Tuesday, September 30, 2008

Sa du något?

"Du snackar bara så förbannat mycket skit!" skrek han.
"Vem fan är du, att säga det, du har inte sagt annat än skit så länge jag har känt dig" svarade hon. Hon ångrade sig i samma stund som hon sagt det där, även om det var knappt hörbart. Hon såg i ögonvrån hur han ställde sig upp, tog av sig kavajen och hängde den över stolsryggen, för att sedan gå runt bordet och ställa sig framför henne.

"Ursäkta, jag tyckte jag hörde någonting, att du sa något otrevligt till mig" sa han. Hon försökte vända bort blicken men han tog ett fast grepp runt nacken och tvingade hennes blick tillbaka. Han stirrade in i hennes ögon, de klarblå, isande ögonen såg ut att svämma över av hat. Hon kände att hon var så rädd att hon höll på att kissa på sig.

"Ursäkta, jag måste gå på toaletten" försökte hon.

Han flinade åt henne. "Nej men behöver du gå på toan, klart du ska få det. Kom lilla gumman ska jag hjälpa dig" sa han. Med ett fast grepp runt hennes tunna nacke släpade han henne med sig ut i hallen, öppnade dörren in till toaletten, tvingade ner henne på knä, slet upp ringen, och vände upp hennes skräckslagna ansikte mot sitt. Hon stirrade in i något som skrämde henne tillräckligt för att att inte kunna hålla sig längre. Hon kände den varma urinen rinna ner och färga byxorna mörka. Åtminstone en stor fläck runt grenen. Han såg det också.

"Vad i helvete är det här? Pissar du ner dig på min toalett? Nej nu jävlar tror jag du är helt skamlös. Jag tror vi får göra rent dig ditt lilla svin!" Han vräkte ner henne i badkaret och spolade henne med skållhett vatten över låren och magen. När hon skrek som värst gav han henne en stenhård högerkrok som träffade henne rakt över munnen och tillfälligt tystade hennes skrik på hjälp. Sen fortsatte han med iskallt vatten för att vara, som han själv uttryckte det, snäll. Det tog ju bort brännskador.

Efter ungefär en kvart ställde han henne upp på vingliga ben. Det rann blod ur hennes mun, och det råkade hamna på hans skjorta.

"Vad i h...ska du söla ner min finskjorta också? Nu tror jag du blivit helt tokig din slyna. Kom här ska jag skölja munnen på dig!" vrålade han, 0ch vräkte ner henne på golvet, tog tag i hennes bakhuvud och tryckte ner hennes huvud i toalettstolen. Han tryckte ner spolknappen och tjöt av skratt. Han drog upp henne i sista stund, hon hostade och kämpade efter andningen.

"Fy fan, du skulle se dig själv, ser ut som en guldfisk som trillat utanför akvariet" skrattade han.
"Nej, kom igen nu, jag är hungrig. Sätt igång med middan nu," sa han och gick ut i hallen.

Hon låg kvar på golvet och andades tungt. Hon orkade inte bry sig längre, han fick göra vad han ville. Så när den första sparken träffade henne precis på det nyläkta revbenet på höger sida, slöt hon ögonen, och bad. Bad att det där rådet hon fick av sin syster på förmiddagen, att hon skulle säga emot honom, som verkade så vansinnigt dumt, trots allt skulle vara det som hjälpte henne att komma ur denna plågoandes fasta grepp.

11 comments:

Anonymous said...

Ett stycke ur mitt liv. Aj.

stella sweden said...

Att börja säga emot när det gått så långt är kanske som att slänga en handgranat i ett redan brinnande hus?
- Har ingen erfarenhet själv, men tanken på att vara så förtryckt och misshandlad gör ändå ont i en...

Anonymous said...

pia: fy fasen säger jag. jag blir så arg på sån skit. eller såna skitar rättare sagt. kram på dig.

stella: visst gör det, fy fasen. har du kommit hem från semestern?
kram.

//Johnny

Anonymous said...

Johnny, du är så bra. Det är en märklig och djupgående upplevelse att läsa egna upplevelser med någon annans ord.

Tack.

Skrev förresten om det för inte alls så länge sedan; om den där skammen man bär med sig från att ha levt under de där omständigheterna, hur otroligt djupgående den är, och det är först nu - efter fem månaders terapi på Kvinnojouren - som jag börjar förstå exakt hur påverkad jag blivit av det. Stort och sorgligt men samtidigt hoppfullt.

Anonymous said...

Brr, vilka obehagliga texter du har inom dig Jonny. Skitbra!

Anders

Anonymous said...

Jahaja, här har man börjat blogga igen utan att så mycket som säga till:) Kul Jonny!

Tankevågor said...

Rysligt och rysligt bra skrivet!

Kram

Anonymous said...

pia: tack själv, och glöm inte, du är jättebra. Kram.

anders: konstigt eller hur?.tack min käre vän!

therese: ja vad ska man säga om det? kul att se dig igen!

londongirl: tack tack! Kram

//Johnny

Anonymous said...

Har inte läst inlägget förrän nu. Jobbar med dessa frågor. Så många kvinnors vardag. Helt fruktansvärt. Vi får aldrig sluta uppmärksamma detta! Bra att du gjorde det.

Katie H said...

Peace, man!
Spread the love.

Johnny said...

kicki: tack, och bra att du jobbar med det.

swedur g: Always:-)