Babel

Jag var på gott humör och utvilad och skärpt. Hade ätit ordentligt till middag. Hade gott sällskap av min gode vän Langri. Platserna var perfekta, sätena bredvid mig var lediga så jag kunde breda ut mig. Brad Pitt och Cate Blanchett i huvudrollerna och bara femmor och fyror i betyg av kritikerkåren. Allt var upplagt för en filmupplevelse som skulle räcka länge. Så blev det inte. Visst, den var helt okej och hade sina goda stunder. Men den var alldeles för lång och Langri slog huvudet på spiken. Pretentiös. Det var ordet. En stilla undran...när bestämde man att alla filmer måste var över två timmar? Var det samtidigt som man tyckte att 90 spänn är lagom för en biobiljett? I sanning är det inte många filmer som klarar att behålla greppet om tittarna i över två timmar. Den här gjorde det inte. Men hey, nog med gnällande nu! Det var en riktigt bra kväll, god fika, bra sällskap och bio är alltid kul. Så det så!

another helg

Så var det söndag kväll, ännu en helg till ända. Det börjar bli kallt ute, undrar om det blir vinter som förra året? Igår var det lördag och min far och jag fick äntligen lagat bilen. Eller ja, mest pappa såklart. Men jag hjälpte till! Fläkten surrar så tyst och fint igen! Det var värt 800 spänn.
De senaste gångerna jag varit hemma hos mina föräldrar har jag blivit ledsen när jag åkt hem. Jag visste inte riktigt vad det var. Men när jag fick chansen att varva ner och känna efter så insåg jag att det beror på tiden. Tiden som gått, tiden som är kvar. Mina föräldrar är pensionärer helt plötsligt. De bor kvar i samma hus jag växte upp i. Tanken på att åka upp och hälsa på mina bröder som bor på samma ort när inte mina föräldrar finns kvar...vill inte ens tänka tanken. Men kanske att man behöver stanna upp och tänka och känna efter ibland. Annars är det lätt att man bara tar saker och ting för givet. Hoppas att jag aldrig tagit er för givet kära föräldrar. Och tack för att Ni är de ni är. Tack för att ni fyllt mitt mitt liv med glädje och kärlek. Tack för att ni hjälpt mig bli den jag är.

Det är också viktigt att se till att lämna saker som får oss att gå långsammare framåt. Kasta av det som vi inte mår bra av. Jag tänker i första hand på relationer. Relationer som tar mer än de ger. Har fått kämpa med en svår fråga hela helgen. Hur gör man slut med en vän? En vän som inte vill förstå att du behöver gå vidare, utan kräver att du ska förklara varför. Eller vän, det vet jag inte om jag ska kalla det egentligen. En person som man umgicks med för många år sedan men som behandlat dig illa, som man i vuxen ålder insett att man inte har plats för i sitt liv. Vad gör man när det inte räcker att inte höra av sig, tacka nej till alla inviter, ja helt enkelt dra sig undan. När personen som en grym plåsterlapp vägrar att släppa taget. För om du har en kärleksrelation och kärleken tar slut, ja då gör man slut och sörjer ett tag och sedan går man vidare. Men hur gör man slut med en vän? Då det är emot allting i min natur att göra någon ledsen har det varit så jobbigt. Speciellt när inte personen i fråga ger sig utan fortsätter utkräva ett svar. Ett svar som 99% av befolkningen hade förstått för x antal år sedan. Hur jag själv reagerar om någon gjort så mot mig? Självklart har det hänt att folk försvunnit ur mitt liv pga att jag varit dålig på att höra av mig som exempel. Ibland har det varit tråkigt såklart. Men saker händer och folk får bestämma själva över sina liv. De som försvunnit är välkomna tillbaka när det passar bättre i deras liv. Passar det i mitt också, ja då kommer vi ha skitkul igen. Men den här personen kan inte tänka så. Antingen är man kompisar och har kontakt hela tiden, eller så är man inte med i hans liv överhuvudtaget. Sorgligt, eller hur? För honom alltså. Många har genom åren frågat om han är gay, kär i mig. På grund av hans överdrivna intresse av mig. Han är den siste jag skulle tänka på som gay förvisso. Men eftersom jag själv inte är det har jag aldrig funderat i de banorna, det har varit oviktigt. Nej, jag tror inte han är det. Men han är en väldigt speciell människa. Känns konstigt att bestämma med någon man känt i 20 år att man inte ska höras mer. Men i det här fallet känns det skönt. Faktum är att jag borde gjort det tidigare. Jag önskar honom allt gott. God natt!

