Jag måste bara få undra en sak....jag är 36 år och har trots allt hunnit träffa en del kvinnor genom åren. Ja det faktum att jag är far backar ju upp sanningsgraden till några procent i vilket fall. Men det känns ibland som jag inte fattar någonting. Satt igår kväll och läste runt lite bland bloggar som jag inte sett tidigare. Jag hamnar på en där självaste silverfisken har utnämnt vederbörande till 2006 års bästa blogg. Vilket betyg va? Vad handlar den om då? Jo om en kille i Stockholm som berättar om sitt vardagsliv, och det består till stor del om hans uteliv och att han sätter på tjejer kända från teve. Han beskriver sina sexuella eskapader ganska grafiskt om man säger så...Nåväl, i kommentarerna så slås jag av det faktum att det är mest tjejer (förutom silverfisken) som skrivit, och de älskar honom. Han skriver förbannat bra, absolut, men innehållet? Varför vill vi läsa om hur andra har sex, är det så spännande? Jo, notera, det här är ingen kritik mot personen som har bloggen, han får såklart skriva om vad han vill, och han gör det bra. Jag ska komma fram till något, vänta bara! Har nämligen läst flera andra som handlat om samma sak, fast där det varit riktigt hårdhänt och väldigt detaljerat. Speciellt en. Jag var tvungen att läsa kommentarerna för jag trodde folk skulle vilja göra mos av killen. Knappast! Alla kommentarer var i stort sett från tjejer som ville att han skulle komma hem till dem och göra det som han beskrev. Bisarrt. Jag är långt ifrån pryd, men det var så jag mådde lite illa och lämnade sidan med osköna känslor.
Det fick mig att tänka på att människor som sitter i fängelse för de mest vidriga brott, mördare, våldtäktsmän, dagligen får ta emot massor av beundrarbrev. Senast var det ju herr Knutby själv som förlovade sig. Man förstår logiken från hennes sida, här har vi en kille som mördat sina två tidigare fruar och sitter inne på livstid....fan vilken kille! Honom ska jag ha! Han borde också bli den perfekta bonuspappan till mitt lilla barn jag har. Nä jag fattar ingenting. Men så är jag å andra sidan singel också.
Kanske är det med småbarnsförälderns fokus som jag reagerar på att allting i samhället kretsar kring sex idag. Att man inte kan skicka ner sin dotter och köpa söndagstidningen utan att riskera att hon får en lektion i hur man uppnår flest orgasmer på tio minuter, eller vilka samlagspositioner som funkar bäst i respektive åldersintervaller. Eller det faktum att alla hormonstinna tonåringar bara är ett knapptryck bort från en porrupplevelse på internet som de inte kan förankra i någon verklighet. Ge mig en annan förklaring till att 14-15 åriga grabbar i grupper om fem eller fler våldtar tjejer i deras egen ålder. Eller flickor i den åldern som sitter på ungdomsmottagningarna och gråter för att de känner sig tvingade att ställa upp på analsex för deras killar vill det. När jag var i den åldern tyckte man det var otroligt spännande om man hittade en porrtidning i skogen som fyll- Arne hade tappat. Nakna bröst var det mest spännande som erbjöds, men det räckte långt.
Eller se ett humorprogram på teve och håll koll på hur många procent av skämten som håller sig ovanför bältet. Parlamentet är väl den ultimata snuskskämtspropagandan. Det var mitt favoritprogram förut, men nu är det bara ett trött program som plockar billiga poäng. Har någon sett Robert Gustafsson dra ett skämt de senaste 15 åren som inte anspelat på sex? Eller hela Killinggänget förresten. Mina gamla idoler. Henrik S och Johan Rheborg turas om att sitta och skrika fitta och knulla i teve. Måste väl finnas fler än jag som tröttnat? Inte på sex, men på att ständigt matas från alla håll om vem som gör vad, med vem och varför.
25 comments:
Jag återkopplar bara till ditt sista stycke om könshumorn. Jag håller med dig om att den är ganska trött. Den late komikerns (?) genväg till skratt, när den inte fyller annat syfte än att säga "kuken" lite överraskande så där.. Men det finns ju komiker som levererar intelligent humor, över bältet. Izzard, Seinfeld, Scrubs och bröderna Frasier t.ex. Däremot kommer jag inte på någon svensk som skämtar över midjan. Men det måste väl finnas någon?
/ Langri
Faktum är att det inte stör mig särskilt mycket vad folk gör med varandra, eller hur eller i vilka konstelationer – så länge alla inblandade är med på noterna och sover lyckliga efteråt.
