När vänner kallar...

Klockan var kvart över åtta när telefonen ringde. Johan hade tänkt sig en lugn hemmakväll trots att det var lördag. När han sträckte sig efter telefonen kände han på sig att det inte skulle bli så. Mitt i femte signalen lyfte han luren.

– Ja det är Johan. Han försökte låta upptagen ifall det var någon som ville hitta på något.
­- Hej. Det är jag, Gabriella. Jag… kan du komma hit? Snälla, kom så fort du kan. Sedan la hon på.
Han satt med luren i handen tills felsignalens obehagliga tutande väckte honom.
Fan, hon har gjort det, tänkte han. Hon måste ha gjort det.

Bara minuter senare satt han i bilen på väg mot deras lägenhet. Livrädd inför tanken på vad han kanske skulle komma att möta. Hans äldste väns fru ringer och säger att han måste komma dit. Genast. Han visste att hon fått stryk några gånger. Han hade själv sett resultatet förra helgen. Tomas hade tagit droger och slagit henne i ansiktet flera gånger. Hennes högra ansiktshalva var blå och rejält svullen. Hon hade bett honom följa med in i sovrummet. Där visade och berättade hon hur Tomas slagit henne så att blodet stänkt från näsan över på den vita tapeten. Johan bönade och bad henne att polisanmäla svinet, han skulle till och med köra henne dit. Hon vågade inte.

Han svängde in på parkeringsplatsen och stängde av motorn. Det var mörkt ute, inte en människa syntes till. Det enda som hördes var vinden som ryckte och slet i träden utanför. Han darrade i kroppen. Han samlade sig och sköt upp bildörren och steg ut, låste och stoppade nycklarna i fickan. Han funderade på om han skulle ringa polisen, men beslöt sig för att vänta. Han fällde upp kragen på jackan och började gå upp mot huset.

Han följde gångvägen upp mot deras hus. Det låg sist i raden och vette ut mot skogen. Typiskt. Han kände sig illa till mods. Ingen visste var han befann sig heller. Fan, det var korkat, kunde ju ringt någon. Nu var det försent.

– Johan! Hon klev fram ur mörkret och överrumplade honom totalt.
– Helvete vad du skräms! Vad gör du härute? Vad har hänt? Han tittade på henne. Hon stod där i shorts, inget på fötterna, och upptill en vit skjorta. Skjortärmarna var röda av blod.

– Vad har du gjort? Han skrek ut sin fråga samtidigt som han slet upp skjortärmarna på henne. Blodet rann ur djupa jack på båda handlederna.
Han slet av sig sin jacka, och sedan tröjan. Han använde den till att knyta runt hennes högra handled i ett försök att stoppa blodflödet. Han drog av sig t-shirten och knöt den hårt runt vänster handled.

Hon stod som förstenad hela tiden han arbetade frenetiskt för att försöka rädda hennes liv. Tårarna rann nerför hennes bleka kinder. Han tog tag i hennes axlar och skakade henne i ett försök att väcka henne ur chocken.

– Gabriella! Lyssna nu! Jag måste ringa efter ambulans till dig, fattar du? Jag måste upp i lägenheten och ringa. Men jag måste veta vad som finns därinne. Är Tomas hemma?
Han höll henne hårt i axlarna och fixerade hennes undflyende blick.

– Kom igen nu, är han där? Hon nickade till slut.
– Okej, bra Gabi. Hur mår han? Är han skadad också?

– Ja det är han. Hon viskade fram sitt svar, men orden fick honom att rysa.
– Vad har du gjort? Gabriella, vad har hänt däruppe? Han försökte att få henne att fokusera bara lite till. Det var lönlöst, och han måste få hit en ambulans. Han ledde in henne i trapphuset och svepte in henne i jackan. Han satte henne ner på det första trappsteget och viskade i hennes öra att allt skulle bli bra. Han pussade henne på kinden, strök med handen på samma ställe innan han reste sig upp. Han började gå upp för trapporna. Hjärtat bultade så hårt att det kändes som öronen skulle sprängas.

Med handen på dörrhandtaget hejdade han sig. Risken var stor att han skulle finna sin vän därinne. Skadad, eller kanske ännu värre. Även om de inte var så goda vänner just nu hade de en lång historia tillsammans. Innan han blev den han varit på senare tid. Johan var den enda som inte lämnat honom helt. Men det var mest för Gabriellas skull om han skulle vara ärlig.

Han tryckte ner handtaget och öppnade dörren. Han tog ett steg in i hallen. Herregud! Det såg för jävligt ut, allt låg huller om buller. Möbler och prylar var omkullvräkta, hela golvet var täckt av krossat glas. Försiktigt kryssade han sig fram till badrummet. Han mådde illa när han tittade in. Det vita helkaklade badrummet var fullt av blod, på väggar, golv och kläder som låg runtomkring. Hans vän låg på magen bredvid toalettstolen. En halvmeter ifrån låg en stor kökskniv. Johan kände igen den, han hade köpt den till dem i julklapp. Han ville inte bli mer insyltad så han tog sig ut i vardagsrummet, och lyfte telefonen. Han kände den söta lukten av blod. Han såg Gabriellas spår hon lämnat när hon ringde honom förut. Telefonisten svarade och han förklarade så gott han kunde. Hur säger man att ens vän antagligen var död, och hans fru satt i trappan med sönderskurna handleder? Han lyckades i alla fall få dem att skicka ambulanser innan han slängde telefonen i soffan. Han suckade djupt, och i samma andetag tyckte han det rörde sig bakom honom. Han snurrade runt men ingen var där. Han var helt slut, inte konstigt att hans nerver bråkade med honom. Han hörde sirenerna på håll och började slappna av. Ljudet av glasskärvor som krossades mot marken väckte honom ur lugnet….