Thursday, May 10, 2007
På jakt efter....kärleken
Göteborg består av 53 procent singelhushåll enligt Statistiska centralbyrån. Siffran för hela Sverige ligger på 47 procent. Det är lätt att dra slutsatsen att vi inte tror på kärleken längre. Men trots det svämmas marknaden över av nya mötesplatser för kärlekstörstande singlar. Internetdating är idag helt rumsrent. Arrangörer av singelfester gnuggar händerna och tjänar stora pengar på människans sökande efter livskamrater. Möjligheten att träffa en partner är större än någonsin. Det är alltså inte problemet. Eller det kanske är precis vad det är? För tänk om vi missar någon bättre som väntar bakom nästa krök? Vi som lever i en tid av överflöd och ständiga valmöjligheter, allt från pensionssparande till telefonbolag. Hur ska vi kunna veta när det är rätt läge att skriva på ett fast avtal?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
14 comments:
Jag tror att stor anledning till att "vi" är singlar idag är hur vi lever. Jakt på karriär, fashion, prylar, socialt liv,,, Förstår du vad jag menar? (Är otroligt ordfattig just idag.) Vi strävar att nå upp efter en norm (som media skapat åt oss?), det tar vår tid att bli så perfekta som möjligt. Kärleken kommer i fjärde, femte hand.
Jag är beredd att skriva på ett kontrakt omedelbart. Bara han får mig att skratta, må bra och hånglar som en Gud. Men min tid räcker inte till att se om han finns. Det är inte så att "han" står utanför ytterdörren när jag kommer hem sent en kväll efter jobbet.
Hm, det känns som mitt "problem" med i bristen på kärlek. Tiden.
annan: riktigt bra kommentar, tack. jag tror dig, alla måsten tar tiden från leken och kärleken. vi behöver mer tid helt enkelt. eller mindre måsten.
Och vet du vad. Fick mail från chefen igår om att vi jobbar halvdag den 16e och är lediga den 18e. Min första tanke var "Jaha, vad f*n ska man göra då?" istället för "Skönt!". Galet. Vad gör man egentligen när man är ledig så? Sätter sig i bilen och kör utan mål? Vilket håll? Eller väljer man att vara "fröken Duktig", putsar, tvättar, städar och fixar. Dom flesta väljer det senare, jag vill välja det första. Får se om jag vågar ta mig den tiden.
Jag tror många (däribland jagsjälv) ofta tänker att gräset är grönare på andra sidan. Försöker dock att bli bättre på att uppskatta det jag har, för man vet vad man har men vet inte vad man kommer få.
Jag har tänkt mycket på det där med partnerskap. Vissa tycks inte hitta någon oavsett hur mycket dem letar (kanske blir det också fel, för besatta), andra byter som dem byter underkläder. Men så hittar man en partner, hur skall man veta att det är den rätta? Känslan borde ju säga sitt, efter ett tag sviktar ju säkert även känslorna. Sägs det inte att förälskelse sitter i ca. 3 månader? Så kommer känslan av att älska denne person men pirret och det man trodde var kärleken försvinner, vardagen kommer. Efter noga övervägande tror jag att det inte bara handlar om känslor utan även att ta ett beslut.
Hej. Måste bara säga att du är inspirerande. Och får mig att må dåligt på samma gång.
Jag älskar ditt språk, men blir på samma gång ledsen över att jag har förlorat mitt...
Skrev ett blogginlägg inspirerad av dig... http://magkansla.blogspot.com/2007/05/jag-blir-ingen-frfattare.html
Ville bara att du skulle veta det.
Jag skriver under precis på Annans kommentar ovan - just så är det för mig också! Möjligen med tillägget att jag är helt ointresserad av att ta reda på om det finns någon bättre - skulle jag, mellan jobbet och mataffären eller mellan spisen och tonåringens mattebok, råka snubbla över någon varm människa med humor, så har jag ingen lust alls att leta vidare! :-)
annan: sätt dig i bilen och åk! ser fram mot att höra var du hamnar:-)
therese: jag gillar ditt resonemang. det är svårt det är det, men jag tror att när det är rätt så blir beslutet enkelt. eller vad tror du?
matilda: jag blev så glad när jag läste din kommentar. eller jag blev glad för att du tycker så om mig. men jag kan inte hålla med om att du skulle tappat det där. iallafall inte efter att ha läst din blogg. tack för alla fina ord, det gör gott i mig.
v.soul: hoppas du snubblar över en riktigt go gubbe! snart! det är du värd.
Wow ! 53 % singelhushåll i Göteborg. Det var mycket. Det är inte så att en hög procent av dessa, är ensamstående pensionärer ?.
Varför man är singel. Jag hade ett stadigt förhållande i 7 år. Därefter har det bara förekommit några korta förhållanden, som jag inte känt något engagemang i.
Dessa kortisar har alltid slutat med att tjejen velat bli mer seriös. När det har kommit just till denna punkt, så har jag omedelbart slagit till reträtt.
Det har inte känts rätt helt enkelt.
Oj är siffrorna så höga....Jag är rädd om mitt hjärta eftersom jag inte vill bli sårad. Släpper inte gärna in nån. Men vänta lite nu....nu ljög jag. Jag vill att det ska VA så, men icke! Jag kan inte hjälpa det, men förälskelsen är som en drog. Jag vill bara ha mer...trillar dit på två sekunder. Suck...
Jag har själv haft samma funderingar och kunde jag så skulle jag länka till dom här *ler*
rollx: jo det är säkert en del av statistiken, men det är höga siffror ändå, högst i Europa till och med.
jag har ungefär samma historia som du.
therrorese: ja men det är ändå bra. förälskelse kan man inte få för mycket av. även om det ibland gör ont.
moddan: synd, hade varit kul!
Jo jag tror att beslutet blir enkelt om det känns rätt, men sedan på vägen tror jag inte alltid att det är lika lätt. Alla har ju sina ups and downs, men har man en gång bestämt sig för att satsa och verkligen ge allt i med- och motgångar tror jag att det ändå i längden kan löna sig.
Rätt läge tror jag att man känner när det är, men några fasta avtal kan ju inte finnas. Eftersom omständigheterna hela tiden (på gott och ont)förändras,kan man ju inte lova att man ska känna likadant resten av livet. Det man däremot kan lova är att inte bli liknöjd. Att istället för att köra på i gamla och nötta invanda hjulspår, ta förhållandet vidare till nya dimensioner. Fortsätta vara nyfiken och lyhörd, även när förälskelsens pirr lagt sig.
Jag tror att många är singlar av rädsla för att bli olyckligt kära. Det är jobbigare än att bara vara olycklig för att man är ensam... men livet är för kort för att tänka så tycker jag. Hellre ont i hjärtat än i själen.
therese: jag tror som du.
johanna: du har som vanligt så bra resonemang. jag tror också många fått ont på vägen och inte vill utsätta sig för det igen. det är dock inte mitt problem. inte ditt heller vad jag förstår. du är modig.
Post a Comment