Däremot är jag väldigt tacksam om jag slipper få det upptryckt i mitt ansikte, för att inte tala om mina barns. Därför håller jag med dig i det som jag uppfattar som kärnan i ditt inlägg. Den ofta kloke Anders Westgrdh uttryckte det så här i Aftonbladet häromdagen, apropå de del av nedsmutsningen som äger rum i radion
”Som sämst är P3 ett träsk av kiss och bajs och flams och trams, där infantila babbelmaskiner är redo att säga vad som helst för att förlänga sina 15 minutes of fame, ivrigt påhejade av gubbsjuka gestalter som övervintrat i radiohusets korridorer. Tillsammans åstadkommer de en form av Tourettes syndrom som radiounderhållning.”
langri: ja humorn finns ju där på andra sätt, precis som du beskriver. "den late komikerns genväg till skratt", svinbra!
kommer inte heller på någon, men vi kan väl återkomma när vi gör det?
skrivkramp: jag håller helt med dig, och jag tackar för din suveräna input i ämnet. Mange tack!
Frågan om alla kvinnor som tydligen vill ha "farliga" män som de kan få ta hand om, har vi diskuterat i omgångar här på bloggarna. Någon kategoriserade män som antingen hundar eller katter... På motsvarande sätt tror jag att kvinnor är av två generaliserade typer, de som antingen vill ha en katt eller en hund. De kvinnor som får för sig att de vill ha Åmsele-Juha eller Knutby-pastorn, är väl de som tror att de kan göra en hund av en katt... ;-)
Samvetsfråga, mina herrar: hade ni samma inställning till "allt sex som vi matas med" innan ni blev pappor? Om ni inte hade det, så tror jag att ni kan hitta svaren på den frågan någonstans i er själva... berätta gärna vad ni kommer fram till, i så fall! :-)
Visionary Soul: varför är det en samvetsfråga om vi hade samma inställning till "allt sex som vi matas med" innan vi blev pappor?
Det vor väl konstigt om man inte blev klokare av sina år och erfarenheter, och det är en väldigt konkret erfarenhet att behöva skydda sin dotter från ett snusk som hon varken ska behöva, eller kan som nioåring, hantera eller förstå.
Men det är svårt att låta barnen få vara barn, när medierna oombedda invaderar våra hem med sex och våld av alla tänkbara sorter
v.soul: intresanta åsikter angående farliga män och kvinnor som gillar. i övrigt hänvisar jag till skrivkramps inlägg, har inte mycket att tillägga där.
skrivkramp: tack, jag kan bara instämma i allt du skriver. har inte mycket att tillägga.
jorid: missade semestertipsen, du får berätta! resten hörde jag inte...:-)
I verkligheten vill ingen ha dem, men på avstånd är de heta som fan. Uppenbarligen. Jag håller med dej helt och fullt i ditt resonemang och jag blir inte annat än trött.
(Och motvilligt sugen på att läsa den där bloggen, var är länken? =))
Stycke 2. Det är helt sjukt verkligen, kan inte först det. Känns som dessa människor (de som skickar breven och trånar efter den straffade) är sjuka också.
Stycke 4. Är så less på dessa tråkiga skämt och dem som drar dem. På min arbetsplats (där kvinnoantalet dominerar) finns det vissa personer som alltid kommer med äckliga tant skämt om sex och sedan skrattar ihjäl sig i x-antal minuter. Om de skrattar åt att de förnedrat sigsjälva eller humorn som är så snustorr vet jag inte.
Apropå 6 vill jag bara komma in med ett tips på en bok i ämnet.
Heberlein, A. 2004. Den sexuella människan Etiska perspektiv. Stundentlitteratur.
Snabbläst, intressant och enkel grund för sådana här reflektioner.
Tack för fin blogg! Trivs här hos dig.
Malin är modig. Jag sympatistödjer hennes nyfikenhet.
Jag tycker oftast att det känns som om du fattar det mesta!!!
Tjejerna som kommenterar den där bloggen är troligtvis/ förhoppningsvis inte samma som läser här. Kanske de bara driver med honom?
Jag menar att om ni också har lockats av "media-sex" innan ni fick barn... så borde ni själva veta varför det finns de som lockas av det. Visst blir man klokare med åren (förhoppningsvis), men om det måste till att någon man bryr sig mycket om far illa av att se sexet för att man ska börja störas av det... så undrar jag om förändringen i synsätt handlar om att ens värderingar om själva media-sexet som sådant egentligen har förändrats? Tycker ni att exponeringen av människans (till stora delar kvinnans) sexualitet är fel, eller handlar det om beskyddarinstinkten för barnen? För det är olika saker...
malin: skönt att du är med. länken föll bort, för ditt eget bästa :-)
t.j.e: tack för bra kommentarer. de fattar nog inte själva heller.
glykofag: tack för tipset, ska genast kolla upp! kul att du trivs, välkommen tillbaka :-)
skrivkramp:visst är hon!
isprinsessan; jag tackar och rodnar. Nej, jag tror inte heller det är samma tjejer :-) och visst kan det vara så, men det tror jag faktiskt inte.
