När man läser runt bland favoritbloggar såväl som nya glädjeupptäckter, ja då inser man hur mycket godhet det finns kvar hos människan. Människor som aldrig träffats eller ens pratat på telefon stöttar och uppmuntrar varandra på ett fantastiskt sätt. När man pratar med folk som inte ännu tagit del av denna cybergalaktiska gemenskap så har de svårt att förstå. Det är något jag själv kan förstå, för jag tänkte likadant själv innan jag tog mig in här. Ibland kan jag tänka så att det inte är på riktigt, jag menar, ingen av alla de som läser min sida som jag inte känner på utsidan skulle ju veta varför, om jag bara försvann, slutade skriva. De skulle hitta någon annan sida med någon annan som skriver liknande eller oliknande sidor. Men jag tror också att det är fullt möjligt att hitta både djup vänskap och säkert lika djup kärlek på nätet. Chansen är nog minst lika stor som i verkliga livet. För jag tror att de flesta man fastnar för är de som reflekterar sin sanna personlighet.
Jag har flera personer som jag skulle vilja träffa på riktigt, och jag är säker på att det kommer ske i framtiden. Fredo kanske om det blir en stockholmstripp framöver, och där finns också vanja som verkar vara en härlig typ. jorid och katrine k ska jag fika med i Norge hoppas jag. Langri träffar jag ju regelbundet och det är jag glad för, men vi kände ju varandra sen innan. Ellen bor i samma stad och det kanske blir att vi stöter på varandra, vem vet? Hennes kusin kanske jag kan krocka med i det stora landet på andra sidan. Troligast på isen isåfall. Ja sen finns det många, många jag skulle vilja träffa. Salt är jag säker på att jag skulle komma mycket bra överrens med. Hermann känner jag att vi skulle skulle ha mycket att prata om, även om det är en ganska ny gemenskap. Ja det finns många, många spännande människor här, det är absolut så. Och jag önskar det fanns mer tid att besöka och skriva kommentarer. Det är det negativa för min del. Att inte hinna ge tillbaka. Jag svarar på alla kommentarer, men jag önskar jag hann kommentera mer. Kanske ska byta taktik?
Nåväl, en person som jag är säker på att jag kommer träffa är Erik, eller skrivkramp som han heter i den här världen. En person som jag aldrig träffat, men som helt osjälviskt hjälper mig och stöttar mig. Jag är så glad och tacksam för det. Jag trodde inte det fanns människor som hade tid och intresse för det längre. Kul att din matblogg går så bra! Ska testa hummerreceptet när/om jag får till en dejt framöver :-) Erik inspirerar också med både sin kärlek till sitt hjärtas dam samt finurliga inlägg med knorr. Hitta gärna dit. Själv ska jag dit nu för att se vad det blir till middag ikväll. Om jag har tur så blir det hummer :-)
17 comments:
Vi skulle säkerligen komma bra överens. :)
Perfekt. Kusinen och jag ser fram emot en rejäl portion humor och en trevlig pratstund med dig när hon kommer hit i vår.
Hummer. Jag menade hummer!
Jag har en stor, kanske allt för stor, berättelse inom mig som måste ut snart. Jag vet bara inte riktigt var jag ska börja. Den handlar om det du pratar om. Ja, inte att träffas. Jo, lite. Men mest om goda gärningar och dess konsekvenser. För oss själva och andra. Snart, så.
Du har så himla rätt, man blir rörd, varm, överraskad, sprittig, flamsig, generad, överväldigad, paff, lycklig och bara alldeles underbart glad över alla som ger av sin tid för att läsa, iaktta och kommentera... Det här med blogging trodde jag bara att tidningsfolk höll på med! Tänk så fel man har ibland!... Vilket jag är glad över. Man kan testa nya områden, vidga vyer och dela med andra det som väller över (gott och ont), precis i den utstreckning man vill! Det är såååå spännande och intressant och givande och... ja jag har inga ord (som synes) ;)
Vore jättekul om det blev av med en träff, det visar sig vad framtiden har i sitt sköte. Kram kram från "en härlig typ" :)
Johnny boy: my pleasure. Bokstavligen. Och tack för de fina, fina orden (även om jag emellanåt undrar vem det är som hjälper vem). De värmer.
Håller tummarna för dig, din kväll och din hummer.
:-)
Jeg tenker akkurat som deg, at det fins så mange vakre mennesker i bloggeverdenen. Det er en helt ny måte å treffe mennesker på.
Kjempemorsomt hvis du tar en Oslotur!
