Thursday, May 03, 2007

Ett ögonblick i livet

När jag var 26 jobbade jag på en underbar krog i Göteborg. Gästerna bestod av skönt avslappnade människor, vilket innebar att det under två år bara var bråk vid ett tillfälle. Och jag jobbade ändå i stort sett varje helg. Tyvärr gick krogen i konkurs och vi fick byta arbetsplats. Till vad som just då skulle lanseras som Götets hippaste ställe. Kontrasterna var monumentala.

En kväll var det premiärfest för en Jennifer Lopes-film med massor av gäster. För dagen var en av stadens mest erfarna vaktchefer inhyrd tillsammans med några av sina egna vakter. Vi skulle bara sköta garderoben. Så blev det inte.

En stund in på kvällen står jag och pratar med vaktchefen när larmet går. Det är bråk inne på stället!

- Kom igen, du hänger med mig! Han rycker tag i min arm och börjar springa.
- Men jag....Mina protester passerar ohörda när han drar mig genom folkhopen.
Det visar sig vara en man, cirka 55, som druckit för mycket och tafsar på tjejerna. Inget allvarligt med andra ord.
- Du tar honom så går jag bakom, säger bossen.
- Är det inte bättre att du tar honom, försöker jag.
- Kom igen nu för helvete, ta honom så går vi, säger han med irriterad röst.
Jag greppar mannen i armen och föser honom framför mig genom folkhopen. Halvvägs genom lokalen bestämmer han sig för att det är för tidigt för hemgång, och sliter sig loss och springer.
- Men va fan! hör jag vaktchefen vråla samtidigt som han vräker sig över mannen och brottar ner honom. Sedan släpar han ut honom med mig slokörad strax bakom. Medan han slänger ut personen på gatan ställer jag mig på min plats i garderobstrappan. Svettig och med en allmän känsla av...fånighet. Förnedringen kommer senare.

När jag vänder mig om håller vaktchefen på att beskriva händelseförloppet för sina biffiga kompisar på utsidan. Genom glasdörren ser jag hur han demonstrerar mitt agerande. Och det är inte till min fördel. De vänder sig om och ser mig stå där. De skrattar. Det gör inte jag.

5 comments:

Anonymous said...

Vakter. Ett folkslag för sig. Inte alla är dårar. Men de flesta.

malin said...

Ja jisses. Du borde gjort dej löjlig över att han undvek konflikten i första hand! =)

Anonymous said...

Taskigt. Hm. Ibland blir man lite smårädd för vad vakterna är för folk egentligen. Började på att lära känna en vakt, när vi pratade om han vaktjobb, även hans bemötande och värderingar sjönk han så lågt i mina ögon att jag inte alls ville lära känna honom längre.

Johnny said...

fredo: jag känner några riktigt schyssta, men det finns många som är på andra sidan.

malin: ja nu i efterhand hade det varit skönt. som vanligt:-)

therese: tur att du kom på det innan det var försent.

Katie H said...

Vakter kanner jag inga av, men Amerikanska prison guards ar helt galna. Dom pa Nya Zeeland likasa!Snacka om noll respekt for manniskoslaktet, men it takes all kinds!