Tuesday, November 25, 2008

Sanningens sketprogram

Jag undrar varför, Pontus Gårdinger? Jag skulle kunna förstå det om det vore en ung människa som fick sitt stora brejk och leda ett eget teveprogram. Då skulle man kanske kunna tänka sig att sänka sitt omdöme till den nivån, förneka vad timman i teve leder till för dom som ställer upp.

Men när man är etablerad, hur kan man frivilligt sitta där och utsätta människor för offentlig förnedring? Det är obegripligt. Helt obegripligt.

Att se partners, syskon och föräldrar, vänner och arbetskamrater till den stolsbesuttne, sitta och vrida sig i plågor inför vad som kommer fram när Gårdinger vänder på de allra smutsigaste stenarna, får mig att tvivla på tillståndet i mediavärlden. Finns det inget ansvar alls längre? Handlar allt bara om tittarsiffror och pengar? Till vilket pris som helst?

Svaret är naturligtvis Ja. Och får mig att längta tillbaka till censurerad public serviceteve. Men var det inte dom som startade trenden med reality-teve, med Robinson? Jo, det är ju sant.

Kanske en tevevärld som bara består av UR då? Jättekul.


I övrigt undrar jag vad det var som fick Guns n'Roses platta att dröja så länge?

Och om jag börjar bli gammal, för jag blev gladare av att få fatt i Anna Ternheims nya. (Och tyckte den var bättre.)

Apropå teve, som ändå fick inleda den här posten, så kan jag säga att jag spenderat oförsvarligt många timmar framför den, oftast för att följa någon serie jag fastnat för. Favoriten har varierat genom åren, Seinfeld och Frasier tillsammans med Vänner har alltid sin givna plats. En annan serie jag följde slaviskt var Melrose Place. För att inte tala om Miami Vice.

Men fan vet om inte Californication tar priset. Just nu är det åtminstone min absoluta favorit. Utan tvekan.

8 comments:

Anonymous said...

Håller med. Jag bojkottar mycket av det som går på tv nu just för att det nått rekordlåg nivå. Reptilhjärnan producerar och reptilhjärnan konsumerar.

Musiktips annars är ”Old new borrowed blues” av Jace Everett. Skön.

malin said...

Californication är en prima serie!

Anonymous said...

Jag har inte sett det där Gårdingerprogrammet själv, men jag tror jag såg en trailer och minns att jag tänkte "det där programmet ska jag inte se". Något annat gräsligt jag råkade bläddra förbi för ett tag sedan var ett program där enormt feta kvinnor la sig på pyttesmå män (eller så såg de bara pyttesmå ut i jämförelse med kvinnorna). Det var något de gillade att göra tydligen... Absurda tv-program finns det gått om. Ångrar att jag inte hängde med när Californiacation startade, men jag har ju fullt upp ändå med ER, House, Greys Anatomy m.fl... Jag är lite såld på sjukhusserier av någon anledning. Ha det!

Anonymous said...

Jag tittar inte på Stupiditeve. Det är för Häntextra-generationen.

Däremot ser jag mer än gärna på Hank Moody, vilken antihjälte! Stoiskt cool och alltid med en briljant kommentar på lut.

Johnny said...

Fredric: Jag tackar för tipset, har letat men hittar inte den. Däremot annat med Jace Everett, vilket jag tackar för.

Malin: Jag visste att du gillade den !:-)

Kicki: Såg trailern för det bisarra programmet, för mycket för mig. Jag var stor ER fan, så jag förstår dig.

Anders:Kan bara instämma broder!

stella sweden said...

Hurra, jag har vart utan tv i över en månad nu o tänker nog fortsätta o va det ett litt tag till tror jag!

Katie H said...

Visst fan håller Californication en stark mysko äckel-fascination. Man kan inte hata Hank, på samma sätt som huvudkaraktärerna i The Shield undkommer hårda moraliska domar. En ofattbar charm, och en grundvilja att ställa världen tillrätta.



Och kanske, kanske har framgången något med all nakenhet och sex att göra. Det är väl så killar innerst inne vill vara?

Johnny said...

stella: tror inte du missar så mycket :-)

Kate: Sant, sant, angående stycke ett.

Om alla män vill vara så vet jag inte, men just det där att alltid vara så stoiskt cool ställer jag upp på. Att alla män vill ha sex med alla kvnnor de möter är jag nog mer osäker på.