Monday, May 12, 2008

Sorry Håkan, jag fattar inte...

Jag sitter i bilen, på väg hem från en skön träningsrunda i den för tillfället vidunderligt vackra Botaniska trädgården, med omkringliggande skogsområden. Radion är inställd på MixMegapol, och i höjd med Slottskogsvallen börjar Håkan Hellström sjunga. Eller ja...

Jag anser mig vara hyfsat orienterad när det gäller musik. Om inte annat blir jag ständigt uppdaterad av min allvetande musikguru Anders (som antagligen säger upp vänskapen efter den här texten). Jag lyssnar på allt möjligt, Metallica, Tom Petty, Winnerbäck, må vara favoriterna, och Duffy just nu, men jag har egentligen bara två krav som inte går att ignorera. För mig alltså. Personligen. Och det är, att även om det är riktigt hårt så måste det finnas givna melodislingor man kan följa, men allra viktigast är att sångaren kan sjunga. Det borde inte vara så konstigt egentligen. En kock förväntas kunna laga mat när han kommer till jobbet. En busschaufför antas ha busskort, en polis...ja du fattar.

Och jag är ledsen, men hur go han än må vara som människa, och hur duktig han än är som musiker, så kan ingen vid sina sinnens fulla bruk påstå att Håkan Hellström kan sjunga. Det gör ont i mig, huden knottrar sig och jag vill slita ut stereon, veva ner rutan och bara kasta ut den och hoppas en lastbil kommer bakom.

Ibland får jag för mig att hela Sveriges musikerkår med Bjurman i spetsen bestämde sig för att utsätta oss för ett prank, som sedan drogs för långt och det var för sent att säga att "hallå, vi skämtade bara".

Men eftersom jag är i klar minoritet, så antar jag att det är något jag inte begriper. Och det är helt okej. Det här är bara min åsikt. Och jag minns min brors dotter som fick en svår gråtattack när jag råkade dryfta det här på något kalas. Och det är ju så musik ska vara. Beröra. Väcka något därinne.

Fast inte hos mig. Jo, något väcker han, den gode Håkan. Och faktiskt är det inte långt till tårar för mig heller ibland. Fast av en helt annan anledning.

Här är ändå en riktigt bra låt. Gårdakvarnar och Skit. Typ Gais.

5 comments:

Anonymous said...

Men oj oj oj så fel du har nu Johnny ;)

Finns en del som säger att Håkan inte kan sjunga men det är ofta (ledsen för det här..)sånna som kanske inte är jätte musikaliska. Utan sånna som bara känner igen en behaglig röst. Förstår du hur jag menar?
Skilnaden är att du kanske inte uppfattar hur extremt musikalisk han är och tonsäker för du tycker inte han har en behaglig sångröst :)


Men sjunga det kan han utan tvekan. Sen är det upp till var och en om man tycker han låter bra :)

Kram på re!
// S

Johnny said...

S: Ja jag förstår hur du menar. Och jag tycker han är fantastiskt musikalisk. Jag tycker bara det låter ...obehagligt när han sjunger :-) Tack och kram tillbaks.

Anonymous said...

Nääääeh, jag förstår mig inte heller på alla Håkan-älskare. Det klickar definitivt inte mellan mig och Håkan, vi kommer aldrig att bli "du" med varandra.

Anonymous said...

Du har helt rätt, Johnny, det är något du inte begriper. Att Håkan kan sjunga. Inte klasssikt vackert som en Peter Jöback kanske, men tillräcklickligt "vackert" för att beröra. Och enligt mitt tycke är det musikens uppgift: att få lyssnaren att känna.

Men Johnny, inte säger jag upp bekantskapen på grund av det det här inlägget. Nu, mer än någonsin, behöver du en vän. En vän som kan leda dig rätt i musikens underbara värld;-)

Johnny said...

Rosa: Skönt att höra att det finns fler därute :-)

Anders: "AK-47 thats the tool, Í might be usin´it on you fool" som NWA skulle sagt. Fast jag är glad att vi är vänner. Peace :-)