Visionary soul:
Jag har inte hävdat, och kommer inte att hävda, att det är fel att det finns sex "tillgängligt" genom medierna. Det som stör mig är att man trycker upp det i ansiktet även på dem som inte bett om det och inte kan försvara sig emot det eller förstå det.
Dessutom beror min tilltagande irritation inte bara på att mina insikter har fördjupats av att jag blivit pappa (det är trots allt 18 år sedan första gången), utan minst lika mycket över att medierna - i all synnerhet kvällstidningarna - löpt amok. De har säkert en del spärrar kvar, men de har förlorat alldeles för många i sin jakt på lösnummer.
Vad "exponeringen av människans (till stora delar kvinnans) sexualitet" över huvud taget beträffar är det förvisso en intressant fråga, men för viktig för att avhandlas som en fotnot i kommentarerna till en bloggpost som handlar om någonting annat.
Kan inte du skriva ett eget inlägg om saken hos dig, så ses vi där i stället?
v.soul och skrivkramp: jag har inget övrigt att lägga till, så jag kommer också till dig om du vill fortsätta diskussionen där.
PS: Visionary Soul: när jag läser mina egna inlägg här ser jag att det går att läsa in en aggressiv underton i dem. Det är inte avsikten! Tvärtom uppskattar jag den här debatten.
Jag är ledsen, men jag orkar inte riktigt tycka så mycket och så starkt om den tilltagande sexualiseringen kring allt som man vill sälja idag, för att skriva ett helt inlägg om det... är nog lika trött på det outtömliga ämnet som Johnny uttrycker. Just det handlar för mig en ganska enkel sak: eftersom tillräckligt många människor attraheras av allt som handlar om sex på något sätt alls, så använder alla som vill få uppmärksamhet det ämnet med en frenesi som liknar Tourettes syndrom. Det som säljer används, helt enkelt. Vi är alla rörande överens om det oönskade i att sex trycks i ansiktet på våra barn som inte kan hantera det.
Den här diskussionen handlade ju främst om sådana "medier" som vi själva kan välja eller välja bort (även för våra barns del): bloggar, TV, radio. Det är därför som jag frågar er, som personer, om ni reagerar negativt på sexualiseringen som sådan, eller om det handlar om beskyddandet av era barn. Om ni tycker att över-sexet är okej, men samtidigt tycker att det är något negativt för barnen att se... menar ni då att så fort som barnen blivit "tillräckligt mogna" så kommer ni att tycka att de gärna kan ta del av den här exponeringen lika mycket som ni själva? För att det som är negativt för barn, är positivt för vuxna? (Tro nu för all del inte att vi är oeniga i fråga om barns oförmåga att hantera bilder av sexualitet...)
Jag letar efter era grundläggande värderingar kring den ökande exponeringen av sex, helt enkelt. Därav "samvetsfråga".
v.soul: För min egen del har jag blivit mer medveten om det sedan jag fick barn, helt klart. Men å andra sidan var jag mycket yngre förut så kanske jag inte brydde mig lika mycket av den anledningen. Men även som vuxen, när jag inte har barn med, så tycker jag att det är förbannat tröttsamt att allting bara handlar om det här. Alla tvprogram, alla dagstidningar, ja överallt så möts man av samma tradiga budskap. Jag tror inte alla mår bra av det, och det skapar massa prestationsångest i onödan. Det är synd eftersom det egentligen är något som är fantastiskt intressant, därför vill jag inte få det söndertjatat av media. Ungefär så. Finns massor mer att säga, men jag nöjer mig där.
Hmm, mina grundläggande värderingar kring den ökande exponeringen av sex...helt enkelt?? Ha!
Så enkelt jag kan skriva innan träningen.
Det som gör mig olustig är inte att folk pratar om sex, skriver om sex, har sex, men hellre att sexet avmänskligas. Jag tycker sex bör vara något underbart, intimt, som borde vårdas och respekteras, oavsett hur fantasifullt sexlivet är.
Okej, vi lever i den riktiga världen, och intimitet är tyvärr inte något som många har hopp om längre.
Men med det heta trycket från media så blir parterna till roller, och sådana som föga uppfylls.
Alla skriverier handlar om maskinella egenskaper, vilken fysisk aktivitet som skall utföras för att uppnå ett mål: att tillfredsställa mannen på något sätt, eller, om dom är militanta feminister i detta samanhanget, den magiska orgasmen.
Och det är detta som stör mig - en otroligt ytlig syn på något som borde vara så vackert och speciellt. Visa mig den artikel som vågar säga att orgasmer kanske kommer med tiden, att studier visar att tjejer har lättare att få orgasm när de har starka känslor av kärlek till mannen/kvinnan de är med.
