Thursday, October 23, 2008

Kiss my big, white ass, biatch!

Nä. Det blev torsk igen. 2-o i baken. Spelet var absolut jämnt, vi hade två målchanser, det andra laget likaså. Men det gäller att sätta dem också. Och att rädda dem. Det är största problemet just nu.


Det var kallt, halv storm, nästan november, mörkt, i en Göteborgs tristaste förorter. Kortedala. På samma plan blev jag nästan idrottsinvalidiserad av ett sjukt gäng som trodde fotboll handlade om att göra mos av dem med randiga tröjor.


Jag tappade lusten idag. Antagligen handlade det till en del om mina känslor efter ett samtal med min före detta under dagen. Vid konflikt=när jag inte håller med, drar hon fram sitt ständiga ess ur den exklusiva rockärmen; Pengakortet. Pinsamt, barnsligt, småaktigt...jag kan komma på många etiketter att klistra på hennes panna. Men vad hjälper det?


Det märkliga är bara att man fortsätter orka bry sig, bli upprörd. Tänka tanken att om situationen var omvänd skulle jag aldrig bete mig så mot dig, det ligger bara inte för mig. Och det gör mig så glad. Det gör mig så rik. Och dig, ja dig behöver jag inte längre bry mig om. Det är jag så obeskrivligt tacksam för.

4 comments:

Katie H said...

It's so easy to forget how disconnected we really are from what we don't enjoy. I hope you don't let yourself get pulled in to the sick game. Breathe. Feel. And she's not there.

Tankevågor said...

Försök att inte låta det här ta din energi! Det är som du skriver...du behöver inte längre.
Varma kramar från mig.

stella sweden said...

Det är lätt o ge makt åt andra genom att låta de påverka oss negativt, väldigt lätt..
Svårare är att inte tillåta det...

Johnny said...

swedur girl: thanks K, shes not!

londongirl: Tack, kramar tillbaka.

stella: du har så rätt min kära vän.