Hej, jag vet inte riktigt hur jag kom hit men är glad att jag gjorde det. Dels har jag förstått vem som ligger bakom Pappas Köttbullar ;) dels fick jag läsa så mycket tänkvärt.
Det du skrev om "Nya vänner .." kan jag bara stryka under på. Massor med gånger. När jag började blogga kände jag mig ordentligt ensam efter en kaotisk tid ... sedan jag kom igång med bloggningen har jag fått så många vänner! Relationer som går vidare med mail och telefonsamtal ... och träffar. Så berikande.
Och som du också säger ... det är makalöst, som en isolerad och vänlig, varm värld ... vi peppar varandra, jag kan lägga ut en text om att jag känner mig nere, oviss, tveksam, orolig ... och jag får så mycket som peppar mig ... som sparkar igång mig. Det är en förunderlig härlig värld.
"de flesta man fastnar för är de som reflekterar sin sanna personlighet"
Hoppas verkligen att du har rätt! Du verkar ju så himla bra och jag har fasnat för dej, betyder det att jag också är det då? =)
verkar som du är synsk och vet vad jag tänker o känner. Idag pratade jag och en vän om precis detta. Tycker det är både lite konstigt och fantastiskt på samma gång, att jag hittat en ny vän som jag pratar med och om nästan varje dag, i "denna cybergalaktiska gemenskap". Om du slutade skriva (vilket du absolut inte får göra!) tror jag att jag skulle sakna dig, så som man saknar någon man faktiskt träffat!
*snörper sårat på munnen och sätter näsan i vädret* Jaha, så MIG vill du inte träffa minsann! Fast du har mig på din länklista och allt! *hummar... tycker synd om mig en stund, men kommer igen...* ;-)
Jaja, jag får väl nöja mig med att kommentera ditt inlägg, vars ämne ligger mig varmt om hjärtat.
Jag börjar bli nästan lite "gammal i gården" som har bloggat i 1½ år nu, och min erfarenhet är att omtanken med andra är "på riktigt". Faktiskt. Det är ingen skillnad mot omtanken som finns mellan irl-vänner och -bekanta - den tar sig bara digitala uttryck i st f telefon och fysiska möten. Ja, det kan hända att den går via telefon, eller sms, också.
Jodå, om du skulle "försvinna" från bloggen kan du räkna med att få såväl mejl som kommentarer på bloggen. Ett tag i alla fall. Det finns ju inga andra vägar än dem att "nå" dig, så till slut skulle det ebba ut... men alla skulle oroa sig för vad som hänt dig.
Och jag känner igen det där med att icke-bloggare inte fattar hur man kan bli så mycket vän med någon som man aldrig träffat.... hur man kan dela så mycket, både erfarenheter och känslor, med människor som man bara känner via text. Man måste nog uppleva det själv för att fatta att det ÄR på riktigt...
Cyber Hug.
jorid: det lär dröja till våren skulle jag tro. vi ses ju i götet innan.
salt: klart vi skulle!
ellen:det blir både och såklart! måtte det bli våren snart...
fredo: ser fram mot den! håll inte på den för länge bara.
vanja: kunde inte sagt det bättre själv :-) kram kram tillbaka
skrivkramp: ja för min del vet jag hur du hjälper mig, och det tackar jag för ! Testa ditt fisk i folierecept igår och det var fantastiskt! Högsta betyg från samtliga. Vi hörs.
katrine k: vi ses när du minst anar det!
christina: kul att jag kunde hjälpa till! :-) och kul att du hittade hit, välkommen åter!
t.j.e: det är absolut så! och tack för dina ord!
isprinsessan: oj, jag blir rörd! tack vad fint. kul att du hittat en så fin vän. hoppas det varar länge, länge
v.soul: insåg igår att jag missat att skriva om dig. men tänkte att du nog fattade det eftersom du så riktigt påpekade att du finns i min länklista...kul att du kommenterade ändå, bra som vanligt!
swedette: cyberkrams till dig med!
Tänk. Jag har inte alls tänkt på det förut. Men i bloggosfären är vi faktiskt snällare än någonsin, trots de cyniska anlag vi alla tycks bära. Det är ju så vackert att det förslår!
malin: ja visst är det lite skönt. för egentligen skulle vi kunna vara anonyma och totalt ruttna om vi var lagda åt det hållet. Och du, jag glömde nämna dig. om jag åker åt ålandshållet så skulle det vara kul att ta en fika. eller varför inte sushi?
Då måste du komma en fredag, för sushi har vi ju inte direkt så det väller över =) Men kaffet står alltid varmt!
malin: fredag blir det! vet inte när men jag förvarnar så du hinner fixa fisken :-)
Post a Comment