Att sex inte bara handlar om fysisk aktivitet, och om du (som fjortis, eller till och med tolvåringar) endast försöker tillfredställa in man, antagligen är med honom av helt fel skäl. Det jag försöker säga är, att jag tycker den ökade prestationspressen och innehållslösa sexualiteten är symptom på ett sjukt samhälle där så mycket fattas.
Lär istället tonåringarna att skänka tid åt sig själva, värna om självkänslan så att de inte kompromissar sig själva (både killar och tjejer). Inte känner sig pressade att fortskrida när de inte är klara. Att vi alla, i vilken ålder som helst, lär oss sätta gränser för vad som är okej, fysiskt, psykiskt, och känslomässigt.
För Sverige har skrämmande höga antal våldsbrott, också sexuella sådana, i låga åldrar. Vad kan man vänta sig, när de fysiska förväntningarna är skyhöga och det inte finns någon anknytning till verkligheten, vad relationer innebär? Och där man inte heller lär folk ta ansvar för sina handlingar eller sin egen lycka, utan hetsas till relationer man klarar sig bättre utan?
Även om föräldrar finns till hands för att diskutera dessa ämnen, så finns det en gräns för vad de kan göra när barnen, eller vi andra, städigt bemöts av annan information. Den hjälper ju tyvärr att skapa våran världsbild.
Vi förfasas inte av våldtagna tonåringar längre, det är ju en del av vårt samhälle. Och det accepterar vi.
Liksom vi accepterar att den ultimata orgasmen är vår eftersträvan som folkslag. Efter mannens behag har setts efter.
Själv väljer jag att leva celibat, i väntan på något mer meningfullt. För meningslöst sex är inget jag saknar. Och jag tycker det är bra synd att det blivit en sådan del av vår kultur. Att vi inte har bättre saker att föra vidare till dagens ungdom.
Där har ni mina två ören!
Oj då Johnny, det blev visst två stycken, ta bort en är du snäll!
swedette: its done! och ditt inlägg är förvisso så välskrivet att det hade gjort sig förtjänt av två platser, men okej då. i övrigt låter jag det stå för sig, jag tycker du säger det så bra själv.
Visionary soul: först vill jag påpeka att jag inte alls "kan välja eller välja bort" vad mina barn får se i TV och höra i radio. Det kanske funkar så om man har ett, någorlunda litet, barn. Med barnens tilltagande ålder och antal blir detta dock en övermäktig uppgift. I stället får jag städa, laga mat och umgås med de delar av familjen som inte glor på dumburken just då; därför vore det en välgärning om medierna inte gödslade med våld, svordomar och sex överallt.
På din direkta fråga, om jag "reagerar negativt på sexualiseringen som sådan" så beror det på. Om sexualisering är lika med att det finns sex överallt så är utvecklingen hittills fullständigt åt helvete. Den åsikten torde redan ha framgått. Om sexualisering å andra sidan är lika med att det finns tillgång till sexuellt material i medierna så är jag för den! – om jag kan få tillgång till det när jag väljer att göra det, och slippa det resten av tiden.
Och ja: detta förhållande borde rimligen gälla barnen också, när de känner sig tillräckligt mogna för det.
Swedette: wow! Jag är helt överväldigad (och det blev ingen träning, va?)
Tack för era svar! :-) För tydlighets skull ska jag berätta att jag har en 16-årig dotter. Så det är inte som om frågan inte berör mig. Jag kan inte styra till 100% över vad hon ser på TV eller i datorn, men jag tycker att det är mitt jobb som förälder att ta det ansvaret likafullt. För hur ska vi kunna styra medierna så att de erbjuder det som VI vill få ta del av, och samtidigt inte erbjuder det vi inte vill att våra BARN ska drabbas av - om det är samma utbud?
Självklart berör det mig illa att min dotter drabbas av signaler om sex som hon inte kan hantera. Därför pratar vi ganska mycket om de här sakerna hemma - det är den enda lösningen, för utbudet kan jag inte påverka. Pratar man med barnen om det, så hjälper man dem att få veta att de inte förväntas leva upp till "bilderna" som presenteras i medier.
Och för egen del - eftersom jag inte är intresserad av sexskandaler på kvällstidningarnas löp, eller bloggar som dissekerar sex anatomiskt, så sållar jag bara bort det ur mitt medvetande. Det är inte så svårt, tycker jag.
I övrigt tycker jag att Swedette berör något som intresserar mig mycket mer än "sexet i media" (eller våldet, för all del), dvs intimitetsfrågan. Den kan jag tänka mig att skriva ett eget inlägg om.
Rodnar djupt.
Och visst blev det träning. Jag ficl skriva klart när jag kom hem...
Post a Comment