Tuesday, September 18, 2007

Vi, det avundsjuka folket.

Sitter och väntar på en synundersökning och slöbläddrar i dagens Punkt se. På sidan 30 läser jag det oerhörda faktum att Kent säljer ut sin själ. De har varit så oerhört jävla fräcka att de haft mage att tacka ja till SonyEricssons erbjudande om att lansera det nya albumet via mobilen. En affär som antas vara värd 30 miljoner för bandet.

HUR kan dom?

Professor i musikvetenskap, Lars Lilliestam, säger med myndig stämma:
- Jag tror det här kan repa deras image. Att bygga upp en trovärdighet för en artist tar 20 år-att riva ner den går på fem minuter.

I dagens samhälle, där artisterna inte ens hinner släppa sina skivor innan de tankas ner i tusental från Piratebay och andra sajter, vem kan klandra dem för att tjäna pengar? Är det så moraliskt förkastligt att tjäna pengar?

Ja, i Sverige är det det. Gud nåde den nyblivne spelmiljonär som skulle yttra något annat än "ja vi kanske köper en ny gräsklippare eller målar om vedbon". Vad skulle grannarna säga och tro? " Se på den, gått och blivit fisförnäm nu, med ny Mercedes och allt".

, bäst att vara lagom. Be om ursäkt. Tror det är få länder i världen där det är så fult att vara framgångsrik, där vi tittar så snett på dem som lyckats. Får vi det själva bättre bara för att de andra inte heller har det bra?

Jag diskuterade i helgen med mitt trevliga sällskap, frågan om bostadsmarknaden. Jag hävdade att jag tycker det är rätt att det finns hyresrätter kvar, att alla ska ha möjlighet att få en bostad, även om man inte har eget kapital på banken. Jag är trots allt socionom, glöm inte det. På frågan om jag skulle tacka nej om jag fick erbjudandet att köpa min lägenhet, och därmed göra en mer än god affär, svarade jag först att det skulle jag. Tacka nej alltså. Iallafall önskar jag det. Men i verkligheten hade jag säkert inte haft råd att tacka nej till ett konkret erbjudande. Eller det hade jag inte.

Har jag isåfall rivit ner min trovärdighet? Bara för att jag får en chans som skulle ge mig ett bättre liv. Skulle jag bli en sämre människa bara för att jag har tillräckligt med pengar för att inte behöva oroa mig? Vad tror du?

9 comments:

Anonymous said...

Lagom är trist. Jag vill inte bli beige och försvinna i mängden.
Trist med det här lagom-tänket många svenskar har.

Anonymous said...

Vad gäller Kent så tycker jag att det är självklart att de vill tjäna de där miljonerna. Vill vi inte det allihop?! Det som däremot känns fel är att koppla ihop sig med ett varumärke.

Vet inte varför...det går bara mot det ursprungliga jungfruliga indie som Kent en gång i världen var. Antar att de vuxit upp och blivit gamla gubbar de också. Lyssnar man på nya singeln så fattar man genast....det låter sjukt illa och de kan behöva sälja sig till både höger och vänster för att bli älskade av....åtminstone någon.

När det kommer till att vara solidarisk i sin grundvärdering så måste det väl inte betyda att man absolut inte alls ska kunna investera personligt om man nu har en massa pengar? I dessa tider är väl de politiska gränserna utsuddade? Att behöva tänka på och ta ansvar för vad som händer med allmännyttan i det långa loppet...om allt urholkas och bara blir vinst, köp, sälj, investering....det är omodernt.

Äh, trots allt jag nu tyckt så vet inte vad jag tycker.

Lintin said...

Nää, jag tror att du hade blivit en lite bättre människa av att ha pengar. Du hade fått klättra upp på platån med oss andra som är lite förmer än pöbeln. Komsi komsi.

Anonymous said...

rosa: Nä inte jag heller. Och visst, vi har ju tränats hela våra liv.

glykofag: det är inte helt lätt, men jag är ändå för att ta chansen. även om jag förstår vad du menar. tack för dina synpunkter.

lintin:ska jag tyda det som att du tycker det behövs? :-) jag tackar för inbjudan och är på väg.omgående!

Anonymous said...

Åh det träningslägret har jag missat! Och gör allt för att min nästa generation också ska blunda för det! Livet ska spraka, vara levande och har man även en möjlighet att tjäna pengar så är det bara trevligt.
Sen klättrar man inte upp till platån lintin, man tar taxi! ;)

El said...

Det är skillnad på pengar och pengar.
Detta blev jag obehagligt påmind om i förra veckan. Kanske skriver jag om det hos mig om några dagar, när jag fått lite mer avstånd till det hela.
När säljer man sig själv? Alltså, hur skiljer man på när man sålt sig och när man bara gjort en god affär/tjänat sig en hacka?

Anonymous said...

rosa: taxi då:-)

ellen: ser fram mot att läsa det. och som svar på din fråga säger jag magkänslan. det brukar sitta där. svaret alltså.

El said...

Om det sitter i magen. Då är det upp till var och en att avgöra om man sålt sig eller ej. Jag kan inte stå brevid och säga att du är sämre människa för att du t.ex tjänar dig en slant på att köpa din tidigare HR; så länge du lyssnat på magkänslan så har du ju i så fall inte gjort något fel.
Samma sak med KENT då, tror jag i alla fall. Om de känner att de gjort en bra grej, who am I to say otherwise.
Fast, det argumentet håller ju inte i alla situationer. Eftersom det finns gott om personer som antingen ignorerar magen och hjärtat, eller saknar i alla fall det senare.

Anonymous said...

ellen: visst är det så att det inte alltid håller. Men jag tänkte på dig som person och med de värderingar och den livsåskådning du står för så tror jag att det blir rätt om du lyssnar på dig själv. Något generellt svar tror jag är svårt att ge.