En inbjudan.

1986.


Jag hade precis gått färdigt första året på gymnasiet, spelade fotboll med Blåvitt och livet lekte i största allmänhet. Bara en sak grumlade mitt glättiga tillstånd. Jag fick höra att en kille som jag kände till från Blåvitt, men som spelade med de ett år äldre killarna, skulle börja i min klass.

Min första reaktion var; jag slutar. Det är sant. Vi var bara två killar i min Humanistklass, och vi kom bra överens, och jag gillade resten av gänget. Tjejerna alltså.

Det var ganska uppenbart vem Han skulle söka sig till i jakt på nytt umgänge. Och jag ville inte vara det objektet.

Men jag lyssnade inte på mina känslor. Vågade inte ta det steget som kunde gjort så mycket annorlunda.

Och han började. Och han sög in mig i sitt nät. Jag var inte stark nog att stå emot. Tyvärr.



Tjugotvå år senare sitter jag och läser ett mail som kom idag. Ett svar på mitt senaste Nej tack. Ett Nej tack det tog mig tjugo år att få ur mig. Nu är det riktigt jobbigt, och vad jag tror är första gången jag riktigt kan känna hans känslor, ett uppriktigt smärtsamt mail, fyllt av sorg över att jag inte vill vara hans vän.

Och det är inte lätt, jag har haft så svårt att göra människor ledsna och besvikna. Det har inneburit att jag blivit det istället. Det har aldrig varit mer uppenbart och tydligt än i den här relationen.

Men tjugo år är ändå tjugo år. Det passerar inte utan att kännas. Men jag gör det ändå. Låter det passera alltså. För någon gång måste vi lära oss. Måste gå vidare. Använda det vi lär oss på vägen och vara med dem som gör våra liv lättare och lyckligare. Lägga det gamla bakom oss och se framåt. Det finns så mycket bra där. Säga tack till det som var, för vi skulle inte vara dem vi är idag utan dem vi mött och gnuggat oss mot.



Med det sagt vill jag härmed bjuda in dig till en personlig träff. Ja, inte bara du och jag, men tio stycken. Jag kommer berätta om mitt liv, om saker jag lärt och om sånt som kanske också kan berika ditt liv. Efteråt finns det tid att diskutera dina erfarenheter och åsikter. Och självklart behöver du inte berätta vem du är. Inte för mig, inte för någon annan. Bara meddela mig att du kommer. Endast av en anledning: Få platser.

Nästa onsdag. Klockan 19.00, mitt i Göteborg. Är du intresserad så meddela mig här eller via min mail.

Hoppas vi ses.


Tills dess lyssnar jag på min absoluta favorit för tillfället. Det får du gärna göra med såklart. Det blir inte mycket vackrare.

Kleerup och Titiyo - Longing for lullabies