Fick ett brev i guld och svart en dag. Brevet var skickat från något som hette Klassfesten eller något liknande. Innehållet handlade om att det var dags att sammanstråla med mina klasskamrater från 9:an. Det skulle vi göra på Stenungsbaden( kommer från Stenungsund) och vi skulle kalasa på en riktigt festlig buffe´, till det facila priset av ca.400 spänn. Kontaktperson var den enda person jag någonsin verkligen velat ge en smäll, Kricke. Så allt kändes fel redan där! Nej, jag smällde aldrig till honom, ingen annan heller för den delen pga min fredliga natur, men han var ett riktigt ass. Skitsamma, det var inte det som var grejen. Men allt kändes så tillrättalagt, bara betala in 400 spänn och gå dit och gör bort dig. Ingen gammal klasskamrat som jobbat sig för att få ihop namn och telefon nummer, fixat ett bra ställe att träffas, inget hjärta, ingen själ...det var nog det som fattades. För jag har bara positiva minnen från skoltiden, Kricke och jag hade våra duster utanför, vi spelade i samma hockeylag och slogs om vem som var herre på täppan där.
Till saken hör att vi redan haft två träffar med klassen sedan vi slutade 1986. Den senaste arrangerade jag med mina två bästa vänner i klassen och vi la ner ett jäkla jobb, även om det var kul. Vi skulle ordnat en fest igen för två år sedan, men vi insåg när vi höll på, att egentligen så träffade vi ju redan de vi gillade från klassen. Hade vi något behov av att se samma personer som vanligt spy ner sig, spilla ut sina öl, bete sig allmänt kass? Vi kom fram till nej, vi lägger ner projektet. För om man tänker på alla klasser man gått i under livet så vet man ju nu att det i varje klass är max två-tre stycken som man kommer nära, som blir ens vänner. Bara för att det står 9b på avgångsbetyget innebär ju inte att man har ett livslångt kontrakt att man måste komma om någon från denna grupp kallar. Eller? Så jag avstår från denna resa bakåt i tiden. Fast lite sugen är jag. Tänk om de får jättekul!? Jag hoppas det.
No comments:
Post a Comment