Yes, bring on the Midsommar!

På biblioteket idag hörde jag en ordväxling som kändes hela vägen in. Två kvinnor trasslade sig igenom högen med dvd-filmer, när den ena plötsligt gör ett fynd, och hon brister ut i ett glatt litet tjut. Väninnan tar den och tittar på fodralet, och frågar om den är bra. Det säger sig kvinnan ha fått höra från säker källa att den ska vara. Med godkänt antal filmer var ger de sig iväg mot utlåningsdisken. Då kommer det:

"Det var ju skönt, nu är midsommar räddad!"

"Ja, de säger ju att det ska regna så det passar ju jättebra."

Kommer inte ihåg vem som sa vad, men ärligt talat, spelar det någon roll?


Vid såna tillfällen inser man att det finns verkligen människor som är ensamma. De där damerna kände inte ens varandra förstod jag av deras konversation. Det innebär alltså att minst två tanter sitter ensamma på midsommar och tittar på vad som verkade vara en riktig b-film till råga på allt elände.

Det är också vid såna tillfällen jag passar på att känna mig riktigt tacksam för att jag har så många människor omkring mig som tycker om mig. Mina föräldrar, mina söta bröder, vänner som jag alltid kan lita på. Som förälder har man ju också ett naturligt nära tillstånd att söka upp.

Så även om den stora kärleken fortfarande inte kommit ut ur garderoben, nä men vad skrev jag nu...Hjälp tänk ,om det var en sån där freudiansk...Bäst jag börjar om!

Nej, jag måste gå tillbaka till mitt projekt, det ropar på mig, vill att jag ska sätta igång igen. Så då gör jag väl det. Ni kanske undrar vad jag snackar om? Jag med ibland, det måste jag erkänna. Men ni har faktiskt läst en liten del av det här, tidigare. Ha.