Jag läste någons krönika för ett litet tag sedan, minns inte vems, men det handlade om en känd person. Men framförallt handlade det om den personens möte med något oundvikligt i livet, nämligen besvikelse.
När hon var liten tog hennes pappa med henne ner på stan för att besöka biografen. Han hade förberett henne på det hela dagen och hon var rejält uppspelt inför biobesöket. När de kommer fram till biljettluckan vänder sig pappan till sin dotter och säger: "Nu ska du få lära dig vad besvikelse är". Han tar hennes hand och åker hem.
När jag läste det där tyckte jag att han måste varit ett riktigt svin, även om jag kunde förstå vart han ville komma med det. "En bitter jävel", sa jag till mig själv. En som tänkte överföra sina egna taskiga livserfarenheter på sitt barn innan hon fick en chans att göra sina egna.
Men till saken hör att han nästa dag tog sin dotter och gick på den där filmen. Man kan tycka vad man vill om hans sätt att få fram sitt budskap, det gör såklart jag med. Men det kändes ändå lite skönt att läsa det.
Jag tänkte på det idag. För idag var det min tur att få vända vid biljettluckan. För ett tag sedan blev jag lovad ett jobb jag verkligen ville ha. Jag har inte skrivit om det för jag ville vänta tills jag skrivit på. Däremot har jag pratat med mina nära och kära om det. Allt var ju klappat och klart.
Dagen började så bra. Sista dagen på ett projekt som på många sätt förändrat mig och mitt liv. Därifrån åkte jag sjungandes i bilen, för att en stund senare svara i telefonen på vad jag trodde var nästa glädjekälla.
Det blev tvärtom. Jag blev blåst. Det finns inget mer att säga än så. Jag blev blåst.
Men å andra sidan innebär det att jag får mer tid att skriva färdigt min bok. Och det är ju bra.
Men besviken, det blev jag. Men det går över. Imorgon kanske jag får gå på bio.
12 comments:
Usch vad dumt. Gå på bio! *kram*
rosa: Ja jag ska nog det :-) Tack! Kram tbaks
Idag fick jag gå på bio!
Jag besökte just nu en, din, o jag valde det själv!
Ja!
Och imorgon tänker jag visitera en ny biograf eller två!
Det finns fortfarande en hel drös med ovisiterade biografer varje dag...de tar liksom aldrig slut...
Fy vilken knäpp pappa! Besvikelserna kommer ju ändå utan att föräldrarna ska behöva lura barnen medvetet. Är det någon som tror att flickan vågade glädja sig åt något som hon och pappan planerade efter detta?
Och Johnny - tråkigt att du inte fick jobbet, men vem vet hur mycket gott som kan komma ur det? Bra idé att gå på bio :-)
Usch, jobbigt med det utlovade jobbet... Men du verkar ta det på rätt sätt! Bio ska jag också gå på snart, hoppas jag. Trevlig helg!
stella: visst är det bra :-)
gis-mormor: jo visst var han, det finns många knäppisar. och du har säkert rätt, något bra kommer istället. Tack.
kicki: Tack, och jag önskar dig detsamma!
Den där pappan var ju en rysare! Besvikelser kommer ju ändå både för barn och vuxna utan att man måste leta upp och konstruera dem.
Trist med jobbet som du ställt in dig på men som sagt...det kommer säkert något gott ur det här också.
Vi får hooppas det.
Har du kontakt med något förlag nu till din bok?
"Behind every no, there's a better yes waiting."
londongirl: ingenting klart. har du några kontakter?
Swedur girl: Ja jag hoppas det.
//Johnny
Tror inte man behöver lära sina barn om vad besvikele är. Även om jag försöker vara den bästa mamman, gör jag mina barn och mig själv regelbundet besviken. Så länge som jag mest är en förebild (till 60 %) behöver barnen uppleva ett visst motstånd i livet för att vara förberedda på vad som komma skall.
Håller med swedur girl. Även om det var ett bra jobb som du ville ha, är du ämnad för något ännu bättre. Snart vet du säkert vad!
kramkram
hannaria: helt sant, och tack så mycket. kram på dig med.
//Johnny
Post a Comment