Monday, January 29, 2007

Nya tider

Läser på text-tv att regeringen vill införa betyg redan från lågstadiet. Är det rätt väg att gå? Att öka prestationskraven och utslagningen redan från sju års ålder. Borde man inte satsa resurser på att få ner antalet elever i varje klass för att alla ska kunna få den hjälp de behöver? Och vad säger lärarna, är det här vad de vill? Är det någon som överhuvudtaget har frågat dem?

Personligen tycker jag det känns helt galet, men skulle gärna höra vad Ni andra tycker. Själv gick jag i en skola där vi var elva! elever under hela lågstadiet. Vi hade inte en enda läxa under de tre åren, men vi har klarat oss rätt bra ändå. Kan skillnaden verkligen vara så stor idag?

20 comments:

El said...

Jag håller med dig. Är till och med emot betyg i skolan över huvud taget. Förskola, högstadie eller gymansium, det spelar ingen roll. Jag tror inte att betyg stimulerar lärandet. De två har egentligen inte med varandra att göra.

Katie H said...

I och med att betgsystemet baserats på ett visst sätt att lära sig, och om man klarar sig bra på prov, så är det totalt föråldrat och borde skrotas helt!

Ska skriva en hel blogg avhandling om det!
Vad kan vi göra, finns det en chans för feedback?
Var i sådana fall?

Fan för betyg! Om de säger att det är för att se hur eleverna fortskrider i sitt lärande, så är det tjurskit. Riktigt tjockt!
Finns väl inte en ända människa som inte fattar att vi behöver fler lärare, färre elever i klasserna, bli kvitt mobbning, osv.
Totalt missriktat att satsa på betyg.

Ursäkta språkbruket, men jag blir lite smått förbannad!

Johnny said...

ellen: Jag håller med dig också :-)Förstår hur du tänker.

swedette: ja jag håller med dig också, och ser fram mot din avhandling i frågan! Jag känner också att det finns andra sätt att förbättra skolan på. Och du, det är helt okej att bli förbannad!

Anonymous said...

Om vi nu skall ta en tripp bakåt i tiden.
Varför inte riva upp lagen om aga, återinföra skamvrån och den trevliga sedvänjan att rappa små busiga barnafingrar med linjal?

langri

El said...

Langri:

Väl talat!

Och när vi ändå är i farten är det väl ändå lika bra att ta ifrån kvinnorna sin rösträtt. Tvångsgifte och barnarbete skulle inte heller vara så dumt. Då skulle man ju t.ex kunna gifta bort de barn som inte har så höga betyg eller låta dem jobba istället.

"Hellre en lågpresterande sju-åring på bandet än två i klassrummet"

som det brukar heta.

Anonymous said...

För de yngre eleverna är det helt förkastligt. De som redan vet att de kan och är duktiga får ett kvitto på det.... och de andra.... Den naturliga nyfikenheten och lusten att lära dödas snabbt och effektivt - för alltid!
Skolans problem beror mycket på att alla ska lära sig samma sak, men eftersom vi är olika kan inte alla lära sig på samma sätt och i samma takt. Om vi var fler lärare i skolan kunde alla elever få mer individualiserad undervisning. Det vore en dröm för alla, framförallt lärarna, om vi dessutom kunde slopa betygen och fokusera på lärandet istället. Kreativiteten skulle flöda friare när målet kunde vara lärandet i sig. Som det är nu kämpar många elever på för att få betyg, inte för att det på något sätt är lustfyllt. Tyvärr har jag inga geniala idéer, har varit förskonad från att behöva sätta betyg hittills. Kanske kommer jag på något nu, när jag har till uppgift att bedöma ett antal elever i årskurs 9. Betygen är en morot och piska för mig, det är ju min uppgift att se till att undervisa så att de kan få godkänt. Nästan allt jag planerar i undervisningen har som mål att eleverna ska få bra resultat på de stundande nationella proven. Försöker vara kreativ, men flödet är begränsat.

El said...

