Lust vs. Olust.

Jag får ofta frågan vilken typ av terapi som är bäst. Idag ska alla gå på KBT- Kognitiv beteendeterapi. Det fungerar visst på många, men jag skulle vilja säga att det är en terapi som passar in vår tid. För det går fort. Om du skulle ha turen att få träffa en terapeut via till exempel din vårdcentral, då brukar det vara max tio tillfällen som gäller. Och sen då, säger jag? Vad gör man med dem som inte mår bra efter tio gånger, som kanske precis vågat börja öppna sig?

Jag känner till terapeuter som arbetar efter den gamla psykoanalysen, där de skriver kontrakt med patienterna där de förbinder sig ibland för flera år framåt att komma varje vecka. Jag vet vissa som haft samma människor på besök i tio år. Hur man försvara det rent etiskt för sig själv, det kan jag inte svara på. Känner man att det inte går framåt efter någon månad, så byt. Det finns ju en uppsjö av duktiga människor som kan hjälpa dig. Jag vet vid ett tillfälle när en kvinna kommit till mig tre gånger och efteråt sa hon att hon redan mådde så mycket bättre. Hon sa att hon gått fyra år innan hos en annan utan att de kommit hälften så långt. "Och varför fortsatte du gå dit?" frågade jag.

Egentligen tycker jag vilken metod man använder är ganska oviktig. Åtminstone om man jämför med hur viktigt det är att man känner förtroende för den man besöker. Utbildning och bakgrund, visst, men om inte kemin och förtroendet finns där kommer ingenting att fungera, hur många tricks han än må ha i sin låda.

Och det motsatta gäller givetvis. När förtroendet finns kan man uppnå mirakel på väldigt kort tid.

Vi har också en tendens att ha större förtroende för människor som varit med om liknande saker. Det är ingenting konstigt i och för sig. Idag är väl Mia Törnblom och hennes kamp för en bättre självkänsla ett lysande exempel. Jag gillar Mia Törnblom. Jag är säker på att hon hjälper många människor med en väldigt viktig sak. Vad jag tänkte på var att jag är säker på att hon har betydligt mer att göra än de flesta terapeuter och psykologer. Jag tror du förstår vad jag menar.

Glöm bara inte att förändra sitt tankemönster är viktigt, men att vara medveten om varför man känner som man gör är ännu viktigare. Att lyssna på sina känslor och följa dem kommer alltid leda dig rätt. Våra tankar kan vi påverka och de kan förledas av vad andra tycker, vill och behöver. Men en klok man sa till mig för flera år sedan:

"Your feelings are messages from your soul. Listen to them, because they will never tell you a lie".

Egentligen vet vi redan det där. Kanske all terapi skulle kunna kokas ner till att vi inför varje situation vi ställs inför, ställer oss frågan: "Hur känner jag mig när jag tänker på det här?"
För det är också så att i vår hjärna finns redan ett inbyggt system av hjärnceller som hjälper oss att förutse vad det här beslutet vi står inför med största sannolikhet kommer leda till, även om vi inte ännu kan se slutresultatet.

Känner jag lust-eller känner jag olust? Att känna det är inte så svårt. Att våga lita på det och följa det är där de flesta av oss går fel. Om vi bara vågade ta det steget skulle de flesta av oss må så mycket bättre, ha bättre relationer, vara lyckligare, ja egentligen det alla säger att vi vill.