- Men varför är du singel Johnny, du som är så trevlig?
Vad svarar man på det? "Jo men hemma är jag en sadistisk psykopat som gärna sparkar katten och slår barn"? Ibland skulle jag vilja dra till med något sånt. För det är en så otroligt dum fråga. Stressande. Vadå, jag har både varit förlovad och har barn. Låt mig vara ifred. Tack.
På bröllop där hela släkten befinner sig får man finna sig i att frågan kommer upp. Jag råkar nämligen vara den ende av alla kusiner och övriga medlemmar av klanen som inte är "lyckligt" sammanboende med någon. Vi har en långtgående tradition av att träffa någon innan tonåren är över och sedan hålla ihop resten av livet. Så det kanske inte är så konstigt att frågan kommer upp. Men ändå.
Bröllopet blev synnerligen lyckat. Kalasväder, glada människor och klackarna i taket. Lite annorlunda var det eftersom brudgummen är serb, och det blev någon slags kombo, om inte annat när det gällde musiken. Men det vara bara ett extra kul inslag.
Min släkt umgicks väldigt mycket förr. Men när mormor och morfar la skidorna i vädret tog de med sig det stadiga umgänget. De var den naturliga sammanhållande länken. Varje gång vi träffas så har vi så otroligt roligt, och pratar om att "vi måste ses snart igen". Men det sker inte förrän det blir begravning eller bröllop. Tragiskt, men så är det. Min närmaste kusin bor tjugo minuter bort. Vi har så sjukt roligt ihop. Ändå träffas vi aldrig. Och man vet att om man ringer så tar det flera timmar, för vi har så mycket att prata om. Tid. Som vanligt saknas den. Eller gör den det egentligen?
Funderade igår på om jag kommer stå där framme i kyrkan någon gång. Om jag får trä på ringen och kyssa bruden. Kliva ut och få grynen kastade på mig. Jag tror det. Men det känns avlägset.
35 comments:
"Men guuuud, jag tog för givet att du var gift å allt!" har man också hört. *suck*
Vad fan svarar man???
Ja, Johnny, tick tack tick tack, skynda dig att hitta en lämplig flicka, så att du kan skaffa fler barn, ny bostadsrätt och bli bortbjuden när det vankas parmiddagar:)
Den där frågan är lite nedlåtande att ställa tycker jag. Har fått den flera gånger. Som om det finns ett vettigt svar?? Hallå? Vad skulle det vara? Nä, jag är inte trevlig egentligen, jag är en galen seriemördare på permis. Suck.
Men du har ju hoppet kvar. Jag tror faktiskt inte jag blir gift. Men det gör mig inget. För det mesta...
Varför blir det alltid sådär? Att man säger att man måste träffas. Och man vill det också - det är inte bara tomma ord. Och så blir det ändå inte så. Knepigt är vad det är.
rosa: ja vad fan svarar man?
langri: haha, precis kompis!
therrorese: jo hoppet har jag kvar, har ingen brådska. jag hoppas för dig med då, det vore slöseri om ingen plockar upp dig.
emma: precis, man menar det absolut. men sedan rinner det ut i sanden. tråkigt och konstigt.
På nåt sätt känns det som att den underliggande meningen i frågan är "vad är det för fel på dig då?"
Höjer ju inte upp stämningen direkt.
Men det verkar som att resten av kvällen vägde upp den något klumpiga frågan (som av någon anledning ska vara välmenande...)
Kram :)
vanja: huvudet på spiken:-) och kvällen var riktgt kul, så det var inte så farligt. kram på dig med.
Det vore väl uppfriskande om du kom med något sådant svar, på frågan! :-) Att släkten frågar är kanske inte så konstigt, mot bakgrund av hur du beskriver den allmänna strategin... fast annars... kan man väl känna att... vid någon viss ålder är det väl nästan oförskämt att fråga så? Kanske får du vänta något år tills du uppnått den aktningsvärda åldern, du är nog för ung än... ;-)
Man svarar inget. Jag brukar himla med ögonen och le lite skevt. Orkar inte försöka hitta på ytterligare en ny formulering av samma svar.
v.soul: för ung, jag tackar dig allra hjärtligast:-)
rosa: känner igen.
Frågan visar bara hur inskränkt frågeställaren är, samma kaliber på den frågan som om du skulle fråga -Hur orkar du vara gift? eller
-Är ni verkligen lyckliga?
Man har redan bakat in en uppfattning i frågan vilket i sig gör frågan överflödig eftersom svaret redan finns hos frågeställaren.
Bla bla bla vad jag surrar :)
Det blir jag galen på. Jag också. När folk säger att ... jamen du ska väl inte ha några problem att hitta någon och ... men hur kommer det sig att du inte har en man.
Hmmm ... då lägger jag pannan i djupa veck och försöker komma fram med ett bra svar: Ja, hörrudu, det kommer sig förmodligen av att ... VADDÅ?! Att jag också är en psykopat som sparkar på katten när ingen ser och som slår mina barn med baseballträ :P
Det är just det ... att det "ska" vara par. Och nu - inför stundande kräftskivesäsong så vet jag att jag hamnar i gamla tradiga sällskapet med bara par ... där alla på något sätt kommer att ställa samma fråga.
Singelkräftis någon?