Jordi: Inte alls pinsamt. Jag vill gärna höra andras synpunkter. Nu var det i och för sig inte jag som tog upp ämnet, men jag tar tillfället i akt att snacka lite ändå.
För mig är det väldigt stor skillnad på idrottstävlingar och skolgång. Just för att förstnämnda är en tävling.
Jag tycker inte att man ska tävla i skolan, tävla i kunskap, uppförande osv.
Möjligtvis med sig själv, men inte med sina skolkamrater.

Berit said...

Jori, du måste hålla i minne att det är fult att vara bättre än någon annan. Tävling är därför icke önskvärt.

Vanja said...

Hur gör Walldorf-skolor med betyg och sånt? De verkar ha en bra iställning till skola och lärande. Personligen såg jag fram emot att få betyg, det var liksom årets höjdpunkt... (då var jag ändå verkligen inte något geni med höga betyg) Men det är svårt att svara på vad som är bäst och sämst eftersom det ju är så individuellt... Det bästa vore förstås om det lades mer krut på lärarna och pedagogiken, då skulle man nog kunna slopa betygssystemen helt eftersom det då skulle finnas resurser att fånga upp de elever som behöver mer stöd och uppmuntran i sina studer!

Ja det var lite av vad jag tycker och tänker... :)

Anonymous said...

Alltså, på ett sätt känns det ju väldigt besvärande att befinna sig på samma planhalva som en folkpartikel, i all synnerhet den här, men är det inte rätt bra att ungarna och deras föräldrar får någon slags återkoppling på huruvida de uppnår målen eller inte (och säger ni utvecklingssamtal så skriker jag!)? Kanske rentav att skolan faktiskt börjar sätta mål och följa upp dem?

För inte vill du väl ha fotbollsmatcher där man plockar bort målen, för att det är fult eller dumt att tävla? Eller höjdhopp utan ribba? (Och då är ju höjdhopp ändå vansinnigt orättvist från början, eftersom det är lättare för långa än för korta).

Äh, wtf, jag vet uppriktigt sagt inte vad jag tycker, testar bara argumenten!

Berit said...
This comment has been removed by a blog administrator.
Anonymous said...

Med en förstaklassare och en fjärdeklassare har jag en försiktig känsla av att det någonstans är MITT ansvar som förälder att se till att det efter förutsättningar går bra för mina barn i skolan, att sätta en poäng på barnet känns lönlöst. Föräldrar får ju information under utvecklingssamtal, man samtalar och gör en plan tillsammans. Kan liksom inte förstå hur ett betyg skulle underlätta i den här åldern då det fortfarande handlar om att föräldrarna ska stå i nära samarbete med skolan.

En annan sak är att ha ett slags mätsystem/betyg senare då barnen själv ska ta över ansvaret för sitt lärande.

Oj vad rörigt det blev. Jag vet hur jag tänker, men det var svårt att få det i skrift mitt i meckandet med middagsmatlagning.

Anonymous said...

Kom igen nu!!

Betyg är först och främst ett graderingssystem för att särskilja individer, inte lärohjälpmedel?

Jag fattar inte vad betyg har med lärande att göra. Argumentet att det kan vara en morot må vara sann. Men moroten fungerar främst på de barn som redan är duktiga.

De övriga barnen, de som kanske har lite svårare, som mognar sent osv, stigmatiseras snarare än motiveras av (låga) betyg.

Lämna sjuåringarna ifred. Låt dem lära sig i den takt deras individuella mognad tillåter. Utan att klassificera dem som duktiga matematiker och språkbegåvningar.

Eller ännu värre: Att klassificera sjuåringar som obegåvade.

Detta luktar medeltid!

(Ps. Att ställa krav på lärarna är en helt annan historia.)

Langri

Langri

Katie H said...

Visst är det kul att få bra betyg, ibland även som ett kvitto på att mad gjort bra ifrån sig.

Men problemet är ju snarare att det inte mäter hur duktig eleven är, eller hur bra kunskaper han/hon har.

