Det finns inget rätt eller fel. Det finns mitt sätt, och det finns ditt sätt. Men vem bestämmer vilket som är det rätta?
Jag tror aldrig den frågan blir så relevant som när man lägger på luren efter ett mindre trevligt samtal med sitt ex. Även om den just då känns omöjlig att ens reflektera över.
Jag funderade över det idag. Och hur mycket tid och frustration vi lägger på att egentligen önska, hoppas, tro, att den andre ska ändra sig och förstå vad vi menar. Tycka som vi.
Är det inte egentligen ganska arrogant?
3 comments:
Breathe through it!
Reflekterade över de i bloggen ...att jag ändå älskarrr min pappa trots hans insnurrade o flurriga kritik, för att jag vet vad det beror på, men det är svårt att inte vilja ändra på andra...för att vi kanske tycker att det vi tänker är det enda rätta?
Det är nog lättare att överse när det gäller ens pappa...
Jaaa..så är det nog...
Psst...N 57 44, E 19 02...säg inget till någon!
swedur girl: I will :-)
stella s: Jo så kan det nog vara. vi har trots allt stort tålamod med våra närmaste.
Och jag lovar, det stannar melan oss:-)
Post a Comment