Friday, May 04, 2007

End of the line

"You could be happy, I hope you are. You made me happier then I`d,been by far."

Snow Patrol håller mig sällskap med den vackraste låten jag hört på länge, You could be happy. Den passar bra, titeln till trots. Känner mig...melankolisk. För idag gjorde jag som jag brukar nuförtiden, tar det där jobbiga samtalet. Det innebär att jag lämnar den där platsen som jag beskrivit i så lyriska ordalag. För precis som jag trodde och kände, så tycker den personen som bestämmer, att mitt skrivande inte passar in i deras tro på vad som gör just dem unika och bra. Och jo, det var hon som tog in mig. Men ibland blir det inte så som vi hoppas och föreställer oss. Men för en skribent, eller vilket kreativt yrke som helst, är det livsfarligt att tappa självförtroendet. Det är vad som håller på att hända. Och det tillåter jag inte. Så jag packar min väska, stänger av datorn och lämnar mina nycklar.

Besviken? Ja. Men jag tog chansen, det är viktigast. Jag har gjort mitt bästa, men ibland räcker inte det.

Och om du undrar, så ja, jag tycker fortfarande att det är den bästa arbetsplats jag någonsin varit på. Och ja, jag tycker fortfarande lika mycket om dem. Allihopa. Men för mig finns det en annan plats som väntar. En där jag kan utveckla det som är jag. Var vet jag inte ännu. Men man vet aldrig, chanser brukar dyka upp. Förhoppningsvis blir det så igen.

12 comments:

Anonymous said...

Ryggraden är den sexigaste kroppsdel som finns, på både kvinnor och män.

So go for it, Johnny, wherever it is!

malin said...

Modigt! Självklart finns en plats som är klippt och skuren ut i minsta detalj för dej, och jag är glad att du vill hitta den!

Anonymous said...

Hm. Har du sagt upp dej från jobbet?

Anonymous said...

Skrivkramp. Sexyback, som justin säger :-) och thanks, I will!

Malin: Tack Malin, vi får se var det blir.

therese: ja jag ska inte jobba där mer.

Langri said...

Det modigt att tacka nej till något man inte vill. Det är ännu modigare att tacka nej till något man i grund och botten vill ha. Gött å se daj, Johnny!

PS. Snow Patrol tillsammans med Andrew Bird är det som gäller just nu. Så det så!

Anonymous said...

Att veta när det är dags att lämna är svårt. Det är nog många som krymper och stannar istället.
Tycker att ditt mod är inspirerande!

Anonymous said...

langri: ja du vet ju hur jag tänker, tack kompis. och jag är helt enig i ditt musikval!

johanna: har kanske med åldern att göra också. känner tidigare när det börjar bränna under fötterna. modet hänger ihop med självbevarelsedrift. tack.

Visionary soul said...

Jag håller med - jättemodigt att kliva av, med flaggan i topp! :-) Du är en förebild på den punkten! :-)

Anonymous said...

Snow Patrol har gjort den bästa skivan på evigheter....! Lyssna in "Make this go on forever". Underbar.
Jag hoppas du får skriva någonannanstans där det oxå känns bra. Snart!

Anonymous said...

therrorese: ja jag håller med, och jag lyssnar på den just nu. hela plattan är fantastisk. och tack, jag hoppas detsamma :-)

Katie H said...

Can only say, I know how hard it is. The self doubt, the compass that goes round and round and round, refusing to align with the earth's magnetic field...even if it did show the rest of the world where north is, that's not where you are heading.

Following the broken compass is painful, but the road is also beautiful. Chin up.

Anonymous said...

swedette: beatiful is the word I use to describe you. tack.