Nationella prov, standardiserade prov, lärosättet vi har i skolan just nu, alla har utformats för att passa en viss typ av elev. I och med att vi alla lär oss olika, och detta bara passar ungefär en tredjedel av barnen (eller vuxna, för den delen), så lämnas många begåvade bakom, får inte en chans att utvecklas för att vi alla satsar på ett föråldrat system och tänkande.

Om vi nu ska återvända till den så tydligt populära idrotts-analogin, så kan man säga att skolgången är som fotboll, och alla måste spela fotboll, istället för att vi får utöva det vi är naturligt duktiga på, såsom tennis, hockey, ridning, löpning, simning, poesi osv.

Och varför ska en orienterare få betyg i fotboll?
Låt honom istället bli ordentligt duktig på det sätt han kan!

Varför får bara de som är duktiga på prov, men inte har någon praktisk inlärningsförmåga läsa vidare på universitet? Klart att läkare blir stereotyper av gamla, oberörda akademiker med cynisk humor och dåliga kommunikations metoder när de kommer in på läkarlinjen bara för att de lyckats memorisera organisk kemi, eller har bra betyg för att de är duktiga på att fjäska för lärarna.

Jag var själv intelligent och kunde lyckas väl på prov om jag någonsin pluggade, men jag vantrivdes så fruktansvärt i skolan att jag mest försökte övertala folk att jag var för sjuk för att gå dit.

Ingen verkade bry sig om att jag, och många andra barn, inte fann någon glädje i "lärandet". Kommer ihåg när jag var i mellanstadiet, och nya studier visade att barns inlärningsförmåga var enormare än man tidigare trott, så nu skulle språkundervisningen börja än tidigare. Proppa dem fulla med information medans dom kunde ta åt sig det, var det politiska budet.

Själv satt jag där och undrade om någon brydde sig över huvud taget att jag avskydde läxor, och hela min vardag gick åt att gå i skolan och plugga, båda saker som jag hatade.

Det är väl viktigare att man lär barn att lära sig, hellre än "korvstoppning", en massa fakta som blir helt betydelselös? Låt barnen vara med och bestämma, ha alternativ undervisning där det inte bara blir till att sitta tyst och lyssna på en lärare i timmar i sträck.

Om vi verkligen är måna om barnen, så låt dem skippa skolan ett tag om man behöver det. Lär dom istället om självkänsla, hälsosamma relationer, alternativ till den akademiska banan, ge folk verktyg, kunskap och tron på att de kan utforma sina liv precis så som de vill ha det.
Komma över hopplösheten så många känner idag.

Men betyg mäter inte hur mycket man kan, bara hur duktig man är på att lära sig på ett visst sätt (fotbolls exemplet igen), och all världens motivation (låga betyg osv.) kommer inte att ändra på den saken.

Om ni hade bra betyg, grattis. Tillslut så kom jag till en skola där jag hade duktiga lärare, kul atmosfär som passade mig, och lyckades alldeles förträffligt på alla sätt, betyg, kompisar, lärare, fritid, sport, jobb,,,

Och jag var "tutor" åt folk med inlärnings svårigheter, hjälpte dom plugga på sätt så att de kunde ta åt sig av materialet. Några av de mest begåvade och intelligenta människor jag någonsin träffat, alla med liknande historier bakom sig, att de haft det svårt i skolan tidigare, att de fått höra hur de inte duger, att de inte kan, att de är för dumma, osv.

Folk som lyckas otroligt väl, bara inte under den strikta skolformen som finns nu.

Om man vill mäta hur bra ungarna gör, får man nog mäta med en bättre måttstock än betyg.

Om man verkligen vill att dom ska lära sig, och tycka om att lära sig för hela livet, så låt dem ta test varje år för att se hur de lär sig bäst - visuellt, eller genom att lyssna (auditory learning), eller kinesthetically (genom att göra).

