Showing posts with label Håkan Hellström. Show all posts
Showing posts with label Håkan Hellström. Show all posts

Monday, May 12, 2008

Sorry Håkan, jag fattar inte...

Jag sitter i bilen, på väg hem från en skön träningsrunda i den för tillfället vidunderligt vackra Botaniska trädgården, med omkringliggande skogsområden. Radion är inställd på MixMegapol, och i höjd med Slottskogsvallen börjar Håkan Hellström sjunga. Eller ja...

Jag anser mig vara hyfsat orienterad när det gäller musik. Om inte annat blir jag ständigt uppdaterad av min allvetande musikguru Anders (som antagligen säger upp vänskapen efter den här texten). Jag lyssnar på allt möjligt, Metallica, Tom Petty, Winnerbäck, må vara favoriterna, och Duffy just nu, men jag har egentligen bara två krav som inte går att ignorera. För mig alltså. Personligen. Och det är, att även om det är riktigt hårt så måste det finnas givna melodislingor man kan följa, men allra viktigast är att sångaren kan sjunga. Det borde inte vara så konstigt egentligen. En kock förväntas kunna laga mat när han kommer till jobbet. En busschaufför antas ha busskort, en polis...ja du fattar.

Och jag är ledsen, men hur go han än må vara som människa, och hur duktig han än är som musiker, så kan ingen vid sina sinnens fulla bruk påstå att Håkan Hellström kan sjunga. Det gör ont i mig, huden knottrar sig och jag vill slita ut stereon, veva ner rutan och bara kasta ut den och hoppas en lastbil kommer bakom.

Ibland får jag för mig att hela Sveriges musikerkår med Bjurman i spetsen bestämde sig för att utsätta oss för ett prank, som sedan drogs för långt och det var för sent att säga att "hallå, vi skämtade bara".

Men eftersom jag är i klar minoritet, så antar jag att det är något jag inte begriper. Och det är helt okej. Det här är bara min åsikt. Och jag minns min brors dotter som fick en svår gråtattack när jag råkade dryfta det här på något kalas. Och det är ju så musik ska vara. Beröra. Väcka något därinne.

Fast inte hos mig. Jo, något väcker han, den gode Håkan. Och faktiskt är det inte långt till tårar för mig heller ibland. Fast av en helt annan anledning.

Här är ändå en riktigt bra låt. Gårdakvarnar och Skit. Typ Gais.