Han brukar stå där och hosta. Hosta så det låter som lungorna ska följa med upp. Det låter otäckt. Riktigt otäckt.
"Han" är en man jag inte känner. Men varje gång jag går upp för backen står han där utanför porten. Och hostar.
Jag undrar vad det är som han upplever som positivt. För alla som läst eller hört Dr Phil, vet att vi gör de där sakerna för att vi anser att vi får ut något positivt, annars skulle vi sluta. Vad är hans motiv?
Jag sa till en patient en gång att jag inte trodde att hon var känslomässigt redo att sluta röka. Just då, i den perioden, skulle det göra mer skada än nytta. Det är inte så svårt att förstå att vi suger i oss den kärlek vi inte får någon annanstans.
Så han kanske bara är riktigt ensam. Eller lever i en relation som får honom att uppleva ensamhet tillsammans med någon annan. Jag vet inte vilket som är värst. Vad tycker du?
9 comments:
Att leva ensam ihop med någon är värre än att leva helt ensam. Den känsla av ensamhet och utanförskap som föds i en när man sitter jämte någon man har/skulle vilja älska men inte kan är själsdödande. Att lägga sig jämte sin man men inte kunna röra vid honom av rädsla för att störa, eller försöka förklara hur man känner det men mötas av ett stängt sinne... Det är plågsammare än att leva ensam med sin ensamhet.
Ensamhet i en menad tvåsamhet är något av det värsta en människa kan placera sin existens i. Man upphör liksom att finnas till.
När jag valde ensamheten slutade jag också att röka - jag kunde inte tidigare. Alla som röker vill sluta, men motivet att fortsätta kan vara att krafterna inte räcker till annat än att överleva dagen... och så röker man ett tag till.
Hellre leva ensam, än med någon som gör att man känner sig ensam. Vilket man gör när det känns fel.
Vem vet, cigaretten kanske är hans substitut för kärlek. Istället för ett rus av lugnande hormoner som när man är riktigt kär så kanske han nöjer sig med nikotinets lugnande effekt. Tror det finns ganska många olika substitut som man inte tänker på att det faktiskt är det dom är.
Att känna sig ensam tillsammans med någon är värre än att verkligen vara ensam. Att älska någon som inte älskar dig lika mycket tillbaka gör dig ensam, trots att ni är två. Jag vet det. Av erfarenhet.
jeremiel: väl sagt. tack.
glykofag: det har du rätt i.
hannaria: jo, men den ensamheten gav dig mer styrka då. och det är ju bra.
elsa: helt sant elsa.
therrorese: ja det är ingen höjdaer. men inte så kul om det är tvärtom heller. balans är väl nyckeln.
Värsta sorten av ensamhet är dålig tvåsamhet. Ensam är stark, ibland. Starkare än iskall och död tvåsamhet.
men vissa dagar tänker jag ändå att jag kanske inte skulle lämnat och slutat. Även vald ensamhet kan vara svår att leva med... då brukar jag röka lite och sedan må dåligt för det också.
rosa:helt sant.
hannaria: bara lugn. du är helt normal:-)
Post a Comment