Friday, July 27, 2007

Ett stopp för mycket

Med regnet konstant smattrande mot rutan försökte han intensivt koncentrera sig på att hålla bilen på vägen. Vindrutetorkaren slog i högsta fart fram och tillbaka över den stora vindrutan. Kvinnorösten på nionyheterna på p3 talade om svåra regnmängder och kraftiga vindar.
"Åh fan, berätta något nytt", sa han högt för sig själv. Han tryckte in Nrj istället och tog del av Mange Schmidts nya hit. Giftig. Han gillade den, något speciellt med låtar som innehåller visslingar. Billigt knep, men vadå, det funkar ju.

Det blinkande ljuset från bilen som stod vid vägrenen väckte honom ur musikens hypnotiska kraftfält. Instinktivt saktade han in och stannade bilen vid vägkanten. Han funderade en stund på om han skulle gå ut eller åka vidare. Det kunde vara vad som helst, någon i nöd eller en galning. Han funderade på om han skulle ringa någon, polisen, eller i alla fall någon kompis. I fall. Han gjorde inte det. Han öppnade bildörren och klev ut. Regnet öste ner och han drog jackan om sig och gick mot bilen. Det var märkligt öde ute. Tyst.

"Hallå"! Han ropade högt samtidigt som han knackade på rutan. Ingenting hände. Han tryckte ner dörrhandtaget och öppnade dörren. Bilen var tom. När lampan i taket tändes lutade han sig in. Det var fortfarande varmt därinne. I det dunkla ljuset såg han det röda, kladdiga på sätet och övre delen av instrumentbrädan. Det var blod över större delen av inredningen i framsätet, och han stod som förstenad. Han fick panik och ryggade bakåt samtidigt som han smällde igen bildörren. Han tog några hastiga steg bakåt. Han var ur balans när en kraftig näve tog ett hårt grepp om hans nacke.

Han kastades mot den hårda plåten, slog i huvudet och föll omkull. En hård spark träffade honom i sidan och han kände luften gå ur honom. Han försökte komma på fötter men träffades av en hård knytnäve rakt över näsbenet. Ögonen fylldes av tårar och blodet fyllde näsan och munnen. Med ansiktet mot asfalten kände han hur händer rotade runt i hans jackfickor. Rasslandet av nyckelknippan och ljudet av snabba steg noterade han i sitt halvt medvetslösa tillstånd. Han hörde ljudet från den egna bilen som startades, motorn som varvades upp innan den försvann med skrikande däck. Smaken av blod var intensiv och obehaglig.

5 comments:

hannaria said...

Bilder, känslor och dofter...igen! Fortsättning följer väl?!

Gillar även nya looken på din blogg - snyggt.

Johnny said...

hannaria: tack så jättemycket! ja jag hoppas det. även om det kanske inte blir här..men då ska du ändå få läsa, i promise:-)

Anonymous said...

Aaaahhh! Mera! Mera!
Du är superbra på att framkalla känslan av att jag är med på plats. Hör ljuden, känner dofterna och smakerna.

Tankevågor said...

Burr....vad spännande! Mera!

Anonymous said...

therrorese: tack!

londongirl: tack! jag tror det kommer mera.