En kompis till mig.

Bilar är dyra leksaker

Det lät som om min bil ätit upp en gräsklippare när jag satte på fläkten i bilen. Min dotter fick sitta och hålla för öronen hela vägen till skolan. Själv blev jag lite lomhörd, var ju tvungen att hålla i ratten. Visade sig att fläktmotorn lagt av. Volvo ville ha 2600 för en sådan. No way! Snokade upp en helt ny original för 800. Ha! Och eftersom jag har sådan tur att min bror har egen verkstad så kommer jag billigt undan ändå. Men ändå, 800 för en sketen fläkt. Roligare kan man ha för pengarna. Funderade på att skita i det och köpa hörselskydd istället. Såna där pluppar som finns på apoteket för 25 spänn. fast det skulle bli jobbigt om folk åker med...Nej det får bli fläktbyte, det blir nog bäst.

Depp does the carribean

När jag såg Pirates of the carribean första gången var jag grymt besviken. Trodde det skulle vara en hederlig piratfilm, ja lite macho sådär. Men efter att ha sett den en andra gång ändrade jag uppfattning, kunde se humorn i det hela. Och även om det är lite tramsigt så är det ju många bra skådespelare med. Men i stort sett är det ju en enmans show. Johnny Depp äger hela filmen med sin tolkning av Captain Jack Sparrow, vilket blir ännu tydligare i tvåan. Känns lite absurt att se honom i den rollen, det kanske är därför det blir så bra. I like him anyway. Snyggt namn har han också.

Varför?

Har du ibland funderat över vilken funktion vissa människor har i ditt liv? De där som du så många gånger funderat över varför du fortsätter att umgås med. Energitjuvar. Vi kallar dem så, för det är ju vad de är. Även om du inte vistas i samma rum, för då blir det ju så påtagligt, så kan du känna varje gång de gör sig påminda hur hela ditt jag känns...annorlunda, konstigt. Och jösses vad mycket svårare det är att "göra slut" med en vän, än vad det är att lämna ett förhållande. Men när någon konstant utnyttjar dig och din godhet, använder vad du berättat i förtroende i eget syfte, försöker manipulera ditt umgänge...ja vad ska man kalla det? En vän? Kan inte tänka mig att det skulle finnas med i någons definition av begreppet vän. Någon som försöker inskränka ens frihet. Pyttsan!

Vidrigt!

Av någon anledning har jag fått hela köket fullt av vidriga bananflugor. I slutet av oktober! Hittar inget gammalt som ligger gömt, har ingen disk framme...vet inte vad jag ska hitta på. Någon som har ettt bra tips? Tacksam i så fall.

Magisk rätt

Spagetti och köttfärssås. Jag tror det skulle gå att leva på bara det. Länge iallafall. Hur många portioner har man inte satt i sig genom åren, utan att någonsin tröttna? Kan inte påminna mig att jag någon gång tänkt, "nej, fan inte spagetti och köttfärssås"...Nope, har aldrig hänt. Har en ny favoritpasta också. Det är en hjälte på paketen. Glenn Strömberg. Vet inte om det är därför den är så god, men det kan ha med det att göra.

När tiden står stilla

Hörde till min förtjusning att en av 80-talets ikoner, Kim Wilde, hade gjort en ny platta. På MTV kunde man också konstatera att hon inte bara sjöng likadant, nej hon såg precis likadan ut! Född 1960 men ser inte en dag äldre ut än 25. Som hon var när det senast begav sig. Vi lever i en fantastisk tid...Undrar om hon använder såndär Q10 anti-skrynkelkräm....kanske ska prova det...

