För en stund så lämnade jag mitt trygga område där jag vanligtvis berättar historier ur livet, med mina eller andras känslor som utgångspunkt. Eftersom jag känner mig så trygg här så dristade jag mig att uttrycka något som jag tänkte på, som var viktigt för mig. Det här är också min blogg, här skriver jag som alla andra om saker som berör mig. Om någon vill tycka till är man självklart välkommen, men här som i verkliga livet tycker jag att man bör hålla en hövlig ton. Jag läser massor som inte faller mig i smaken, men jag skulle inte få för mig att gå in och pissa på deras blogg. Alla äger rätt att säga vad man vill, men det handlar väl om tonen och sättet man gör det på, inte sant?
Jag tog upp ett ämne som är viktigt för mig, vad min dotter exponeras för i samhället. Jag tyckte, och tycker, att det är för mycket sex som väller över barnen som jag som förälder inte kan ha chans att kontrollera eller alltid kunna bemöta. Jag är en oerhört engagerad far som gör allt jag kan för att finnas till hands för min dotter. Jag är också mycket stolt över det sätt jag tagit mig an föräldrarollen med glöd och engagemang. Framförallt tycker jag det är så otroligt roligt! Jag är den som står och gråter av stolthet när jag ser min dotter spela på skolavslutningen, eller tar emot sitt nya bälte på judoträningen. Fan, jag älskar att vara pappa. Det måste vara min rättighet att uttrycka min oro inför att dagligen läsa om unga flickor som utsätts för övergrepp av pedofiler, men också unga pojkar som utför gruppvåldtäkter på ensamma flickor. Tidningarnas söndagsbilagor är inte långt ifrån vad herrtidningarna var när jag växte upp. Skillnaden är att då stod de inte längst framme vid kassan. Då var inte löpsedlarna fulla av dess budskap. Så är det nu. Vem som helst må tycka att jag har helt fel. Jag har hela tiden varit tydlig i kommentarerna, som jag alltid bemöter, att tala om att det är mina känslor och åsikter. Inget annat. Jag hävdar inte rätt eller fel. Jag bara säger hur jag upplever det.
Jag skrev för ett tag sedan en post om att det varit så häftigt att träffa nya vänner såhär genom bloggandet. Jag känner mig ledsen och illa berörd över hur en av dem som jag tyckt allra mest om, går på i sitt kommenterande. Trots att jag försöker förklara de begrepp som misstolkats, från båda håll. Jag ber också själv om ursäkt för det som jag missuppfattat. Såhär lyder sista kommentaren:
salt said...
"Du viftar verkligen med röda flaggan för mej nu!Först påståendet: barn är inga sexuella varlser.Sen utbrottet: När ska folk begripa det.Och sen det vetenskapliga belägget: jag har minsann den och den utbildningen.När folk kommer till dej för att få hjälp och berättar om sexuella känslor i barndomen måste det vara en fullkomligt hårresande upplevelse för dej?Jag tycker det är påfallande ofta man ser den här typen av övermoraliserande hos män som talar om sina döttrar - inte ett ord yttras av fäder till söner, eller att du som man känner dej kränkt att barn pratar om sina trosor inför din åsyn. Nej, du påverkas naturligtvis inte negativt, du kan ta det, du kan se det i timmar... men din dotter, hon ska inte få lära sig något om sin egen njutning, sina orgasmer. Hon ska skyddas från din sexualitet - för du är väl ändå den vuxne i sammanhanget?Du var tvungen att sätta på din pince-nez och tala om för mej att du vet vad du snackar om? Du föll just rejält i trovärdighet som yrkesman i mina ögon. "
12:18 PM
Jag uttalar mig inte som yrkesman i bloggen, om jag inte uppenbarligen markerar det. I det här fallet är jag förälder. Pappa. Man. Människa. Men jag kan ju inte heller bortse från både teoretisk och empirisk förvärvad erfarenhet inom området. Hur skulle jag göra då? Det sista som bemötande av påhoppet att jag var tvungen att ta till det för att vinna.
Du är hjärtligt välkommen in att läsa resten av kommentarerna för att bilda dig en egen uppfattning.
Den här diskussionen, som tog en vändning jag aldrig kunde drömma om, har fått sin fortsättning hos visionary soul. Denna person är också någon jag haft en lång "bloggrelation" med, en av få i min länklista ( även just nämda salt!). Att det är dessa två som uttrycker allt detta gör mycket ondare än om någon anonym stuckit in trynet och tyckt att jag var en idiot.
6 comments:
Men Johnny... tycker du att jag har hoppat på dig? Jag tycker inte det själv... och det var inte min mening. Jag förstår att du blev ledsen av Salts starka reaktion, och är ledsen att ni båda blev så ledsna av hur den diskussionen... faktiskt urartade. Jättetrist, eftersom jag tror att uppskattningen mellan er är/varit ömsesidig.
Du ska inte be om ursäkt för att du skriver det du tycker på din blogg. Du behöver inte rättfärdiga ditt val av ämnen. Och jag tycker att du ALLTID har en vänlig och respektfull ton mot dina läsare.
Jag tog över diskussionen till mig, för att jag tyckte det var dumt att ta upp allt utrymme här. Jag förstår, och håller med om, både din och Skrivkramps reaktion mot sexexponeringen i media och att ni inte vill att era barn ska utsättas för den, det jag INTE förstår är att ni samtidigt tycker att "sex för vuxna" i samma medier är något bra. Eller att den grad av likartad sexexponering ni utsattes för när ni var tonåringar, var bra. Jag tycker att det är dubbelmoral, och det står JAG för. Det är bara något som jag tycker, det är inte ett påhopp. Alla andra får tycka annorlunda än jag.
Jag är ledsen om jag har sårat dig. Det var, och är, inte min mening.
Jeg syns det er fint at du luftet dine tanker og meninger om et vanskelig og viktig tema.
Jeg er veldig enig i at barn i tiårsalderen må skånes for voksenverdenens sexfiksering, så langt det er mulig å skåne dem.
Man trenger bare å gå innom nærmeste Hennes& Mauritz for å se hva slags klær som tilbys jenter helt ned i fire-femårsalderen: Trange paljettoverdeler, miniskjørt, moteriktige glitterkjoler osv...
Klærne er en tro kopi av klær til voksne kvinner. Jeg syns dette er trist. Barn skal få være barn.
Kram!
Psssst! Jeg glemte å si at jeg også sender en kram!
Stå på!
Hej
Lägger mig inte i vem som kommenterat vad.. har läst din blogg ett tag utan att kommentera (tror jag)
MÅste bara flika in att ditt inlägg om dig och din dotters biobesök var bra och viktigt, mycket viktigt.
Självklart har barn en sexualitet, men den ska de upptacka själva inom sinom tid, utan troschocker från vårt ofta vidriga vuxensamhälle.
tack för en trevlig blogg
v. soul: jag förstår vad du menar, och jag tycker inte du hoppat på mig. Jag blev bara chockad som jag förklarat av att läsa att du på din egen blogg nämner mig ihop med de företeelser jag redan kommenterat. Jag förstår också vad du är ute efter och jag tror vi är färdiga med det, jag hoppas det framgått var jag står i frågan.
Jag tackar dig för din ursäkt, och jag är säker på att det inte var din mening att såra mig.
katrine k: tack för dina bra synpunkter, och som du förstår är jag helt enig med dig. kram till dig!
skrivkramp: stor kram tillbaks!
jorid: den kom fram och den satt mycket bra:-) Tack!
ullton: tack för din fina kommentar. jag är glad att fler reagerar.
Post a Comment