Tankar som motor

Det var ett tag sedan jag skrev något som hade med psykologi att göra. Jag passar på att rekommendera min favoritbok i ämnet : att välja Glädje, av Kay Pollak. En favoritbok hos mig alltså, som jag tycker innefattar allt det som en mängd coacher översvämmar oss med i en aldrig sinande ström. Många meningar att ta till sig som kan göra lika mycket för ens personliga utveckling som en hel säsongs oavbrutet tittande på Dr Phil.


I boken finns också en text skriven av Nelson Mandela. Fundera gärna på den en stund.

"Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste fruktan är att vi är omåttligt kraftfulla.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss själva: Vem är jag som tror mig vara briljant, storslagen och talangfull?

Egentligen, om du inte är det, vad är du då?

Du är ett barn av Gud.
Att Du leker liten förbättrar inte världen.
Det är ingenting upplyst att förminska dig, så att andra inte ska känna sig osäkra omkring dig.
Vi föddes till att manifestera Guds härlighet som är i oss.
Den är inte bara i några av oss, den är i oss alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina, ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra det samma.

När vi är frigjorda från vår egen rädsla, frigör vår närvaro automatiskt andra."


Nelson Mandela,1994

Höhmm....får be om ursäkt här för att så fåraktigt litat på herr Pollack. Borde såklart kollat upp det här, men var lat och litade på att han gjort det innan han publicerade en bok som sålt i x antal tusen exemplar. Mandela använde förvisso sig av texten 1994, men den heter i originalet Our Deepest Fear och är skriven av Marianne Williamson. Underbar är den i vilket fall, men äras den som äras bör. Och tack kära langri för din hjälp att rätta till detta missförhållande, och även till dig baby, som också kände till ursprunget. Ni är kloka människor.