Jag vet inte exakt när det hände. Ärligt talat vet jag inte överhuvudtaget. Inte för att jag inte försökt söka mig bakåt i tiden, för att om möjligt landa i känslan som bar henne fram till beslutet.
Det jag funnit mest sannolikt var under resan till Hamburg, då vi befann oss på tåget ner till Helsingborg, och de tunga, blöta molnen hängde likt grå, droppande tvättsvampar som skydd för solen. Men plötsligt bröt strålarna igenom och bländade mina ögon, slickade mina läppar och kinder och avslöjade varje liten vrå av mitt åldrande ansikte.
Kanske var det då hon insåg att tåget inte borde fortsätta längre, att det enda rätta vore att resa sig och hastigt dra i nödbromsen, eller åtminstone kliva av vid nästa hållplats. Utan någon form av bagage vid handen.
Det enklaste vore naturligtvis att fråga henne rakt ut, men svaret vore knappast till mitt gillande, så jag valde att avstå. Då har jag trots allt fortfarande chansen att komma fram till en anledning, som även om den inte förändrar slutresultatet, ändå kan kännas acceptabel för mig, inuti.
Hennes nacke är relativt lång och om inte annat mycket stilig. Håret är uppsatt i en elegant knut, men tillräckligt mycket av det blonda håret har letat sig ur snodden för att lekfullt blända mig. Hennes hållning är som alltid stolt och rak, och jag inser att hon inte kommer att ändra sig, inte ångra sitt beslut. Hon är inte av den sorten som gör förhastade beslut, tänker jag samtidigt som hon stänger dörren bakom sig. Jag hör hennes klackar som klapprar mot stentrappan när hon skyndsamt ger sig av ut ur huset, och ut ur mitt liv.
7 comments:
Lite yvig; hade vunnit på att ansas; koncentreras. Men oj, vilken berättare du är. Den här gången antydande, halvhemlig på ett verkligt intresseväckande sätt. Mer, mer, mer!
smyg: Tack tack, jag blir verkligen glad för att du tycker så. Och som vanligt har du rätt, jag skyller på att jag bara skrev ner den i ett ögonblick av inspiration. Bråttom som vanligt :-).Tack igen.
Vet du, jag har också just gått ur en relation o det kan vara smärtsamt ibland, för den andre...men jag var den som tog steget o jag tog lååång tid på mig...
O det är nyttigt att läsa den andres tyck o tänk...för då anar jag hur det känns...
Önskar dig allt gott!
Gömda - fejk? Det här måste du kolla in!
http://monicaantonsson.blogspot.com
stella: Min kära, tack för din omtanke. Jag önskar dig allt gott tillbaka. Förutom det jag behåller då:-)
elsa: Ja du, vet inte vad man ska tro...Vad tror du?
Johnny>> Jag lutar ganska starkt (nästan så jag kapsejsar) åt att Marklund kör på ljug i boken.. Det är lite fööör många faktafel eller utelämnade grejer.
Elsa: Japp, jag tror du har rätt.
Post a Comment