När man pratar om barn som blivit kränkta, tänker vi oftast på dem som blivit slagna eller översatta för tydliga övergrepp. Men det krävs betydligt mindre än så för att ett barn ska uppleva sig kränkt och att dess integritet ignorerats.
Barn som upplever att de aldrig blir sedda, bekräftade eller känner sig som en börda, kommer till en början kanske försöka kämpa emot. Men barn vill samarbeta. Så till den milda grad att de är villiga att betala vilket pris som helst. Och efter en tid av tvivel kommer barnet att sluta sig till tron att "mamma och pappa har rätt, det är mig det är fel på".
För barn slutar inte att älska sina föräldrar. De slutar älska sig själva.
Som förälder har man stor makt. Men med makt kommer stort ansvar. Jag vet inte om det någonsin blir tydligare än i det här sammanhanget.
3 comments:
Jepp, så e det. Får mig att tänka på den här dikten som är så klockren:
Ett barn som kritiseras - lär sig fördöma
Ett barn som får stryk - lär sig att slåss
Ett barn som hånas - lär sig blyghet
Ett barn som utsätts för ironi - får dåligt samvete
Men...
Ett barn som får uppmuntran - lär sig förtroende
Ett barn som möts med tolerans - lär sig tålamod
Ett barn som får beröm - lär sig uppskatta
Ett barn som får uppleva rent spel - lär sig rättvisa
Ett barn som känner vänskap - lär sig vänlighet
Ett barn som får uppleva trygghet - lär sig tilltro
Ett barn som blir omtyckt och kramat - lär sig känna kärlek i världen
Återigen, tack för dina kloka inlägg.
/Yasmine. Igen.
Sometimes I wonder who you've been talking to in your day to inspire the posts you write.
yasmine: ja, den är är väldigt bra. och tack till dig, igen :-)
swedette: Jag tror det är en kombination av över tretton års studier och arbete med människor. Och mig själv :-) Sen har jag haft turen att ha väldigt kloka och generösa människor omkring mig. Eller har, snarare. Plus att jag är väldigt nyfiken.
Post a Comment