Äntligen fredag!

Ja det är väl ett av de vanligaste uttrycken i människans språkliga bibliotek. Äntligen fredag! Hur många gånger har Du inte sagt det själv? Äntligen fri från jobb och plikter, iallafall i ett par dagar. Sms:en plongar in med förfrågningar om after work med polare eller jobbarkompisar. Om man har tur alltså! Men låt säga att man har det, och är singel och som i mitt fall barnfri varannan vecka, ja då kan det verkligen vara Äntligen fredag! Ut på något ställe med fri buffe´och två för en i baren, starta klockan fem och var hemma vid elva. eller två. eller fem. Allt beror på vad som händer, eller inte händer. När jag tänker på det så är det inte så stor skillnad mot när man var tjugo...förutom att skadereparationerna dagen efter tar längre tid. Att återhämta sig alltså. Nu kommer jag till det jag tänkte på från början...att vi är inte tjugo längre. Snarare mellan trettiofem och fyrtiofem. Vem hade trott det när man var tjugo? Att man fortfarande skulle stå där i baren och sjunga med i någon odödlig Uggla-klassiker. Eller rusa ut på dansgolvet och röra sig okontrollerat till någon åttiotals-dänga!

Men för oss som inte hittat rätt ännu, som inte slagit ner våra bopålar och gått in sambosymbios, för oss är det ju skönt att det finns alternativ. Och för den delen hoppas jag att det alternativet inte upphör om/när singellivet är över. Fast kanske skippa hemkomst vid fem. Brukar inte vara populärt.