Dela sedan in dem i olika klasser som lär ut på olika sätt, så att de får en lärare som bäst passar dom. Hur ska man sedan mäta det de kan?
Det var inte så länge sedan de äntligen började låta elever med dyslexi ta prov muntiligt - det är ett sätt som passar somliga.
Om de hellre vill skriva en novell, eller spela upp en pjäs, eller helt enkelt ta ett prov, så okej!
Viljan att fortsätta att lära sig är väl den bästa måttstocken?

Om man vill gå till skolan, ser fram emot att visa det man kan?

Det finns enligt mig ingen anledning till att det land som alltid finns med bland de tre högsta skattebetalande länderna i världen inte har råd till bättre skolor.
Tillräckligt med pengar matas in i skattesystemet, men vart tar det vägen?

Det är upp till oss att se till att politikerna sköter sina jobb, och jag för min del kommer att uppsöka vem det nu är som har kommit på denna befängda ide med mer betyg, och göra min röst hörd.

Erkänn...det ser ni fram emot! Kanske inte, men jag tycker ni ska göra likadant, vare sig ni håller med mig eller inte.
Annars funkar inte demokratin, och jag kan ju knappast sitta här och klaga om jag inte tar del själv.

Allvarligt, läser i fortfarande????
Ni är duktiga, och lyckades säkert jättebra i skolan.

Johnny said...

till alla:
vilken fantastisk debatt det blev! ni är grymma helt enkelt, och det känns som att många bra argument kom fram. jag satt och försökte skriva till varje person men lyckades krångla till det hela tiden. självklart blir det i en sån här fråga både för och emot, vilket som vanligt är helt okej. tack igen, skitkul att läsa era tankar och åsikter! och självklart är det bara att ösa på med mer om ni kommer på något!

Anonymous said...

jorid: jag är stort fan av txt-tv, men egentligen är det sporten jag läser. menar du at jag är ute eller? jag får nog ta ett snack med dig :-)
//jdawg

Johnny said...
This comment has been removed by the author.
Anonymous said...

Spännande diskussion :) De omdömen som ges till barnen tycker jag är bra för då vet jag och barnet att det som skall uppnås där och då är uppnått. Eller inte.
När betygen sedan kommer är det lite sent. Då blir det blåslampa i baken för att hinna rätta till det man först då inser att man ev måste rätta till. Stress i kvadrat.
Jag går inte in och diskuterar huruvda skolan som helhet och dess uppdrag är bra eller dåligt, rätt eller fel för det har jag inte tillräckligt med kunskap om. Till det hör även bedömning/betyg av elever.
Som systemet är upplagt idag tror jag på betyg tidigare i årskullarna. Omdömen - absolut. Det är där och då en skicklig lärare kan fånga upp en liten individ som inte "ligger på bana" ... den bana som skolan arbetar efter idag med mål, strävansmål och annat.
Min 13-åring sa igår efter att jag hade varit på utvecklingssamtal och fått höra att hon faktiskt pratade lite för mycket på lektionerna ... "Jamen mamma, man får ju passa på innan man börjar med betyg ju." Visserligen med glimten i ögat ... men ändå.
Just nu sporras min 15-åring av att höja sig. Hon kämpar, når sina mål tack vare sin insats.

I hela livet blir vi bedömda. I sporter, tävlingar, matcher, när vi ska söka jobb ... överallt finns en gradering och värdering. Och den tror jag måste finnas i skolan också. Absolut. Om inte annat är det en bekräftelse och ett viktigt verktyg för att vuxna ska kunna fånga upp de som inte kan nå de mål som skolan satt upp ..

ALLT utifrån min egen erfarenhet av två tjejer i skolan ... och ingen direkt djupt gående kunskap om skolan och läroplan och uppdrag och kommuners direktiv och annat ..

Johnny said...

christina: tack för dina intressanta synpunkter. jag förstår hur du tänker, och jag ser din situation. intressant!

Johnny said...

jorid: det är grymt bra om man vill hänga med i sportresultaten, så det så :-) kan väl inte vara någon nackdel att skriva på svenska eller? löneförhöjning känns det som:-)