Bara sådär

Efter att ha sett Walk the line, har jag spelat Johnny Cash i stort sett...hela tiden. Mina föräldrar var tydligen på en Cash-konsert när han var här i slutet av 60-talet. Så tydligen är jag döpt efter honom fick jag reda på. Det, har jag inget emot!

Hi, my name is Johnny Cash...

Har precis sett Walk the line, filmen om Johnny Cash och hans livs kärlek June Carter. Har velat se den länge och missade den tyvärr på bio. Men attans va bra den va! Att både J Phoenix och Witherspoon sjunger själva ger ju också det en extra dimension. Bra musik, bra skådisar, drama, smärta, glädje och kärlek. Jag är nöjd. Har en känsla av att "the man in black" kommer spelas en del här framöver...

Vill jag resa bakåt i tiden?

Fick ett brev i guld och svart en dag. Brevet var skickat från något som hette Klassfesten eller något liknande. Innehållet handlade om att det var dags att sammanstråla med mina klasskamrater från 9:an. Det skulle vi göra på Stenungsbaden( kommer från Stenungsund) och vi skulle kalasa på en riktigt festlig buffe´, till det facila priset av ca.400 spänn. Kontaktperson var den enda person jag någonsin verkligen velat ge en smäll, Kricke. Så allt kändes fel redan där! Nej, jag smällde aldrig till honom, ingen annan heller för den delen pga min fredliga natur, men han var ett riktigt ass. Skitsamma, det var inte det som var grejen. Men allt kändes så tillrättalagt, bara betala in 400 spänn och gå dit och gör bort dig. Ingen gammal klasskamrat som jobbat sig för att få ihop namn och telefon nummer, fixat ett bra ställe att träffas, inget hjärta, ingen själ...det var nog det som fattades. För jag har bara positiva minnen från skoltiden, Kricke och jag hade våra duster utanför, vi spelade i samma hockeylag och slogs om vem som var herre på täppan där.

Till saken hör att vi redan haft två träffar med klassen sedan vi slutade 1986. Den senaste arrangerade jag med mina två bästa vänner i klassen och vi la ner ett jäkla jobb, även om det var kul. Vi skulle ordnat en fest igen för två år sedan, men vi insåg när vi höll på, att egentligen så träffade vi ju redan de vi gillade från klassen. Hade vi något behov av att se samma personer som vanligt spy ner sig, spilla ut sina öl, bete sig allmänt kass? Vi kom fram till nej, vi lägger ner projektet. För om man tänker på alla klasser man gått i under livet så vet man ju nu att det i varje klass är max två-tre stycken som man kommer nära, som blir ens vänner. Bara för att det står 9b på avgångsbetyget innebär ju inte att man har ett livslångt kontrakt att man måste komma om någon från denna grupp kallar. Eller? Så jag avstår från denna resa bakåt i tiden. Fast lite sugen är jag. Tänk om de får jättekul!? Jag hoppas det.

Milda makter!

Går genom Vasaparken och vad får man se? Jo krokusen blommar! Det var längesedan man läste naturkunskap, men skulle inte de små blå komma upp på våren? Och igår var jag på landet hos mina föräldrar och då blommar fanimej jordgubbsplantorna! De sista åt vi ju upp till midsommar! De ska inte komma förrän nästa sommar... vad händer kompis? Får börja spana efter shorts som funkar året runt snart. Glöm mössa och vantar, satsa på solskärm och flip-flops!

Skulle egentligen skriva om något helt annat...var på bio i lördags. En för barn, animerad, På andra sidan häcken. Bredvid mig och min dotter sitter två par, jag gissar femton år. Tjejerna skulle konstigt nog vara de fräcka och gapa roliga kommentarer till reklamen, kasta en colaflaska i väggen, prata i mobilen högt....Jag var på ganska gott humör eftersom jag hittat ett par skor som kostat 800 för 200 spänn precis innan, så jag beslöt mig för att hålla käft. Iallafall en stund. För tredje gången i rad jag är på bio så inträffar något som jag tycker är helt sjukt. Någon har på sin mobil under filmen. Och svarar....hur jävla viktig kan man vara? Och när man hör: "nä jag sitter på bio med Micke och Jullan o Pelle, ja den är helt okej. själv då? aha, ja vi kan väl höras sen. Puss puss" En lång förklaring för polarna vem det var och vad de ville följer, vilket innebär ingenting. Hade det varit Fredrik R som behövde ha på mobilen, eller en läkare på kirurgen som hade jour, fine, helt begripligt. Men helt vanliga människor, i det här fallet femton-sextonåriga snorungar, kan det vara så otroligt viktigt att vi går att nå hela tiden? Skulle inte tro det. Inte konstigt att vi är stressade och mår dåligt. Kan vi inte ens njuta av 100 minuter i biomörkret med fokus på oss själva, att bli underhållna, uppfyllda, tillfredsställda? Sjukt. Precis som att man går i t-shirt när det snart är november. Fast på ett annat sätt.

