"Kom igen brorsan"

- Kom igen då! Nähä, du vågar inte, han är en liten, liten kyckling kanske?
Jag står där på mina föräldrars gräsmatta och flinar åt min bror. Han är fem år äldre än mig, vi har aldrig varit inblandade i brodersfighter som han och min äldste bror. Men lite sådär på skoj kan vi ibland brottas och boxas.
- Lägg av, jag har inte tid med dig nu. Vill ju inte skada dig heller. Då kanske du springer in till mamma och lipar. Han skrattar gott åt sin egen lustighet.

Han försöker gå förbi, men jag ställer mig ivägen. Han försöker gå på andra sidan men jag täcker där också.

- Okej lillebror, nu jävlar är det kört för dig, bara så du vet.
Han går till attack samtidigt som han pratar. Jag fångar upp den och vi står låsta i ett grepp ingen vill släppa. Han är 186 och väger 110 kilo. Jag är längre, 194, men har femton kilo minus. Räckvid plus, vikt minus. Vi dansar runt, runt, ingen vågar lämna en lucka. Prestige. Han är storebror, ska inte förlora en sån här match. Spelar ingen roll att vi är vuxna. Storebror är storebror. Fingrarna börjar slinta av svetten, det är varmt som i en bastu. Jag tänker inte ge mig, inte han heller. Nytt grepp.

Helt plötsligt får jag min chans. Han halkar till, jag får in mitt ben framför hans samtidigt som jag får loss hans grepp. Jag får till det perfekta kastet. Han flyger i en vid båge över min högra höft, stannar länge i luften innan han landar med en dov duns med mig över sig.

- Ett, två, tre! You´re out! Jag ligger över honom och räknar.
Jag hoppar upp på gräsmattan och kör en segerdans i ren eufori. Jag gör moonwalk samtidigt som jag sjunger en sång jag precis kommit på. Den handlar om en bror som är starkare än sin storebror.

När jag vänder mig om ligger han kvar. Rör sig inte. Jag tror han skämtar så jag går fram och knuffar på honom. Han rör sig inte.

- Fan kom igen nu brorsan. Det är inte kul. Du vet att jag inte gillar sånt där, sluta fåna dig!
Jag går fram och sätter mig på huk. Jag knuffar till honom igen, men inget händer. Jag lägger mig på knä och känner på hans bröstkorg. Han andas inte. Jag känner efter pulsen. Det finns ingen. Jag börjar med hjärtmassage och konstgjord andning samtidigt som jag skriker efter mamma. Tårarna forsar nerför mina kinder samtidigt som jag bankar på hans bröst. Ingenting hjälper.

- Mamma, hjälp, hjälp för fan! Han dör ju, hjälp mig! Jag ropar men ingen kommer. Jag ligger på gräset med min brors huvud livlöst tryckt mot mitt bröst.

Jag gråter när jag flyger upp ur sängen med ett skrik! Jag ligger i en pöl av svett, kudden är dränkt av tårar. Jag skakar i hela kroppen, det tar en lång stund innan jag fattar att det var en dröm. Jag går ut och sätter mig i vardagsrummet, måste komma till sans igen. Det dröjer länge innan jag somnar igen den natten. Vet inte om jag sov alls.

Min bror ringde mig idag. Han är lycklig igen, har haft en kämpig period. Han ringer för att säga att han och familjen bokat biljetterna till Spanien, de ska hänga med ändå. Jag blir så otroligt glad! Han är världens bästa bror. Vet inte hur jag skulle tagit mig igenom vissa perioder utan honom. Han är också länken till framtiden, sedan när vi är den äldsta generationen. Vet inte om han vet hur viktig han är för mig....jo det vet han, det måste han göra.. Ska tala om det för honom i morgon. Bara för att vara på den säkra sidan.