Ligger i den varma sanden och känner en våg av olust skölja genom kroppen. Jag svettas och fryser samtidigt, magen mullrar som ett ilsket lejon. Tre veckors rumlande med sena nätter, lite sömn och frukost på eftermiddagen har satt sina spår. Eller så var det den där paellan igår, tyckte den smakade lite suspekt... Skit samma, nu är det allvar! Alla lampor blinkor, sirenerna går igång, jag får tunnelseende där toalett är ljuset i slutet av densamma. I framåtlutande läge styr jag kosan till restaurangen som ligger vid stranden. Med sanden knastrande mot stengolvet vräker jag mig in på toaletten. Blir kvar en stund. Lycklig men på matta ben tar jag mig ner till min plats på stranden igen. Hinner precis lägga mig tillrätta innan mullret i magen växer till ett dån och jag rusar mot räddningen, samma toalett som förut. Stapplar tillbaka ut i solen och sätter mig på filten. Oh oh, dags igen! Men den här gången är glasentrèn in till toaletterna låst. I panik bankar jag på glaset och skriker på svenska. Innanför står chefen och skakar på huvudet och viftar med händerna. I en helt annan riktning. Mitt lilla hus ligger en kvart bort, inte en chans. Jag tar sikte på Supermercadon, den ligger halvvägs. Där måste hjälpen finnas!
Men jag hinner inte till Supermercadon. Mitt emellan de två vägarna vid stranden finns ett parti med höga buskar och högt gräs. Jag kastar mig ner där. När jag sitter där ser jag bilarna köra förbi, jag ser dem, men de kan inte se mig. Tror jag inte iallafall. Jag funderar på hur jag ska göra med ...ja....själva torkandet om ni fattar. Det här låter kanske påhittat, men jag svär på att det är sant. För när jag tittar åt höger ligger där en halv rulle dasspapper. Någon har uppenbarligen varit där innan mig! Jag tittar uppåt och tackar allra hjärtligast.
Fick senare lära mig av mina favoritsvenskar därnere att Fernet-branca var bästa botemedlet. Provade trots förfärlig doft, och se, det funkade! Obs! Bara för nödläge så som beskrivits.
Kom att tänka på denna lilla episod då jag har legat i stort sett sedan jag fick gå hem efter lunch. Här står iallafall ingen spanjor och viftar in mig till grannen. Är det så, då har jag överdoserat min Fernet.
8 comments:
Fernet är skiten, så att säga. Ska man göra en resa till solen är det ingen hit när man får åka med ända ner till Helvetet bara för att komma upp igen och det känns som någon har kört med blåslampa i röjven.
fredo: haha, perfekt beskrivning! Jag förstår att du varit där broder, och som sagt, det är ingen hit!
Det är helt galet att hela ens jäkla existens kan hänga på en så skör tråd som en bajsstund. Loket Olsson må stå och vifta med några miljoner - när någon knackar på från insidan av helvetesporten finns inget annat att ägna tid åt. Så: jag lider med dej :)
The best things in life are free!
En halv rulle dasspapper, jo jag tackar. Det finns stunder när den hade kommit väl till pass.
Som tur väl är lär jag mig fort av mina misstag, och nu för tiden när jag reser (beroende på resmålet) har jag med mig eget papper. I Kina används sällan toalettpapper, så där blev jag och min rulle ganska poppis bland delar av resesällskapet.
Under Göta-joggen en gång nådde jag upp en springande kvinna som inte hittat någon buske. Det rann långt neröver benen på henne.
Det gjorde det enklare att öka farten och springa om.
malin: du vet hur det kan vara, det känner jag. har ju läst några intressanta poster i ämnet hos dig:-)
ellen: nästa gång jag åker utomlands får du hänga med!
berit: wow, låter riktigt äckligt! förstår att du drog snabbt!
//jdawg
Ditt tydliga bildspråk blev väldigt magstarkt =)
krya på dig!
johanna: tack, jag rockar igen :-)
Post a Comment