Jackass, tidens melodi

Jag såg att Jackass 2 låg etta på biotoppen i USA. Därför var jag tvungen att kolla in vad som roade amerikanerna så till den milda grad att de vallfärdar (nåja) till biograferna. Och hey, don´t get me wrong, jag är en av dem som romantiserar bilden av USA, har alltid drömt om att bo där en längre period. Men det här... Okej, jag vet att det är ett gäng killar i vuxen ålder som gjort karriär på att slå sig så mycket som möjligt, eller att rent generellt vara så vidriga som det bara går. I en och en halv timma passerar en orgie i att ramla och slå sig blodig, äta och dricka vidriga saker, utsätta sina kompisar för de mest bisarra övergrepp...Och det fascinerar mig nog mest. I en scen kommer tre killar åkande i en limo, i tron att de är på väg till en fotograf. Under tiden står filmens två huvudrollsinnehavare, iklädda kompletta bi-odlarmunderingar, och förklarar ploten: När limon kommer fram ska de rusa dit, kasta in varsin bikupa genom takluckan och dra igen den. Dörrarna har de naturligtvis riggat så att de inte kan komma ut. Som grädde på moset häller de ut varsin stor påse med kulor på marken utanför bildörrarna....en filmkamera inne i bilen visar hur killarna i panik försöker sparka ut rutorna, allt medans det fullkomligt krälar av bin på deras kroppar. Då öppnar de dörrarna från utsidan och de kastar sig ut från bilen i panik och...ramlar på kulorna såklart! Under tiden de sliter av sig kläderna och försöker bli rena från bin, skrattar de andra två så de nästan kräks.

Såhär fortsätter det. Och det var det jag som sagt fascinerades av. Att de fortfarande var vänner efteråt. Måste bero på pengarna. Så mycket stryk som vissa får så måste det vara otroligt mycket pengar inblandade. Och överstemobbarna Johnny Knoxville och Bam Margera är stora som hus i USA. För det är ju det vi vill se idag. Vanliga människor som är så elaka som möjligt mot varandra. Gärna vuxna som mobbar väldigt unga människor som inte fattar vilken genomslagskraft tv har. Tänker såklart på Idol som är oerhört populärt i nästan hela världen. Jag kommer ihåg när Expedition Robinson kom. Svenska folket rasade och media skrek "mobbnings-tv"! En deltagare tog livet av sig om jag inte minns fel, när han blev utröstad av de andra. Då tyckte jag det var så typiskt svenskt. Det var ju kul, spännande och kittlande. Föga anade man i vilken utsträckning liknande program likt en asiatisk jättevåg skulle skölja över oss i vad som känns som en evighet i teves tideräkning. Bilda pakter, snacka skit, stänga ute icke önskvärda...

Vissa fnyser och tycker att fan, människor får väl se på vad de vill. Det är bara mesigt bullshit att påstå att det som visas på tv skulle påverka beteendet i samhället. Då vill jag säga, ta och kolla upp hur många timmar dagens barn och ungdomar tillbringar framför teven. Ta samtidigt reda på vad de helst tittar på. Om Du ändå inte tror att det påverkar, ring då någon av alla de som jobbar inom skolan, t.ex. lärare, kuratorer eller rektorer. Eller prata med en förälder, men då får det vara en som tar sig tid att prata med sina barn. Fast det enklaste är väl att köpa en kvällstidning. Om man nu vill se förstås. Det är ju en förutsättning.