P.S. Jag läste lite snabbt ... i slutet av ditt inlägg läste jag "Kliva ut och få granen kastad på mig." Den bilden var riktigt rolig :P
Jag tror nästan att det är singelkräftis i Gbg helgen vecka 34!? ;) Var det inte då du skulle söderöver kära Christina!?
moddan: surra på, det är bara uppskattat:-)
christina: haha, ja det hade varit en syn! kanske någon gammal sur före detta:-) singelkräftis, ja det kanske inte är så dumt?
rosa: jaha, va trevligt! Var i göteborg då?:-)
Hos dig?
Ja yes äntligen yippee!!! Singelkräftis - jag är på. Bums. I Göteborg var det??! Jag bör/ska/måste vara i krokarna då. Eller skit samma ... är det singelkräftis någonstans i Sverige (och då icke medtaget div singelarrangörers arrangemang ...) så kommer jag :D Vad säger ni?!
Christina: Jag är med! Men min adress är inte Gbg så vi måste blinka med våra mascaraprydda fransar för att bli inbjudna. Är vi fler än tre i träsket? ;)
christina och rosa: appapp, sakta i backarna! något kräftkalas lär det inte bli i min lägenhet :-) men idèn är kul, bara det inte blir jag som får plocka kräftskal under soffkuddarna.
Haha! Stackars nederbird nu då ;) Han måste känna sig ännu mer trängd än vad man gör om någon kastar en gran på en ;)
Fast det finns ju kräftor på krogen ...
Neh då, vi städar innan vi gåra. App app på dig själv! Vi är inga ungdomliga ligister, bara ungdomliga kvinnfolk. Vi kan verkligen bete oss.Faktiskt.
Vänta här nu. "Kräftskal under soffkuddarna". Har det hänt innan??
Den vidrigaste frågan av alla vidriga frågor.
Vad förväntar sig frågeställaren att man ska svara?
Folk är ju knäppa i huvudet!
rosa och christina: jag är säker på att ni vet hur man beter sig. och nej, jag har bara hört den där om kräftskalen:-) men som christina säger, det finns andra alternativ. sällskapet är ju viktigast, inte sant?
e: eller hur! känns som det är en fråga som aldrig borde få ställas.
*djuuup suck*
Jag får aldrig gå på kräftkalas!
Ja, ja, sällskapet, trevligt, trevligt,,, *mummel*
Tänk om jag kanske vill ha en liten löjlig hatt, blåsa i sån pappersfjong och sjunga snapsvisor då. Får man ha sånt med sig på krogen i Gbg utan att bli inlåst!?
Bröllop är verkligen något speciellt tycker jag, och rörande. Dels för att det är så otroligt fint, att två blir ett. Dels för att man som ogift med inget normalt förhållande börjar fundera så mycket på om man själv någon gång kommer stå där framför altaret, vara lika kär och lycklig. Oftast känns det inte så, då blir det jobbigt.
Verkar iaf. som du hade det trevligt på bröllopet du var på, av att läsa från föregående inlägg.
rosa: måste man ha kräftskiva för det där:-)
therese: jo jag hade som du förstår riktigt kul. tänkte väl lite som du. hade du kul på ditt?
Måste man inte?? Ja, jag vet inte. Nåt som jag fått för mig. Är inte så bekant med den typen av tillställningar. Mitt umgänge är alldeles för klent. :(
rosa: jag tror du har bäst partykoll. Att döma av ditt sommarbloggande:-)
Ja, ja,,,, byns partyliv har jag koll på. Men övriga världen är jag sämre på. Just nu var det kräftskiva som lockade, har inte varit på sån, på,,, på,,,,,, på tio år kanske! Som sagt, vänskapskretsen är för klen. Blev lite smålycklig för att möta nytt folk i ny stad för lite kräftor, hattar och sång. :)
Kul är inte riktigt rätta ordet men det var otroligt trevligt och välorganiserat allting. Det bästa bröllopet jag varit på.
såg en t-shirt på flygplatsen på väg hem förra månaden.stay single - stay sane ...
eller som john lennon sa: one and one and one is three..
jag drar då till med sådana svar allt som oftast, och folk brukar skratta och also leave the subject alone därefter.
vi hade precis vänner som besökte oss en hel månad, en mor med tre ungar, och jag sa flera gånger att jag skulle ta ut dom i rodd-båten och dränka dom. tyvärr så tyckte de att det var roligare än farligt, så jag fick agera klätterstång i alla fall. men jag fick i alla fall fantisera helt öppet. och så får man skratta en hel del mer istället!
ser fram emot historier från nästa bröllop!!!
rosa: jag är säker på att det kommer, vänta bara:-)
therese: jag såg det på din blogg, verkar ha varit ett fint bröllop.
swedette: och jag ser fram mot dina! alltid lika kul att se dig, välkommen tillbaka!
Är det så viktigt att gifta sig egentligen ? Hittar man bara ett rekorderligt fruntimmer som det fungerar bra med, så får man vara nöjd. :)
Skulle jag gifta mig någongång i framtiden. Så skulle jag göra det för kvinnans skull, för egen del störs jag icke över att leva i "synd" (ogift). :)
rollx: jag hör dig broder. själv skulle jag inte ha något emot det, men att hitta någon det funkar med är självklart mycket viktigare än själva giftandet.
Post a Comment