Sunday, October 29, 2006

another helg

Så var det söndag kväll, ännu en helg till ända. Det börjar bli kallt ute, undrar om det blir vinter som förra året? Igår var det lördag och min far och jag fick äntligen lagat bilen. Eller ja, mest pappa såklart. Men jag hjälpte till! Fläkten surrar så tyst och fint igen! Det var värt 800 spänn.
De senaste gångerna jag varit hemma hos mina föräldrar har jag blivit ledsen när jag åkt hem. Jag visste inte riktigt vad det var. Men när jag fick chansen att varva ner och känna efter så insåg jag att det beror på tiden. Tiden som gått, tiden som är kvar. Mina föräldrar är pensionärer helt plötsligt. De bor kvar i samma hus jag växte upp i. Tanken på att åka upp och hälsa på mina bröder som bor på samma ort när inte mina föräldrar finns kvar...vill inte ens tänka tanken. Men kanske att man behöver stanna upp och tänka och känna efter ibland. Annars är det lätt att man bara tar saker och ting för givet. Hoppas att jag aldrig tagit er för givet kära föräldrar. Och tack för att Ni är de ni är. Tack för att ni fyllt mitt mitt liv med glädje och kärlek. Tack för att ni hjälpt mig bli den jag är.

Det är också viktigt att se till att lämna saker som får oss att gå långsammare framåt. Kasta av det som vi inte mår bra av. Jag tänker i första hand på relationer. Relationer som tar mer än de ger. Har fått kämpa med en svår fråga hela helgen. Hur gör man slut med en vän? En vän som inte vill förstå att du behöver gå vidare, utan kräver att du ska förklara varför. Eller vän, det vet jag inte om jag ska kalla det egentligen. En person som man umgicks med för många år sedan men som behandlat dig illa, som man i vuxen ålder insett att man inte har plats för i sitt liv. Vad gör man när det inte räcker att inte höra av sig, tacka nej till alla inviter, ja helt enkelt dra sig undan. När personen som en grym plåsterlapp vägrar att släppa taget. För om du har en kärleksrelation och kärleken tar slut, ja då gör man slut och sörjer ett tag och sedan går man vidare. Men hur gör man slut med en vän? Då det är emot allting i min natur att göra någon ledsen har det varit så jobbigt. Speciellt när inte personen i fråga ger sig utan fortsätter utkräva ett svar. Ett svar som 99% av befolkningen hade förstått för x antal år sedan. Hur jag själv reagerar om någon gjort så mot mig? Självklart har det hänt att folk försvunnit ur mitt liv pga att jag varit dålig på att höra av mig som exempel. Ibland har det varit tråkigt såklart. Men saker händer och folk får bestämma själva över sina liv. De som försvunnit är välkomna tillbaka när det passar bättre i deras liv. Passar det i mitt också, ja då kommer vi ha skitkul igen. Men den här personen kan inte tänka så. Antingen är man kompisar och har kontakt hela tiden, eller så är man inte med i hans liv överhuvudtaget. Sorgligt, eller hur? För honom alltså. Många har genom åren frågat om han är gay, kär i mig. På grund av hans överdrivna intresse av mig. Han är den siste jag skulle tänka på som gay förvisso. Men eftersom jag själv inte är det har jag aldrig funderat i de banorna, det har varit oviktigt. Nej, jag tror inte han är det. Men han är en väldigt speciell människa. Känns konstigt att bestämma med någon man känt i 20 år att man inte ska höras mer. Men i det här fallet känns det skönt. Faktum är att jag borde gjort det tidigare. Jag önskar honom allt gott. God natt!

6 comments:

Langri said...

Word!

(din andre vän - som äntligen skickat in sitt kampanjförslag)

Johnny said...

Gött! Hoppas du blev nöjd!

Langri said...

Nja, nöjd blir jag väl aldrig. Men jag är glad över min "galna" lösning. En sådan out-of-the-box var jag tämligen ensam om.
For what it's worth.

Johnny said...

Jag tror den kommer krossa allt motstånd. V´åga och vinn, eller hur?

Anonymous said...

Jag har gjort slut med vänner. Allt som krävdes var några riktigt upprörda fraser, inget snack om att "jag vill inte träffa dej mer" utan snarare uppriktig kritik som den andre inte klarade att höra.

Bara genom att såra den andre har man gjort slut. Att medvetet säga osnälla ord. I min erfarenhet så har det lilla räckt, för har man varit överslätande innan så är kontrasten enorm och chockerande nog.

Nej. Jag har aldrig bråkat med en vän. :)

Johnny said...

Den här personen ville inte släppa taget. Kanske inte jag heller har jag tänkt efter. Men nu känns det bra!