Tuesday, July 21, 2009

Tillsammans

Jag går och handlar med min dotter. Medan hon provar sig fram i butiken drömmer jag mig bort. Ungefär som när jag satte mig tillrätta i bänken för att ta del av ännu en sövande tråkig föreläsning under tiden på universitetet. Det tog inte många minuter innan jag mentalt var ute på golfbanan, spelade fotboll, funderade på vad jag skulle äta till middag eller om jag kom ihåg att borsta tänderna innan jag gick hemifrån. Missförstå mig inte, det händer så sällan nuförtiden att jag är jätteglad när jag får följa med henne och handla. Men kvinnor gillar att prova, men don't.

När jag tittar till ser jag inte ett barn framför mig. Det är en tjej, på väg att växa in i kvinnokostymen. Jag brukar slås av det där titt som tätt nuförtiden, men ibland häpnar jag. Men hon har vuxit i den så fint, rollen alltså. Egentligen har hon alltid varit som en vuxen i ett barns kropp, så jag antar att allt är som det ska.

Vi äter lunch och pratar om allt möjligt. Mystid som saknats mig det senaste, bara hon och jag, ingen tid att passa, inga måsten.

Vi satt sådär när hon var liten också. Vi var och fikade på kafé minst en gång i veckan, och redan då kunde man ha schyssta samtal, om allt möjligt egentligen. Jag är säker på att det hjälpt hennes språkliga och kommunikativa utveckling, det verkar så iallafall.

Vi brukade leka lekar där på fiket. Den vanligaste var att jag la fram lite saker på bordet, sen fick hon blunda medan jag gömde någon av prylarna. Sen skulle hon säga vilken det var och var jag gömt den. Det var kul. Kanske låter banalt, men hon älskade det. Jag med. Vi kunde hålla på hur länge som helst. Ja jävlar, det var länge sen nu, men jag tror ingen av oss kommer glömma det.

10 comments:

Anders said...

Oj! Här är det full fart igen, ser jag. Semester?

Och jag som vissa dagar längtar efter att åtminstone det ena barnet ska bli äldre, och lite mer självgående. Nu skäms jag - nästan i alla fall.

Johnny said...

Anders: You know it:-) Skäms inte, det var inte meningen.

Anonymous said...

Det är verkligen de "små tingen" som gör det... Visst ät det mysigt att drömma sig bort... Men barnen börjar verkligen att bli stora nu, men vem vet kanske att det funkar att göra en "gömma nyckel" ell "snurra flaskan" med tonåring?! Men i ärlighetens namn så tror jag att det är mer uppskattat med ett samtal med Pappa / Mamma och det uppskattar vi också mer... Eller?! // M

Johnny said...

M:Helt sant, kloka ord!

Visionary soul said...

Det tar inte slut, med lekarna... de bara ändrar karaktär lite... om man så vill, och det vill man ju! :) Min snart-nittonåring hittar numera på egna lekar som hon vill leka med mig, och de är kanske mer av ordlekstypen... men vi busar rätt mycket även nuförtiden! :) Så du har tid på dig, menar jag! :) Det är fint att höra om... er goda relation, och din kärlek till henne...

Men du... vill du verkligen att hon ska växa in i... kvinnorollen...? Är det bra att kliva in i en... roll, tycker du?

Sedan har du fel i att kvinnor gillar att prova kläder... jag gör det t ex inte... och jag tycker allt att jag är kvinna - fast kanske inte så mycket 'roll'! ;)

Johnny said...

V.soul: Låter bra, jag tror vi kommer fortsätta leka också. Vi är ganska bra på det, båda två:-)
Du utmanar mig som vanligt:-)Hm, vare sig jag vill eller inte så kommer hon ju ändå vara kvinna, och det är ändå vissa saker som skiljer oss åt, eller hur? Men vad jag syftade på var rollen som vuxen-kvinna, istället för flicka-barn. Är du med?
Och det finns säkert kvinnor som du, som inte heller gillar att shoppa. Jag har bara inte träffat någon än :-)

Visionary soul said...

*ler*... Jag gör väl det... och jag tror att du 'tål' det... visst? :) Jag tycker (seriöst) att det är en ganska viktig skillnad mellan att vara 'kvinna' och att vara 'kvinnoroll', och motsvarande för män, och i någon mån väljer vi väl alltid en slags 'roll' när vi växer upp - fast jag tycker att ju friare den rollen kan få vara, desto bättre... vad tycker du, om det? Trivs du bättre med rollen... jag kan förstå om man kan göra det, den förenklar ju en del...? Jag förstår din distinktion 'flicka/kvinna' i sammanhanget, och köper din förklaring! :)

Stackare, som aldrig träffat kvinnor som inte gillar att shoppa... då är det på tiden - vi får väl ses någon gång, så att du får se hur 'vi' ser ut! (Jag lovar, 'vi' har inte mustasch och basröst... ;))

Johnny said...

V, soul: bra:-) Ja vi får väl göra det, annars tror jag dig inte:-)

stella sweden said...

..visst gör det ont när knoppar brister...som när barnen växer upp och inte behöver oss längre på det sätt som när de var små...hade hyss med båda sönerna som båd de och jag älskade...när de var tyni...nu är de stora och självgående...men de minns..och jag också..närheten...kvalitetstiden...inte kvantitetstiden...

..fint o berörande skrivet...

Johnny said...

stella s: Tack kära du. Hur är läget nuförtiden?