Hans glada ansikte och upphetsade förtjusning borde jag naturligtvis delat, jag, hans bäste vän. Men trampandes strax bakom och seendes hans lilla rumpa åka från sida till sida, en nödvändighet då det annars är omöjligt att nå tramporna, är jag mest irriterad och störd.
Vi är tio år och min bästis T har precis fått sin nya cykel. Eller cykel, nej det skulle jag nog inte kalla det, framför allt inte då. Det är som om han svängt in och parkerat en Ferrari på vår uppfart; en 10-växlad racercykel med bockstyre. Större kunde det inte bli, inte på den tiden. Att den var minst ett par storlekar för stor kunde vem som helst med någorlunda ögonmått snart räkna ut, men det brydde han sig föga om. Bara han fick lite hjälp att komma upp på sadeln så.
Efter vår lilla tur runt området i den nedåtgående solens skuggor, svängde jag in på min gata och vinkade hej. När jag ställde in min cykel i garaget blängde jag surt på den. Ett par månader tidigare var jag stolt som en tupp, då när jag tog jungfruturen på min blåmetallic Mustang, även den med bockstyre faktiskt. Men bara tre växlar. Jag slängde en föraktfull blick på den och släckte lyset och gick in.
Något senare var vi mer eller mindre tvingade att delta i Tjörn Runt på cykel, fem vidriga mil i konstant motvind. Det hade något med vårt fotbollslag att göra, kanske sponsring eller så. Mr T var segerviss, med all rätt. Med sin tioväxlade racermaskin skulle han antagligen köra skiten ur oss andra. Om hans röv skulle orka med glidandet fram och tillbaka förstås.
Efter knappt femhundra meter blev det klungstopp, och T gick i marken. Hårt. Det blev inget mer cyklande för honom den dagen. Faktiskt inte alls. Ja inte på den cykeln åtminstone. På något mystiskt sett försvann den och sågs aldrig till igen. Ibland har vi andra frågat oss om det bara varit en illusion, något vi drömt. Men nej, för många minns den. Men dess öde vet vi fortfarande inget om.
Och jo, jag kom i mål, till slut. Antagligen var det där min aversion mot cykling föddes. På en karg, bohusländsk stenklump kallad Tjörn.
14 comments:
Haha detta måste du ju bara ta reda på!
Igår lyssnade jag på Rix Morron Zoo där Fredrik Birgin berättade om sin barndom där han och kompisarna räknade kändispoäng. För att få räkna som poäng räckte det inte att man bara såg en kändis på konsert utan var tvungen att va i närheten. En kille kom upp i 8 poäng för han påstod att han hade sett Claire Wikholm naken i Grekland. Det blev ju förstås nästan som en skröna. Så igår då när Claire Wikholm gästade programmet frågade Fredrik henne om hon nån gång under 80-talet hade varit naken i Grekland och svaret var "Ja!".. Så där dog den myten..haha...
Elsa: haha, grym story, tack för den, jag missade den:-)
//Johnny
...även ja har kommit i mål...som fejkad lucia på min blogg o genast försvann alla trauman ja haft senn barndomen att aldrig bli vald för att ja var brunett o i sweden måste ju alla luciabärare vara blonda...isch vicken diskriminering!
stella>> "genast försvann alla trauman ja haft senn barndomen att aldrig bli vald för att ja var brunett o i sweden måste ju alla luciabärare vara blonda...isch vicken diskriminering!"
Jag måste va av en yngre årgång för jag blev brädad av en blondin i lågstadiet men sen i mellanstadiet var jag Lucia (trots att jag verkligen inte tillhörde dom sötaste i klassen) tillsammans med en svarthårig tjej och var dessutom brunhårig lilllucia vid ett tillfälle. I högstadiet blev min svarthåriga klasskompis framröstad till Lucia.
stella s: och vilken lucia sen då! :-)underbar menade jag såklart!
Elsa: Moderna Lucior minsann.
Hahaa..tack..men ja tror ALLA kommer o ändra uppfattning när de kikat på min videosång där ja gör bort mig utav bara helsicke...o jag tror ja förstår NU varför jag aldrig blev Lucia...
(tror ja gillar just de..o göra bort mig)
;)
Elsa...du är säkert yngre än mig...helt rätt!
Numera verkar det nästan mer vara regel än undantag att en lucia inte är blond.. Var på Gallerian idag och där tågade Luciatåget fram med blonda tärnor och brunhårig Lucia. Lite senare på kvällen tittades det på tv och där var Lucian svarthårig. Känns mer naturligt också med tanke på att Lucia kom från Italien...sen finns det ju blonda italienare också men dom verkar ju knappast vara i majoritet :)
GooooJuuuuul Johhny! Är ute i litt go tid för ja får nog int tid U fara runt på bloggar de närmsta dagarna!
Ha en sånn fantastiskt underbar jul de bara går duuu!
Kraaam!
Tänk vad många historier det finns från ens uppväxt som faktiskt gjorde att man blev den man blev eller tycker det man tycker....
JAG är i alla fall äldre än Sjärnan från Gotland...alltså stella men jag blev vald till Lucia i skolan. Trots mitt bruna hårsvall.
Kanske var det väl för att jag var den enda som de visste skulle våga sjunga solo inför en massa människor. ;-)
Minns alla cyklar genom årens lopp, och hur vi delade på dom här i skogen. Den nyaste lånades ut, men försiktigt. Turades om, tävlade på varvet, vem som körde snabbast...
God Jul, Johnny! Ha det riktigt bra!
Kram,
Elsa: jag noterade också det där med årets Lucior faktiskt. God Jul på dig och ha det riktigt gott i helgerna.
Stella: supergoda julhälsningar och kramar till dig!
londongirl: Hade gärna hört dig sjunga, säkert mycket vackert! God jul och kram.
Kate: Vi ska nog rac en dag ska du se:-) God jul och stor kram!
//Johnny
God Jul! Se till att äta mycket knäck nu :) Tänk på att det är ett år tills nästa gång... OOooh jag älskar jul!
Elsa: Vi håller på att göra vår just nu :-) Och kola...God Jul till dig också!
//J
Post a Comment