Monday, October 01, 2007

Min farfar

En dag gick han bara. Min pappa har berättat hur han vinkade när han ledde sin cykel ut genom grinden, med läderväskan på pakethållaren. Han flyttade inte särskilt långt, men ifrån sin familj. Jag fick aldrig frågat hur det kändes. Kan bara gissa.

Året var 1948 och min pappa var bara tio år. På den tiden var skilsmässa lika ovanligt som att vinna högsta vinsten på lotto. I ett samhälle med 500 invånare blev det inte lättare.

Min farfar var en charmig man med glittrande ögon fulla av liv. Jag tyckte om att åka till honom när jag var liten. Han bodde med "tant Aina", orsaken till att han tog sin väska och flyttade den där sorgliga dagen i min fars liv. Han var busschaufför och på den tiden sov man över. You do the math.

Trots att han bodde knappt två timmar bort träffades vi bara en gång om året. De bodde i Bohusläns kustband och han hade, händig som han var, byggt huset själv. Jag vet inte var jorden var ifrån, men allt som växte där var gigantiskt. Hallonen var som jordgubbar, pumpor som medicinbollar, och...ja du fattar. Och till middag var det stek med potatis och sås. Måste varit söndagar vi var där.

Jag träffade eller pratade med mormor, morfar och farmor i stort sett varje dag tills de dog. Farfar kom inte in i mitt liv på riktigt förrän de var borta. Då började jag ringa honom ganska ofta. Han var så positiv, så full av liv. Det bodde ingen rädsla i hans bröst. Han sa att han var nöjd med livet, och om något skulle hända kunde han inte göra något åt det.

En dag åkte jag upp till honom, det var första gången vi var ensamma. Vi fikade, pratade och han körde runt mig i sin bil och visade mig Hamburgö. När jag skulle åka hem blev han ledsen. Jag med.

Han var kristallklar i huvudet tills han var 93 år. Då var hans fru redan borta. En natt försvann han. Inte fysiskt, men en hjärnblödning kom och tog honom, svepte in honom i en tung slöja. Han kände inte igen mig längre.

Efter en ovärdig avslutning på ett sjukhem så lämnade han oss. Det var sorgligt. Inte bara för att jag tyckte så mycket om honom, men han var också den sista av mina mor-farföräldrar.

Vilken tur att jag åkte upp till dig den dagen.

Och vilken tur att just du var min farfar.

11 comments:

Anonymous said...

Vad härligt att ni fick en så fin relation till sist!

Jag saknar Min farfar, han dog när jag var tolv, jag vet inte om jag sörjde länge nog då för speciellt i år har jag saknat honom något så fruktansvärt, undrat hur det hade varit om han hade fått uppleva att få barnbarnsbarn och hur det hade varit att som vuxen få lära känna honom. Jag tror han hade varit precis lika underbar för mina över 10 år äldre systrar verkar ha samma slags minnen om honom som jag. I somras vaknade jag fruktansvärt arg på min familj...hängde nämligen kvar i en dröm där jag hade fått veta att farfar inte alls hade varit död i 11 år...ja du kan nog fatta hur det kändes.

Tack för en fin beskrivning av Din farfar!

ALW said...

Väldigt fint, Jdawg!

Anonymous said...

Ett välbehag bygger bo i magtrakten....fint.

hannaria said...

Han verkar ha levt ett lyckligt liv din farfar = en fin förebild!

stella sweden said...

Jo, vilken tur att man har förmåga att minnas det som känns varmt inom en...jag minns min mamma kristallklart...fina minnen endast..

:)

Anonymous said...

elsa: jo jag fattar, tack för att du delade med dig. Och tack!

sigge: tack så mycket!

glykofag: härligt! och tack.

hannaria: jo han var det. verkligen.

stellapolaris: visst är det bra.

GIS-mormor said...

Återigen skriver du så att det tåras i ögonen. Vilken lycka att du till slut fick möjlighet att komma nära din farfar.

Anonymous said...

gis-mormor: ja det var skönt, även om man efteråt önskar det funnits mer tid. men så är det ibland. och tack.(fast att det tåras i ögonen kanske inte är detsamma som bra :-)

GIS-mormor said...

Jo Johnny, att det tåras i ögonen ÄR detsamma som bra.

Anonymous said...

gis-mormor: Tack.Precis som du då.

Anonymous said...

Yes exactly, in some moments I can reveal that I acquiesce in with you, but you may be inasmuch as other options.
to the article there is still a suspect as you did in the fall publication of this request www.google.com/ie?as_q=cenang rest house ?
I noticed the axiom you have in the offing not used. Or you functioning the dark methods of development of the resource. I possess a week and do necheg