Tandis och jag.

"Fy fan, det här var mycket värre än vad jag trodde!"

... Vill man inte höra när man ligger i tandläkarstolen med en spiralsug nertryckt i halsen, och bomullstussar som en jätteprilla under överläppen.

"Syster, hämta en bedövningsspruta till, det tar aldrig slut det här hålet" .

... Är en annan fras man inte vill höra sin tandläkare säga.

Man vill inte heller se sin tandläkare stanna upp och klia sig i huvudet, och säga: "Jag får nog lägga ett tillfälligt bandage, han klarar nog inte att göra färdigt det här på en gång."
Varpå jag säger:"Ge jö ja vicht", och han ser skeptisk ut, men fortsätter.

Det första som kommer ur hans mun som gör mig glad, är när han ropar in systern med orden, "kan du komma in och suga här."
Men det visar sig inte alls vara vad jag hoppats på. Hade det varit det, kanske det känts bättre att punga ut med 1200 spänn.

Nu lommar jag hem på darriga ben efter en timmes omild behandling, istället för vad jag minns utlovades förra gången som: "Bara det där lilla kvar då, det gör vi på en kvart."

Så kan det gå.

Ur led är tanden

jag: vad tror du, går det att laga eller?

tandläkaren: Nej, det är ingen idè. Jag får skicka dig till tandkirurgen.

jag: Okej. Inte kul.

Jag har varit inne hos tandläkaren i cirka fem minuter. Två röntgenbilder har tagits och han river lite med den eländiga lilla kroken så att det börjar blöda. En visdomstand gick sönder i helgen och nu måste den ut. Inget konstigt med det. Men.

Åtta minuter efter att jag hängde av mig jackan i väntrummet står jag där igen och vränger på mig densamma. Ingenting har hänt, förutom att det smakar blod i munnen. Jo, jag vet att jag måste operera bort en helt onödig tand. Tack.

tandläkaren: Okej, då blir det bara femhundra spänn idag då.

jag: Öh, femhundra, för vad?

tandläkaren: Ja men jag tog ju bilder och nu måste jag skriva en remiss.

jag: Japp, och det tog åtta minuter. Ingen lagning, ingenting. Jag har fortfarande ett hål i tanden, eller hur? Du sa själv att det inte var någon idè att laga det. Inte sant?

tandläkaren: Jo jo, men så kostar det. Betalar du med kort eller?

Det gjorde jag. Och samtidigt som jag klev ut, bad han nästa person från väntrummet stiga in. Och där satt redan en till på vänt.

Tandläkare, tänkte jag, det skulle man blivit.