Det är bara jag som harklar mig. Gör strupen klar för att säga tack för att Ni bryr er. Men jag är här. Skulle kunna skriva något riktigt bra om varför jag varit osynlig.
Men jag hoppar över det. Nöjer mig med att konstatera att ibland behöver vi någon som ruskar om oss och visar hur det egentligen är. Någon gjorde det med mig. Ruskade om mig alltså.
Nej, det var ingen kvinna den här gången. Eller jo, det var det ju. Men inget som hade med romantik att göra. Och sen var det en till faktiskt. Hon var också kvinna. Men det hade inte heller något med romantik att göra. Fast mycket känslor. Så var det.
Tankarna på att sluta blogga har varit starkare än någonsin den senaste veckan. Men det känns så vemodigt. Även om jag inte träffat mer än ett fåtal så känns det ändå som det skulle lämna ett stort tomrum. Eller det skulle det. Utan tvekan.
Så jag låter det bero ett tag. Får se om glöden kommer tillbaka. Lusten att dela med mig. Glädjen att få ta emot.
Tills dess kan jag säga att det blivit varmare här inne. Och det är värt att bloggas om. Jag lovar.
11 comments:
Puh vad skönt att höra att du lever! Även om jag saknat dina inlägg så låter det som om du har haft ett par intressanta dagar, hoppas att du mår bra.
Tittut!
Den som har blivit omruskad har någonting att berätta, glöm inte det.
Och vi nöjer oss inte med nederbörden från himlen. Vi vill ha den riktiga pippin!
Hej intresseklubben: det var Skrivkramp som skrev nyss, men det pågår någon slags Google/Blogger-error i kommentatorsbåset, som inte gillar oss utifrån.
Terror. Inte error. Fast man skulle kunna tro att det var en freudiansk felskrivning, det där.
;-)
Uppmuntrande att du lever - kan bara instämma. Nyfikenheten tar sedan över. Det gör inget om du berättar. Förmodligen överlever vi även om du inte gör det - men varför chanse?
Först Langri och nu du. Nä nu får det faktiskt vara nog. SLUTA INTE BLOGGA!
lintin: ja det kan man väl säga. och tack ,det gör jag.
skrivkramp?: haha, jo det är sant. vill bara lägga det lite bakom mig. och jag är glad att du föredrar pippin framför blasket:-)
avgrundsdjup:
tack, och som jag sa till mister skrivkramp, så återkommer jag i ämnet. och jag är säker på att ni överlever även om jag hoppar över storyn:-)
elsa: men jag är ju här:-)
Fint se dina bokstäver igen.
glykofag: tack så mycket. det värmer.
Åh där är du ju igen. Jag har saknat dina ord. Jag kan förstå om man behöver paus ibland. Ingenting varar för evigt. Varken bloggande eller icke-bloggande.
Post a Comment