Wednesday, May 09, 2007

På jakt efter en verktygslåda

Hittade orden. Skrev ett långt inlägg i ren inspiration. Sen gick strömmen...så kan det gå.

Idag har jag gjort i ordning min ansökan till en journalistutbildning. Den går iväg imorgon. Mitt personliga brev blev så här: ( förutom vissa detaljer då)


När jag var liten stod jag ensam med min hockeyklubba på vändplatsen utanför vårt hus. Där fanns ett mål som jag och mina vänner snickrat ihop av gamla brädor. Nu satt de inne och åt kvällsmat, i min ensamhet kunde jag spela så som jag ville det skulle vara. VM-final mellan Sverige och Ryssland, sista perioden och det var helt jämnt. Jag refererade med tydlig stämma hela den spännande upplösningen, där Sverige självklart fällde den ryska björnen och fick lyfta bucklan. Att folk passerade förbi med ett förvånat leende bekymrade mig aldrig. Sportreporter var min dröm. Om jag inte blev proffs själv förstås.

Nej, proffs blev jag aldrig, ett par framträdanden i tv-pucken blev det som bäst. Sedan fick fotbollen sin chans, och jag flyttade från den lilla orten till Göteborg för att spela med Blåvitt. Häcken blev sista anhalten innan drömmen om att bli proffs för alltid fick bli ett stort album av vackra bilder i minnets bibliotek.

Jag heter Nederbird och är 37 år. Även om mina drömmar om att vara idrottsman sprack, har jag fortfarande en kvar. Att bli journalist. Min kärlek till språket har aldrig lämnat mig, trots att jag under perioder helt enkelt inte hörsammat dess klagande röst. Jag läste till fritidsledare istället. Jobbade som det i några år, men fann aldrig glädjen där. Fortsatte till universitetet och socionomprogrammet. Jag gjorde ett försök att komma in på journalisthögskolan, men lyckades inte på provet. Det blev till slut en examen som socionom. Min kommunikationsförmåga fungerar bra även där, det är mötet mellan människor och dess öden jag gillar. Men inom mig har jag alltid vetat vad jag vill. Det är fortfarande att skriva.

I oktober förra året startade jag en blogg. Det väckte min kreativa lust och jag fick till min glädje en hel del besökare. Mitt ”bloggande” ledde också till att jag jobbat i några månader på tidningen ……. Det är fantastiskt kul, men jag känner att jag behöver verktygen i min låda. Journalistens verktyg. De hoppas jag finna här, hos Er.

Med vänliga hälsningar och med förhoppning om att ses i framtiden.

Johnny Nederbird

12 comments:

Anonymous said...

Det var bra! Du kommer in!! Jag har oxå närt den där drömmen ett tag, men växlat spår nu. Men skriva är underbart och härligt!

malin said...

Fin ingång, snygg övergång och perfekt avslut. Jag kan inte se varför antagningsenheten skulle vilja gå miste om en pärla som denna =)

Anonymous said...

Den kärlek du känner för språket kan ingen ta miste på! Den måste tas till vara!

Anonymous said...

therrorese: tack, jag hoppas det. jag tror du borde växla tillbaka:-) ochja, det är det!

malin: tack så jättemycket malin. synd att inte du sitter i juryn:-)

johanna: tack såjättemycket!

Anonymous said...

Bara de inte tycker att Nederbird verkar vara ett konstigt namn;)

Nä, skämt åsido - ett mycket kreativt och välformulerat brev. Du kommer in, det är jag beredd att sätta min gamla KoHo-klubba på!!

Anonymous said...

langri: ja jag är lite orolig för just det:-)
och nu blev det en win-win situation för mig!

Katrine K said...

åh, jeg håper du kommer inn, det fortjener du!

Anonymous said...

Jag håller tummarna två , stenhårt. Bra skrivet!!!
Men du... Häcken skriver du. Misstänker att vi må ha en och annan gemensam bekant då.

Johnny said...

katrine k: tack snälla du!

hellan: tack! ja det kanske vi har, vi får pratas vid och utforska det.

Anonymous said...

Självklart. Klingar "Greven" bekant? Wessan?

Katie H said...

Ha ha. Vi hade ju ocksa vandplan som vi spelade hockey pa. Mycket. Och pratade for oss sjalva medans natten stal ljuset, innan de kyliga gatlyktorna slogs pa.

De dar lyktstolparna, forresten, om man gav dem en ordentlig spark sa slocknade de i 5-10 minuter. Vandal-forvar, antar jag. Som en snohare, som leker dod, och bara trycker sig mot marken for att bli osynlig.

Grattis pa fodelsedagen, den har jag visst missat??

Johnny said...

hellan: nej det kan jag inte säga. men jag var ju ganska ung då, så det var längesedan :-)

swedette: synd att vi inte spelade på samma vändplats, hade kunnat varit intressant!
våra lyktor råkade mest ut för snöbollar, på vintern då. det bor en snöhare i oss alla:-)
tack så mycket, men det är en månad sedan. vad fick dig att inse att jag fyllt år? bara nyfiken, och självklart glad för din grattis:-)