du kan, påbörja det. Djärvhet besitter genialitet, kraft och magi."
MVH från Skrivkramp och Goethe!
Fortes fortuna juvat.
Så länge hoppet utför stupen, våga ta risker, våga vara öppen och sårbar (som du kallar det) Handlar om just - våga vara öppen och sårbar. Då är det grymt! Är det istället en undanflykt för att slippa stanna till och rannsaka sig själv. Då snackar vi en ond cirkel där man slutligen springer ikapp sig själv och biter tag i sin hälsena. Hårt.
johanna: du är klok som en bok. som vanligt.
hermann: jag är säker på att du är på banan bara du får ditt besked.
och du har rätt, men ibland undrar man hur man tänkte. men visst behöver vi alla vara lite snällare mot oss själva.
skrivkramp och goethe: tack för dessa kloka ord!
swedette: absolut!
helena:du har rätt. men jag har rannsakat mig själv länge och väl, så för mig handlar det enbart om att springa till mig själv, inte ifrån. hur gör du själv?
Jag har sprungit i flera år, och jag har kommit ikapp mig själv, bitit mig i hälsenan. Nu är det slut på det.
http://helenaboberg.blogspot.com/2007/02/jag-kastar-mig-hejdlst-ut-fr-stup.html
Det är flummigt, men det kanske klarnar lite i sammanhanget.
helena: det gör det absolut. starkt och gripande. jag är verkligen glad för det nya som kommit in i ditt liv.
Det är jag också. Å du, tack för en fin blog med mycket bra texter att reflektera över!
helena: tack så mycket och hoppas du kommer tillbaka.
Post a Comment